Andar/Spöken

Hörde barn viska, jag var helt ensam

2018-03-19 20:09 #0 av: Josse229

Jag gick nyss ut för att slänga soporna, klockan är 8 på kvällen och det är mörkt och tomt ute. Jag bor i villa så soptunnan nära. När jag slängt soppåsen stannar jag för att kolla lite på stjärnorna och njuta lite av den friska luften. Då hör jag plötsligt en viskning från någonstans höger om mig, det låter som ett barns röst och jag uppfattade det som antingen "stanna" eller "mamma". Först stod jag bara och tittade mig lite förvirrat omkring, tänker att det kanske var min lillasyster som hördes inifrån. Eller kanske var det bara vinden? När viskningen hörs igen, exakt likadan, förstår jag att det inte kan vara så. Viskningen är så pass tydlig och hög att den omöjligen kan kommit från inuti huset, den hade helt enkelt inte hörts ut då. Och det kan inte varit vinden, jag kan inte förklara hur men jag vet att det var en viskning. Vem som helst hade förstått om den hört själv.
Just till höger om mig är trappan upp till altanen och ytterdörren, och jag stirrar in i mörkret mellan "trapplanen". Det som finns där under är bara ett enkelt förråd, eller mer som ett förvaringsutrymme. Just mörkret och den kusliga viskningen gör mig väldigt skrämd. Jag börjar tänka förfullt, nu inte längre bara efter logiska anledningar. Kan det kanske vara mitt framtida barn som viskar till mig från en annan dimension? Är det isf därför den viskar "mamma"? Eller är det någon som viskar "stanna"? Kanske är det någon som ska komma? Någon jag måste stanna och vänta på? Tankarna på detta gör mig fullkomligt livrädd och jag nästan springer till ytterdörren. Nu sitter jag i mitt sovrum och grubblar över vad som hänt. Det skulle vara väldigt snällt om någon delade med sig sina tankar eller liknande upplevelser, tack!

Anmäl
2018-03-21 15:29 #1 av: Davbjo

Precis allt vi upplever passerar hjärnan, behandlas där och tolkas därefter. Det du beskriver är ett bra exempel på top-down processing, där hjärnan tolkade det du upplevde baserat på tidigare erfarenheter. En person från en annan kultur hade säkerligen hört några andra ord än de du vittnar om, och varit precis lika säker på sin sak. Eller hört något helt annat än just en röst.

När sådana erfarenheter sedan sparas i minnet och behandlas om och om igen förvanskas de ytterligare. Detaljer förstärks, andra sållas bort helt och hållet, och till slut har vi en minnesbild som stämmer väldigt dåligt överens med verkligheten. Och desto säkrare blir vi.

Vad du upplevde lär vi aldrig få veta, men var det ingen person i närheten kan vi med ganska god säkerhet utesluta att det faktiskt var en röst. 

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

Anmäl
2018-04-13 16:56 #2 av: Huygens

Jag har haft vissa upplevelser. Jag brukar stanna till och känna efter. Ibland kommer ett meddelande. Ibland är det bara någon stackare som vill kunna komma vidare. Ibland hittar jag ingen förklaring.

Känna efter och försöka sjunka in i vad som finns utom eller inom mej kan ibland ge mer information. Det kan också hjälpa att tilltala den andre med uppmuntrande tankar eller med milda ord.


Anmäl
2018-05-17 10:14 #3 av: unbreakable8

En gång för många år sedan hade jag varit och hälsat på en väninna och tog en genväg med cykeln via en skog/ängsmark och där går ett tågspår som jag var tvungen att gå över. Obevakad.  På vägen dit gick det bra och på vägen hem lyssnade jag noga och tittade många gånger så inte något tåg skulle komma och bestämde mig för att gå över och då hör jag en röst som ropar mitt namn högt och jag stannar och tåget swischar förbi i hög hastighet. Det var en manlig röst, inte ljudlig utan den hördes i mitt inre.  Själv tror jag det var en skyddsängel som varnade mig. 

Jag har varit med om liknande saker många gånger i mitt liv och jag vet att det är Guds skyddsänglar som varnar mig; antingen via en röst, tankar, visioner, obehagskänsla. 

Anmäl
2018-05-17 10:17 #4 av: unbreakable8

En annan gång skulle jag cykla iväg och handla, för några år sedan bara.  Och jag fick plötsligt konstiga visioner där jag såg mig själv cykla ner för en backe och framhjulet lossnade och jag flög huvudstupa framåt. Strax därefter lät cykeln konstigt. Jag var på väg ner för en backe. Jag stannade och undersökte cykeln... mycket riktigt.. någon hade lossat både navbultarna på mitt framhjul...

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.