Nä men släppt mkt av spektaklet 😜

#1 Berätta gärna hur och vad du menar, vad du har släppt och varför? :)

#2

Att springa runt på seanser, åka på föredrag stup i kvarten för att någon kanske har svaret..ringa tarotlinjer etc…det annonseras hej vilt om allsköns ting…saker får komma av sig själv om det är något av vikt…det blir för mkt men det var ju spännande att kolla upp det..studerar mest the art of allowing nu och tankens kraft som jag sagt ett antal ggr här :)

#3, Tankens kraft, det gillar jag! Övrigt du skriver om är det inget jag föredrar heller men jag har å andra sidan aldrig testat på något av det :)

Räknas det om man lekte "Anden i glaset" när man var liten? 😛Jag gjorde det lite när jag var tonåring jag vill minnas att jag trodde att vi fick någon slags kontakt. Vad som fick mig att sluta tro på det vet jag inte riktigt. Mognad och utbildning kanske?

#0

Nej min uppfattning är att det är omöjligt att "stoppa tillbaka anden i flaskan" när den väl har sluppit ut, därmed inte sagt att jag tror på allt möjligt "andligt" dingeldangel vissa somliga vill försöker kränga på oss…

Har varit och är i viss mån fortfarande, även om jag inte skulle kalla det en "andra sida", utan anser att det bara finns en sida, fast en stor en. Men jag är skeptiskt lagd ändå och ser helst naturvetenskapligt möjliga förklaringar till allt vad som finns av skrymt, healing, andekontakt med mera. Med tiden har jag hittat förklaringsmodeller som passar mig för en del och förkastat en del.

Jag tror på Näcken, om man använder ordet "Näcken" som ett ord för den överväldigade känsla man kan få när man står vid en fors i skymningen och ser dimslöjorna samlas och hör, precis i hörselns utkant, ett vinande ljud som kan låta som avlägsna fioltoner. Jag tror på Bäckahästen, om man använder ordet "Bäckahästen" som ett ord för den svindelliknande känsla som kan få en labil person att i sådan skymning vid en sådan fors ta ett steg för långt ut och falla i vattnet. Jag tror på Skogrået. om man med ordet "Skogsrået" menar den känsla av fasa och förvirring som kan gripa en i skogen när man ett ögonblick - eller längre - tappar orienteringen och inte vet hur man ska gå. Jag ser dem som samlingsnamn för vanliga mänskliga upplevelser och tycker helt enkelt att världen blir roligare om man betraktar dessa begrepp som näckar, bäckahästar och skogsrån. Ovetenskapligt men underhållande och gör mitt liv mer lödigt.

Jag tror på örtmedicin utifrån växternas kemiska innehåll men tror också att ritualer kring insamling, beredning och användande dels är roligt, dels lägger till lite suggestion som kan förstärka den avsedda verkan och dels är kulturhistoriskt intressant och ibland helt rimligt. Att skära vissa växter med silverkniv är till exempel ingen dum idé, då många växter snabbt oxiderar järn och man kanske inte vill ha järn i medicinen. Inte ett problem i dessa tider av rostfritt stål, men ändå inte bara mumbo jumbo.

Däremot tror jag inte ett smack på kosmiska energier, högre makter som bryr sig om människan, stjärnvarelser från Sirius eller så.

När jag var yngre så hade jag uppfattningen att folk faktiskt kunde uppvisa paranormala förmågor som tankeläsning, inte minst därför att jag såg några tv-program om det. Samma sak med Leylinjer. Jag fascinerades också av kända konspirationsteorier (vilket ju egentligen borde vara konspirationshypoteser) och trodde nog att det låg en hel del fuffens bakom mordet på JFK.

Vad hände?

Enkelt, jag tog mer aktivt del av det faktiska bevisläget och insåg snabbt hur tunt det var. Jag har alltid varit en väldigt rationell person, så jag behövde knappast dras in på den sidan, ser man nyktert på vilken evidens som finns så faller det mesta ihop som ett korthus.

Det här innebär givetvis inte att jag inte för öppen för att fenomen kan existera som vi inte kan förklara idag. Jag försöker se paranormala fenomen som normala fenomen som är mer avancerade än vår teoretiska kunskap. Jämför med att visa ett par magneter eller en ficklampa för en stenåldersmänniska, de hade givetvis tyckt att det var magiskt och övernaturligt. Just nu ser det dock mörkt ut på evidensfronten tycker jag, inga paranormala fenomen kan ju visas upp under kontrollerade former, och det kombinerat med att fler och fler medier blir avslöjade som simpla bedragare tycker jag talar sitt tydliga språk. Men man ska aldrig säga aldrig, som nästan alla andra skeptiker skulle jag tycka att det var det häftigaste i mänsklighetens historia (trots att troende påstår motsatsen om oss).

Har trott på "andra sidan"så länge jag kan minnas.För mig är det naturligt att medvetandet lämnar kroppen och att möjlighet finns att skapa kontakt mellan världarna.

För x antal år sedan var jag på seanser för att få än mer bekräftelse men numera går jag aldrig.

"Mognad och utbildning" -  fick mig att börja "tro"….😛

Ja jag trodde på diverse saker, inte en gud men åtminstone en gudomlig kraft, spöken, andar osv. Nu är jag inte troende, men typ praktiserande.

Som jag ser det finns det mycket vettigt att hämta från gamla tekniker och traditioner. Jag ser ritualer och besvärjelser som utmärkta sätt att fokusera sin egen tankekraft på för att uppnå sina mål. För mig är gudomar viktiga arketyper vars historier man kan lära sig något om sig själv från. Man kan åstadkomma mycket med tankens kraft, som att minska sin egen smärta eller ge sig själv tur.

Jag tror också det finns mycket vetenskapen ännu inte har upptäckt och tycker det är spännande att leka med tanken på multiuniversum och alternativa verkligheter.

Jag brukar också säga att jag är en som har sett både spöken och ett ufo utan att egentligen tro på dem. För det har jag, men jag tror ändå inte riktigt på dem. Däremot kan jag inte förklara vad jag såg, och det har ingen annan heller kunnat. Kanske får jag aldrig veta, men det gör ingenting. Lite mysterier är alltid kul.

# 10 Samma här faktiskt! 👍 Det var tidigare avsaknad av dessa båda ingredienser som fått mig att tvivla. Idag är jag trygg i min tro.🙂

Visst, under min barndom så hade jag någon sorts tro på den kristna guden, och senare hade jag lite perioder där jag försökte tro på exempelvis Wicca. Men av någon anledning så gick allt detta över. Jag satt där, gjorde ritualer, och letade innerligt efter någonting som skulle visa att det fungerade. Visst kan man lura sig själv att se "bevis", men, i all ärlighet, det fungerade aldrig.

#5

Joppo, det räknas och du är här med inräknad som en tidigare andligt troende 😃😉

#7

Gronstedt,

"Har varit och är i viss mån fortfarande, även om jag inte skulle kalla det en "andra sida", utan anser att det bara finns en sida, fast en stor en. Men jag är skeptiskt lagd ändå och ser helst naturvetenskapligt möjliga förklaringar till allt vad som finns av skrymt, healing, andekontakt med mera. Med tiden har jag hittat förklaringsmodeller som passar mig för en del och förkastat en del."

Det är ungefär så jag tänker och resonerar också, även om jag är på det klara (för mig själv) vad gäller healing (att jag tror det fungerar) och att jag försöker se en naturlig förklaring till saker och ting, eller sådant jag hör. Det är nästan ett måste tycker jag för att inte hamna i fantasins värld.

#8

padragan,

"Jämför med att visa ett par magneter eller en ficklampa för en stenåldersmänniska, de hade givetvis tyckt att det var magiskt och övernaturligt"

Ja men så är det! Sen tror jag också, om man ska tala ur paranormalt syfte att det skulle kunna vara fenomen (övernaturliga sådana) som vi inte lägger märke till eftersom det blir en del av det naturliga.

Jag kommer inte på något konkret exempel just nu, men tanken slog mig 🙂

#10, 12

👍😃