Andlig skepticism

Vem är en klok gubbe eller gumma?

Min mor och mormor har berättat att mormors mor och mormors mormor var kloka gummor. Jag tror dem framför allt för att jag bodde med mormor två år när jag var 8-9 år gammal och fick höra hennes berättelser och även ibland erfara varsel och liknande som förekom hos henne. 

Utifrån Svenska Akademins Ordbok:
En person som är i besittning av en utanför den vanliga kunskaps- och fattningsförmågan liggande insikt eller klarsyn, vilken sätter innehavaren i stånd att bota sjukdomar, upptäcka stulet (eller på annat sätt bortkommet) gods, uppdaga gömda skatter o. d.
Ofta mer eller mindre oegentligt om person som utan vederbörlig medicinsk utbildning utövar läkekonst (särskilt med vidskepliga medel, gamla huskurer o. d.).
Vanligen benämns den kloke ”klok gumma” eller ”klok gubbe”

Mormor kallade sig inte klok, men var bra på tecken och tydor som förebådade hur odlingsåret skulle te sig, hur vintern skulle bli och om det det närmaste året skulle dö någon. Hon hörde hur folk kom i farsun en stund innan de faktiskt kom i verkligheten (och jag hörde det också under de åren jag bodde med mormor). Hon arbetade i vården och hörde ofta varslande ljud minuterna innan en person skulle dö så hon kunde ronda avdelningen och finns på plats när personen gick vidare.  

Mormor sa att förmågan att uppfatta det övernaturliga är något man föds med som går i släkten men som alla ändå inte får. Jag upplever definitivt inte lika mycket övernaturligt som mormor, så jag har inte förmågorna som hon. Mormor kallade sig inte klok, kanske för att hennes övernaturliga fattningsförmåga inte var lika bra som hennes mors och mormors. Kanske kallade sig mormor inte klok för att hon inte ägnade sig åt naturmedicin och botande. Hon hade ett intresse för naturmedicin, som jag, men jag tror aldrig hennes kloka förmödrar förde vidare sina kunskaper i naturmedicin till min mormor. Mormor uttryckte sin glädje och uppmuntran för att jag har intresset för naturmedicin, men jag fick lära mig själv. Jag tillverkar (och odlar) ett antal egna naturmediciner och kosttillskott (ej försäljning), men traditionen från min släkts kloka gummor är bruten på det naturmedicinska området.
Mormor bad mot det onda och lärde mig att ha en glädje i att be. Själv läser jag även psalmer mot åkommor och det onda.

I min släkt var de kloka gummorna kristna, precis som nästan alla kloka på 1800-talet var. De var kristna monoteister som både trodde på änglar och folktrons väsen. Änglar och väsen motsäger inte tron på en allsmäktig Gud.
Att kalla sig polyteist som många sentida häxor, wiccas och neopaganister som idag försöker vara ”kloka” det är deras eget påhitt. Deras polyteistiska kombination med naturmedicin och ett överdrivet fokus på trolldomskonst är inte typiskt för mina släktingar och jag tror inte det var typiskt för 1800-talets kloka heller. 

Mina kloka förfäder var kristna. Jag är kulturellt kristen men kan inte längre förmå mig att bokstavligt tro på hela trosbekännelsen, så i detta bryter jag med släktens tradition. Den judisk-kristna etiken håller jag fast vid, som förfäderna, även om jag inte är bekännande kristen längre. 
Tio Guds bud säger att jag inte ska ha andra gudar än Gud så det innebär att när jag ber då ber jag till universums skaparkraft och inte till några andra mindre lokala makter eller väsen (även om de nog också existerar). 
Jag undviker nästan överdrivet mycket att stjäla eller tillförskansa mig saker som inte är mina, för tio Guds bud förbjuder stöld. Nyligen återlämnade jag ett guldarmband som jag hittat till personen som hade tappat det. Därför anser jag även att det är fel att använda magiska medel (ex puk-harar etc) för att försöka stjäla andras tillgångar som vissa ”häxor” ägnar sig åt. 
Tio Gud bud säger att man ska hedra sin far och sin mor, så jag anser att det är vanhedrande mot förfäderna när s k ”häxor” vill ha ben från döda för sina trollkonster. Sådant leder inte till några goda andliga resultat och det är förbjudet enligt både bibeln och Svensk lag rörande griftefriden. 
Så, jag tror på den judisk-kristna etiken om att jag ska göra mot andra vad jag vill de ska göra mot mig, samtidigt som jag håller folktron levande.

Jag försöker berätta för mitt barn om hur min mormor läste naturens tydor, vilka förmågor hon hade och jag håller fast vid de få av mormors folktros sedvänjor som jag växte uppmed. I påsk blir det påskris, till jul har vi julkärve och julgröt etc.

/ Niklas


http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
[KLOK 5]
5) (numera bl. i folkligt spr. l. med anslutning till folkligt spr. i folklivsskildringar o. d.) som (enligt en tidigare allmänt utbredd, ss. folklig alltjämt i vissa trakter kvarlevande uppfattning) är i besittning av en utanför den vanliga kunskaps. o. fattningsförmågan liggande insikt l. klarsyn, vilken sätter innehavaren i stånd att bota sjukdomar, upptäcka stulet (l. på annat sätt bortkommet) gods, uppdaga gömda skatter o. d.; ofta mer l. mindre oeg., omperson: som utan vederbörlig medicinsk utbildning utövar läkekonst (i sht med vidskepliga medel, gamla huskurer o. d.), vanl. dels i förb. klok gumma l. gubbe (i sht förr äv. kvinna l. kä- ring l. mann), dels substantivisk anv. RÄÄF Ydre 3: 163 (cit. fr. (1620). Råkar du uth för dhen kloke käringen, så fråga henne efter wåre flundernäät (som kommit bort). BtFinlH 2: 257 (1666). Effterfrågades om några Kloke och Signiskor voro här till finnande uti desse Församblingar. VDAkt. 1729, s. 13. LINNÉ Gothl. 312 (1745). En klok gubbe nere vid Ystad. Landsm. VIII. 1: 71 (1887). Han hade .. gåfvan att bota många slags sjukdom och kroppsskada, han var "klok". HALLSTRÖM El. 109 (1906). Fru Nilsson var vida känd såsom s. k. klok gumma och hade en mycket omfattande praktik. DN(B) 1934, nr 37, s. 11. – särsk. med bestämning angivande området för den "hemliga" insikt som tillskrives ngn, numera bl. (tillf.) med bestämning enledd av prep. på. Förbemelte kona sade sig wara klook til att wpleta skatt som i gambla tijder uthi Jorden skolle bortsatt wara. VDAkt. 1653, nr 189. ("Västtorps-Lena" var) på läkdom mäkta klok. GELLERSTEDT Hemtr. 24 (1905). Norrl. 14: 26 1926.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag har slutat att leta efter meningen och målet med mitt liv.

Jag lever idag med intentionen att varje dag göra det som är gott, rätt och riktigt och försöka fylla livet med meningsfulla händelser och intressanta aktiviviteter. 

Målet med livet är inte långt borta, utan att sansat leva det fullt ut varje dag, en dag i taget. Och en till och nästa och... 

Här och nu.