Etikettallmänt
Läst 1852 ggr
Illusion
2013-06-06, 15:40

Meningslöst!

Hej alla. Jag tänkte dela med mig av lite funderingar jag har. Mest för att jag är uttråkad. Men..ja…förr var jag helt inne på att andar fanns. Jag började nästan studera till medium. Jag kan avläsa och har varit med om skumma grejor men jag trodde aldrig på gud. Sen en dag så vaknade jag upp och insåg att FAN det finns ju inget!!! För att alla medium säger att själar har känslor, och hur fan går det ihop?själar har ju ingen hjärna, och det är hjärnan känslorna kommer ifrån, orden, tankarna… Jag skrev i förtvivlan på övernaturligt och frågade, men jag fick inga bra svar tyckte jag. Anledningen till att jag blev förtvivlad var pga att det hade hållt mig drogfri och nykter i flera månader. Att tro fick mig att känna mig trygg. Jag behövde inte knarka längre för jag behövde inte, jag var naturligt hög på glädje! Så ja…jag började dricka mer och mer och mina återfall kom oftare och glädjen kommer nu bara jag får åka in till stan och supa. Och nu igår blev jag tagen av polisen pga droger och nu kommer soc få veta det så det dröjer nog inte länge innan jag sitter på behandlingshem igen. Men det är väll lika bra..jag funkar inte i samhället. Men anyway..vad ska man säga? Det är synd att jag behöver tro för att må bra. Det är ju också falskt.  Ja jag vet inte, vad säger ni?


☮ and ❤ among each other ✿

padragan
2013-06-06, 17:10
#1

Jag säger att man måste hitta något som gör tillvaron stabil och trygg för en själv. Det kan vara en intensiv hobby, familj, tro, ett väldigt inspirerande jobb eller att åka ut i världen och göra en insats.

Jag tycker dock att du ska se det positiva i det som hänt, om du nu insett att din tro bara var för att du behövde klamra dig fast vid något så kan du nu efteråt lyfta blicken och fundera på vad DU egentligen vill göra och inspireras av. Det tror jag är mycket sundare i det långa loppet. Och om du hamnar på behandlingshem, lyssna ordentligt på personalen.

Illusion
2013-06-06, 17:21
#2

Men..jag har ju inga intressen! :( allt är tråkigt och meningslöst. jag vill inte umgås med familj, jag tror inte på nån gud, jobbat har jag aldrig gjort, jag har haft aktivitetsersättning pga psykiska sjukdomar, åka ut i världen kan jag inte göra för jag har inga pengar. Jag har ingen aning alls om vad jag vill göra för allt jag kan tänka på är öl och att bli full. Om jag hamnar på behandlingshem ska jag verkligen inte lyssna på personalen…dom är idioter och kan aldrig hjälpa mig. Dom har inga bra svar.. förstår du nu hur meningslöst allt känns?


☮ and ❤ among each other ✿

Starta en egen diskussionssajt!

För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...

Kom igång på några minuter. Gratis förstås!

Loris M
2013-06-06, 17:35
#3

Hej Illusion!

Blir lite ledsen när jag läser ditt inlägg 😕Så tråkigt det som händer runt dig. Jag kan inte säga att jag förstår hur du känner dig för jag har inte varit i samma situation. Däremot kan jag känna igen känslan av att tvivla, att inte se någon mening och att uppleva hopplöshet och förtvivlan. Ibland kan jag känna precis som du, men det finns ju ingenting, allt är bara stunt. Då tänker jag logiskt. Andra gånger kan jag se mening i precis allt. Jag får små tecken och påminnelser från andevärleden om att det finns något mer. Jag kan fyllas av en sådan otroligt glädje och samhörighet med andra människor och universum. Allt känns bara så helt perfekt ordnat och underbart och jag kan bara gå och le för mig själv.

Andlighet är en del av mitt liv och den skänker mig både glädje och mening. Men den är inte den enda glädjen i mitt liv. Jag har fyllt mitt liv med andra saker som också skänker mig glädje och mening. Det jag menar är, när jag läser ditt inlägg så uppfattar jag det som att tro och andlighet har hållit dig på banan och nu när du tvivlar på det och ifrågasätter det så finns det inget kvar att glädjas åt.

Samhället ser ut som det gör. Det är uppbyggt efter normer och värderingar som bestäms av majoriteten. Alla som inte är på ett visst sätt fallar utanför ramarna och passar inte in. Genom mitt arbete har jag tidigare kommit i kontakt med barn i behov av stöd. Förskola och skola och samhället i stort är inte uppbyggt för att passa dem. För att passa in måste man vara lagom smart, lagom kreativ och självständig. Lagom koncentrerat m.m. Men det betyder inte att man ska ge upp! Det betyder bara att man måste jobba hårdare än de andra s.k. "normala" och lagom människor för att komma någon vart i livet.

Jag tror att du måste hitta ett mål i ditt liv, hitta ett annat glädje i livet än "bara" det andliga. Du skriver att du inte fått något bra svar på ÖN. Jag har inte läst det inlägget och vet inte vad du fått för svar, men det känns som att u är ute efter ett bestämt svar. Vad är det för svar du vill ha?

Som sagt, andlighet är en del av mitt liv, men inte det enda. Jag har jobbat hårt för att förverkliga mina drömmar och tycker att jag lyckats bra. Jag har många glädjen i mitt liv och jag tror att du måste hitta dina egna. Vad drömmer du om? Vad vill du göra med ditt liv? Vad hade du för drömmar när du var liten? Det är viktigt att leva här och nu och göra det bästa av just det här livet. För just det här livet kommer du aldrig någonsin att leva om. Man får bara en chans. Alkohol ger dig tillfredställelse bara tillfälligt. När du vaknar upp, så har du samma problem och står på samma punkt. Du måste fylla ditt liv med annat. Hitta en mening, hitta fler glädje ämnen och mål. Andlighet och min tro på reinkarnation har hjälpt mig många gånger när jag haft det svårt. Det har hjälpt mig att hitta en mening. Men jag har också levt mitt liv här och nu. Samhället kan man tycka om vad man vill men Sverige är ett fantaskist land där alla kan bli precis vad de vill. Alla får bostad, alla får studera, alla får uttrycka sin åsikt, alla kan komma hur långt som helst och jobba med vad de vill. Saker som man ofta tar för givet om man alltid levt med det. Det har inte jag och vet hur värdefull denna gåva är. För det är en gåva, tycker jag i alla fall.

Angående din fråga, jag har också tänkt samma tankar men accepterat att vi inte kan förstå allt och inte bevisa allt. Jag tror att själen överlever döden, hur det går till har jag ingen aning, men jag behöver inte veta det heller, känner jag. Kanske får jag veta det tids nog.

Jag ber om ursäkt om jag egentligen inte svarade på din fråga och om du tycker att jag gått för långt med alla råd som om jag visste precis hur man ska göra. Det har inte varit min mening, jag blir bara ledsen när jag ser att andra mår så dåligt. Hoppas att du hittar en mening i livet, att du hittar mål som du vill sträva efter, att du vill förverkliga dina drömmar. För alla har drömmar. Samhället ser ut som det gör, med alla sina brister. Men det finns fantastiska möjligheter där ute. Ta vara på dem, utnyttja dem. Jag är övertygad att det finns en plats för dig också. En del måste bara jobba lite hårdare, bevisa, kämpa. Jag är också en av dem. Hoppas så innerligt att du hittar kraften och vill kämpa. 🌺 

Ber om ursäkt en gång till om du på något sätt skulle uppleva mitt inlägg på ett negativt sätt. I så fall kan det tas bort. Jag kände mig tvungen att skriva för jag blev ledsen och berörd av ditt inlägg. Ingen ska behöva stå utanför samhället och utan att känna glädje.

Kramar Mesa

Illusion
2013-06-06, 17:58
#4

Hej, du behöver absolut inte be om ursäkt, det är inte negativt, det är bara gulligt att du verkar bry dig :) det är inte många som orkar bry sig nuförtiden. Min historia är ju som du kanske misstänker dig lång och detta är inte rätt forum att dra upp allt, men jag kan svara på det du frågade.  Ja, jag vill hitta glädje, och få mål, men eftersom att inget intresserar mig förutom det jag absolut inte kan göra pga brist på pengar så vet jag inte vad jag ska göra. 

Jag önskar att jag kunde bli miljonär, och få resa runt, jag vill hjälpa folk som är som mig, jag vill berätta min historia!!! Jag vill öppna ett ställe för hemlösa, jag vill jobba på behandlingshem,jag vill rädda djur och barn som blir vanvårdade. Men jag kan inte göra nått av det förens jag har hjälpt mig själv. Och jag kommer nog aldrig bli miljonär.

Ja jag fick inga bra svar, men det finns nog inga bra svar heller på den frågan jag ställde på ön. Jag vet inte vad jag vill ha för svar, men jag ville ha ett jag kunde tro på. Men inget svar duger. Jag kan inte tro på det där längre, och att jag ens trodde skäms jag nästan för nu.


☮ and ❤ among each other ✿

Fjäril
2013-06-06, 19:02
#5

Illusion,

Att tro på något kan man bara göra själv, inte på grund av vad andra säger eller tycker, allra minst av övertygelser - eftersom dessa enbart kommer (de riktiga sådana) från oss själva. Däremot kan man få "bekräftelser" via andra, på det man själv känt eller anat. Om du känner som du gör (nu) kan du inte tvinga dig till annat.

Vad gäller själar/andar bär de inte på någon fysisk kropp, som vi gör, med hjärta, hjärna, ben och annat, utan de saker vi känner ifrån dem är "energikänslor".

Jag har inte sett din fråga på ÖN men ska kika där också. 

Jag vet inte riktigt vilket svar du söker, men jag är ledsen för din skull och det som skett med alkohol, polis och droger. Hoppas att du får den hjälp och det stöd du behöver. Kanske var det just det här som behövdes nu, för att ta dig ur det, men inte ensam, utan med stöd av andra på vägen? Vem vet, kanske möter du nya människor vilka tillsammans med dig öppnar andra vägar och nya möjligheter?

Vi finns här om du behöver!

Sajtvärd på Övernaturligt

Illusion
2013-06-06, 19:10
#6

Jag har inget stöd från nån direkt kompis..och familjen förstår mig inte alls. Så just nu tror jag inte jag vill ta mig ur det. Och vad ska jag ta mig ur? Jag är ju inte beroende, men jag är jämt sugen.

Jag gjorde aldrig nån tråd på ön..men jag frågade i en tråd. Jag kanske borde ha gjort en tråd? Jag möter ständigt nya människor, men man dras ju tyvärr till sådana som man själv är.

Tack gumman :)


☮ and ❤ among each other ✿

Loris M
2013-06-06, 19:48
#7

#4 Du behöver inga pengar för att göra det du vill. Du behöver inte bli miljonär för att jobba med det du vill. Börja med något litet. Varför resa jorden runt för att hjälpa andra? Det finns de som behöver hjälp i Sverige också. Sök jobb på behandlingshem om det är det du vill. Har du inte rätt utbildning, utbilda dig. Det är gratis! När du har jobb och pengar då kan du börja tänka vidare, söka andra mål. Jobba med annat du vill. Då är du på spåret och kan drömma vidare.

Ang. tro, tänker lite som Fjäril. Det finns inget som vi kan säga för att du ska kunna hitta tillbaka till andligheten och hitta en mening eller tro. Det måste komma från dig. Just nu är det annat som upptar dina tankar, verkligheten liksom tar över och då är det svårt att sitta och meditera och tycka att livet är allmänt underbart. Det var ju lite det jag försökte få fram i mitt förra inlägg. Andligheten kan vara en av glädjeämnen i livet, men det får inte bli det enda. Du måste hitta lyckan i det "verkliga" livet för att kunna uppskatta det andliga. Sätt upp små och rimliga mål och drömmar och jobba för det. Låter enkelt? Nej, det är det inte. Att ge upp är lätt, att välja livet och leva är betydligt svårare, men jag hoppas att du välljer det.

Illusion
2013-06-06, 19:52
#8

Nej alltså jag vill bli miljonär så jag kan öppna en lokal för hemlösa,resa och sånt. Men mest av allt vill jag bli behandlingsassistent, men det är ett bit kvar innan jag kan komma dit. Plugga pallar jag inte med alls, men jag har så pass mycket egen erfarenhet att jag hoppas det räcker. Har man bott på behandlingshem tillochfrån i 12 år så vet man exakt hur det går till :P


☮ and ❤ among each other ✿

padragan
2013-06-06, 20:10
#9

Jag är ledsen, men det är det bästa rådet du kan få från mig. Du måste försöka hitta något som ger dig positiv energi, det jag räknade upp vara bara förslag. Ser allt så oerhört mörkt ut att du inte hittar några ljusglimtar så tycker jag verkligen att du skall prata med en psykolog.

Jag hoppas att det löser sig för dig, och ta tillvara att många här sagt att de ställer upp om du vill prata eller bolla tankar och idéer.

Loris M
2013-06-06, 20:15
#10

#8 Ja, jag förstår det. Men jag menar att du kan börja jobba som behandlingsassistent för att börja få in pengar för att i framtiden kunna jobba med det du vill och öppna ett hem för hemlösa. Man blir inte miljonär bara så där och abslolut inte genom att bara sitta och vänta på att det ska hända. Du måste börja någonstans. Det tog mig nästan tjugo år för att komma dit jag är idag. Menar karriärmässigt. Jag visste vad jag ville bli, jag visste att vägen dit var lång och jag visste att det inte fanns några garantier att jag skulle ta mig ändå fram men jag var villig att ta risken och kämpa. Pluggde i en massa år, jobbade i en massa år, ibland båda saker samtidigt. Bildade familj och hela tiden hade jag mitt mål i sikte och jobbade medveten för att nå dit. Det är inte enkelt, men det går…

Illusion
2013-06-06, 20:35
#11

#10 tyvärr är jag inte så psykiskt stabil att jag ens kan tänka på att jobba hårt och plugga i flera år…familj finns inte i mitt sinne, sånt skulle jag aldrig palla med. Jag orkar knappt med min egen katt. Men om jag skulle våga så visst. 

Nåndag kanske ett mirakel sker. Alla behöver inte jobba för att bli miljonärer :P vissa bara händer det för. Och jag har några idéer på hur jag ska få pengar, får se när jag orkar ta tag i det.

#9 tack ändå :) jag ska nog fixa detta. Just nu känns det lite lättare iaf.


☮ and ❤ among each other ✿

AnnikaIII
2013-06-06, 23:57
#12

Illusion…..ja så kan det också vara i livet och du går på den vägen du själv anser att du vill gå på, jag har inget att säja om det för jag har inte en aning om vad det är som så starkt driver dig att leva som du gör. 

För det måste vara starkt och du har tydligen inte samma styrka att göra tvärtom…? Men det är samma kraft i vilket som, men det handlar mera om hur man riktar sitt engagemang, du riktar det till knark och sprit andra riktar åt ett annat håll..det är ett val man gör medvetet eller omedvetet och alla kan vända den riktningen med lite jävlar anamma och lite självrespekt, vilket du för tillfället inte kan ta till dig eller tro på. 

Ingen kan ändra det här åt dig och de vet du och den som vill vinna något i livet måste också satsa något, sin tid, sitt engagemang först och främst och ligga i för att söka sig till platser och människor som kan vara till nytt för dig. 

Jag skriver av egen erfarenhet och min tro på andar är självklar men jag tror inte på dom bara för att de ska lösa saker åt mig eller kommer med mirakler, tro är en kraftgivare som funkar för de flesta, vad man än tror på. Men inget kommer gratis i livet och så som man värderar sig själv så kommer också ens kraft vara.

Hoppas att det löser sig och din inneboende kraft är en tillgång men ingen genväg, alla måste dra sitt stå till stacken för att hitta sig själv.
Sprit och droger är en senväg men du väljer själv och ingen kan klandra dig för det, vi har alla rätt att göra val.

Carpe momento

Upp till toppen