Etikettandar-spöken
Läst 3987 ggr
[Mia-Li]
2013-05-12, 16:23

Tvekat någon gång

Du som tror på andar odyl.

Har du någon gång tvekat och undrat om du inte bara inbillar dej?
Känns det som om du tappat tron lite?

Har du alltså tvekat på din tro någon gång?

[NeferNefer]
2013-05-12, 16:32
#1

Jag tvekar alltid när jag ser saker, även om det blir bekräftat av andra. En gång är ingen gång, typ.

[Mia-Li]
2013-05-12, 16:34
#2

Jag tvekar med när något händer även om de omkring mej säger att det är besök.
Just nu så är det stilltje med sånt och ibland undrar jag om det finns en annan värld eller ej. 😕

Men det där går väl i faser.

Starta en egen diskussionssajt!

För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...

Kom igång på några minuter. Gratis förstås!

Fjäril
2013-05-12, 16:44
#3

Jag tvekar inte men blir osäker ibland på vad jag tror och tycker, eller rättare sagt kan jag bli förvånad över hur andra som tror på samma sak, kan bete sig. Detta gör att jag kan fundera på vad jag håller på med egentligen. 

Jag reflekterar också över saker som händer eller sådant jag får återberättat och anser att man bör stanna upp ibland och påminnas om "verkligheten" eller livet som individ/person/människa. 

Men överlag är jag trygg i min tro och det jag gör 🙂

Sajtvärd på Övernaturligt

Magi-cat
2013-05-12, 16:53
#4

Oftast 🙂


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

[NeferNefer]
2013-05-12, 18:15
#5

Jag hoppas komma till att vara trygg i det jag gör, och det kommer nog med åren och vana. Det är jag inte så orolig för. Medan jag lär mig kan jag faktiskt göra fel ibland (men oftast inte 😉), och eftersom jag är en människa kommer jag förmodligen alltid att göra fel då och då, på livets alla områden. Men så är det, och det gäller nog att fokusera mer på det jag gör bra, och det som går att rätta till av det jag gör fel.

Fjäril
2013-05-12, 18:19
#6

#5

Så klokt!

Sajtvärd på Övernaturligt

[NeferNefer]
2013-05-12, 18:21
#7

Tack ❤️

piotrr
2013-05-13, 12:28
#8

Absolut. Det är därför jag inte längre är "andlig" - det var bara självförstärkande inbillningar alltihopa - andarna, aurorna, utdrivningen, RV:n, RE:n, tarotkorten. Ingenting av det fungerade om jag testade förmågorna genom att blinda dem, och de som hade förlitat sig på mig var alldeles för godtrogna - det var på sätt och vis deras entusiasm som gjorde mig mer skeptisk. 

Jag är för övrigt alltid skeptisk när någon smickrar mig, så det hörde väl ihop. Istället för att stärkas av den positiva feedback jag fick på läsningar, gjorde den mig mer misstänksam: LIGGER det verkligen något bakom? STÄMMER verkligen resultaten, eller är de bara glada över trösten jag givit dem? 

I slutändan konstaterar jag att jag är bra på att lyssna och trösta och medränna, men det är inte en övernaturlig förmåga.

/ Per

Sajtvärd för Skepticism

Fjäril
2013-05-13, 21:13
#9

#8

piotrr,

Hur kom det sig att du slutade tro som du gjorde? Visst funderar man (jag) på om "är det här på riktigt" ibland men det är alltid något som får mig att bli säker igen.

Sedan undrar jag också (du svarar om du vill), hur ställer du dig till dem som fortfarande tror, som du gjorde då, eller varför tror man och vad kommer allt ifrån? Och en annan fråga: vad fick dig att börja tro, samt sluta? Hände det bara sådär, eller klingade det sakta av?

Tro och tro, det låter som en religion, men du förstår nog vad jag menar.

Sajtvärd på Övernaturligt

[VSK]
2013-05-14, 03:02
#10

Nä, sen flera år sedan så har jag slutat tveka, fundera, och försöka dementera. 99% säker har jag varit bra länge, men 100% säker blev jag efter diverse bevis med diktafon, kamera och videokamera.

piotrr
2013-05-14, 10:35
#11

#9, Fjäril, 

> "Hur kom det sig att du slutade tro som du gjorde? Visst funderar man (jag) på om "är det här på riktigt" ibland men det är alltid något som får mig att bli säker igen." 

Det är många saker, egentigen. Men en sak är att jag testade. Jag funderade på om det var på riktigt, så jag testade om det stämde. Jag gjorde RV och skrev ner vad jag såg, ställde sedan kontrollfrågor till den jag hade RV:at och ingenting stämde. Jag försökte läsa auror genom väggen eller skynken och frågade sedan om jag hade sett rätt, men det var sällan, tillräckligt sällan för att det skulle vara slump, eller önsketänkande. Jag ansträngde mig för att förändra vädret, och ibland hände det något, ibland hände inget alls, ibland kom rätt väder efter ett tag. Men min träffsäkerhet var inte bättre eller sämre än vädertjänsten. 

Man skulle också kunna säga att jag kunde ha fortsatt hålla på med det som en hobby ändå, om det inte hade varit för den där galna kvinnan som vi försökte göra en andeutdrivning hos. Då blev det ganska tydligt att det inte bara var en rolig hobby, att det inte var ofarligt, att det finns människor som tar skada av att "tro" istället för att använda sig av fungerande vård. 

> "Sedan undrar jag också (du svarar om du vill), hur ställer du dig till dem som fortfarande tror, som du gjorde då, eller varför tror man och vad kommer allt ifrån?" 

Jag ställer mig inte till dem på något speciellt sätt, men jag bemöter vad de säger, vilket är något annat. Vad jag däremot känner är att trots att jag själv varit där, får jag ofta höra att jag inte förstår, att jag inte vet något. Och detta från samma sorts människor som i andra sammanhang tycker att det är höjden av ohövlighet att berätta för någon som tror vad de tror eller inte tror. Tydligen räknas inte den regeln för de som har trott, men inte tror längre. Den attityden kan reta mig, men jag vet ju bättre själv, vad jag har varit med om. 

Det är ingen stor hemlighet som är omöjlig för mig att genomskåda eller förstå, eftersom jag varit där själv. 

> "Och en annan fråga: vad fick dig att börja tro, samt sluta? Hände det bara sådär, eller klingade det sakta av?" 

Jag kan givetvis inte veta säkert om vi alla upplever det på samma sätt, men för mig var det en längtan över att det skulle finnas mer bortom det fysiska, och denna längtan fick mig att söka och hitta flera enkla tekniker som hade många "troende", som var helt säkra på att det fungerade. Det fanns rykten om människor som kunde tända eldar med tanken, till exempel, eller verklig levitation och telekinesi. Om jag hade varit mer intresserad av att bli övertygad än av att lära mig sanningen, hade jag säkert kunnat övertyga mig själv om att dessa saker fanns på riktigt. 

Men det var ingen besvikelse eller bitterhet som slutligen ledde till att jag lade av, det var alla de små sakerna, alla de små tecknen på att inget av det jag höll på med faktiskt fungerade, för någon, som något annat än underhållning eller reflektion. Med reflektion menar jag att när man lägger ett stort kors åt sig själv så kommer den egna tolkningen av kortens positioner att berätta något om dig själv. Om du är sugen på att lägga fler kort runt ett redan lagt kort för att utröna motiv och resultat så är det väl för att denna fråga väger på dig. På så sätt är det lite terapeutiskt, och så är korten så vackra också. 

> "Tro och tro, det låter som en religion, men du förstår nog vad jag menar." 

Det är åtminstone ordet "tro" i samma betydelse som det används inom religion - man tror för att man vill, hellre än för att det är den mest sannolika förklaringen. 

Bilen låter konstigt, det kom en smäll och nu ett ljud som av fladdrande gummi och väghållningen har blivit sämre. Jag TROR att det är ett däck som punkterats. Det är den ena sortens tro. 

Bilen låter konstigt, det kom en smäll och ett ljud av fladdrande gummi och väghållningen har blivit sämre. Jag tror att någon där uppe inte vill att jag skall komma i tid till mitt möte. Det är den andra sorten.

/ Per

Sajtvärd för Skepticism

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-14, 10:42
#12

Inlägget är borttaget

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-14, 11:10
#13

Inlägget är borttaget

Fjäril
2013-05-14, 14:29
#14

#11,

Tack. Jag återkommer senare så jag kan svara mer än det här korta.

Sajtvärd på Övernaturligt

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-14, 17:09
#15

Inlägget är borttaget

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-14, 17:42
#16

Inlägget är borttaget

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-14, 19:19
#17

Inlägget är borttaget

Fjäril
2013-05-14, 22:13
#18

#11

piotrr,

Tack för att du berättar!

(Jag citerar hela stycken så det inte blir lösryckt ur sitt sammanhang):

"Det är många saker, egentigen. Men en sak är att jag testade. Jag funderade på om det var på riktigt, så jag testade om det stämde. Jag gjorde RV och skrev ner vad jag såg, ställde sedan kontrollfrågor till den jag hade RV:at och ingenting stämde. Jag försökte läsa auror genom väggen eller skynken och frågade sedan om jag hade sett rätt, men det var sällan, tillräckligt sällan för att det skulle vara slump, eller önsketänkande. Jag ansträngde mig för att förändra vädret, och ibland hände det något, ibland hände inget alls, ibland kom rätt väder efter ett tag. Men min träffsäkerhet var inte bättre eller sämre än vädertjänsten. "
Innan du gjorde dessa tester, var det något som stämde eller kändes rätt och på riktigt? Kul också att du ville gå utanför gräsen, eller att testa din egen förmåga! Det kan inte ha varit så (också) att du helt enkelt inte var kapabel till just dessa saker? Jag du vet ju hur man tror och tänker, att vi är mer eller mindre bra på olika saker. Men jag respekterar det du skriver och frågar mest av nyfikenhet. Ingen kritik (vill gärna förtydliga det!).

Jag har aldrig testat detta med väder och vind, men nu fick du mig på andra tankar ;)

"Man skulle också kunna säga att jag kunde ha fortsatt hålla på med det som en hobby ändå, om det inte hade varit för den där galna kvinnan som vi försökte göra en andeutdrivning hos. Då blev det ganska tydligt att det inte bara var en rolig hobby, att det inte var ofarligt, att det finns människor som tar skada av att "tro" istället för att använda sig av fungerande vård."

Det låter inge vidare! Nu vet jag inte hur det hela gick till, men kan kanske förstå av egen erfarenhet, eller inte gällande andeutdrivning, för sådant gör jag inte, men jag har träffat ett par personer som jag INTE har velat "arbeta" för. Jag är inte psykolog eller har den kunskapen att arbeta med personer som visar tendenser på för mig, knepiga och läskiga saker. Eller lägger hela sitt liv i ens händer :(

"Jag ställer mig inte till dem på något speciellt sätt, men jag bemöter vad de säger, vilket är något annat. Vad jag däremot känner är att trots att jag själv varit där, får jag ofta höra att jag inte förstår, att jag inte vet något. Och detta från samma sorts människor som i andra sammanhang tycker att det är höjden av ohövlighet att berätta för någon som tror vad de tror eller inte tror. Tydligen räknas inte den regeln för de som har trott, men inte tror längre. Den attityden kan reta mig, men jag vet ju bättre själv, vad jag har varit med om. 

Det är ingen stor hemlighet som är omöjlig för mig att genomskåda eller förstå, eftersom jag varit där själv. "

Men varför tror du att man tror så här, om det inte är på riktigt? Vad skapar detta (i så fall)?

En annan fråga. Du funderar aldrig på om det (ändå) kan finnas något vi inte känner till, något, om än inte allt "andligt prat", som det kan finnas något mer bakom? Eller är du helt säker på att allt du en gång har trott på, inte existerar?

Sajtvärd på Övernaturligt

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-14, 22:19
#19

Inlägget är borttaget

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 09:10
#20

Inlägget är borttaget

Fjäril
2013-05-15, 09:24
#21

#20

piotrr,

I #17 frågor VSK varför du känner som du gör, kanske som om det handlade om något annat, och den diskussionen lämpar sig ( i så fall ) bättre via pm.

Nu har du förklarat, att det handlade om #10.

Vad gäller pm så svarar, skriver och läser man det man vill :)

Sajtvärd på Övernaturligt

piotrr
2013-05-15, 09:49
#22

#18, Fjäril, 

Du behöver inte citera hela stycken för min skull. Jag vet att det finns folk som tror att man inte "svarar på allt" om man inte också citerar allt, men jag är inte en av dem, så om du hellre vill spåna fritt går det också bra.  

> "Innan du gjorde dessa tester, var det något som stämde eller kändes rätt och på riktigt?" 

Ja, vissa saker stämde och kändes riktiga, annars hade det ju inte varit mycket mening. Frågan var dock hela tiden hur mycket som stämde, och om det verkligen var mer som stämde än som var fel, eller för generellt för att kallas rätt eller fel. De som lyssnade på mig tyckte att nästan allt stämde. Men stämde det? :) 

> "Kul också att du ville gå utanför gräsen, eller att testa din egen förmåga! 

Tack. Det verkar vara en egenskap jag haft länge. 

> "Det kan inte ha varit så (också) att du helt enkelt inte var kapabel till just dessa saker?"

Precis så är det: Ingen är kapabel till någon av dessa saker. 

Somliga av de som tror på övernaturliga krafter kanske tror att det går att prata med andar men inte styra vädret, eller att det går att kommunicera med aliens, men inte med döda människors själar. Allt det där sitter på en flytande skala av ifrågasättande och övertygelse. Ingen har någonsin lyckats utföra någon av dessa övernaturliga handlingar under kontrollerade omständigheter. Mina tester var inte speciellt pålitliga heller - jag var själv en stor felfaktor, och ändå "lyckades" jag inte övertyga mig själv om att det övernaturliga faktiskt fungerade. Jag gjorde inte ens något dubbelblint test - det behöver man fler Medarbetare för - och ändå höll inte testet.  

> "Jag har aldrig testat detta med väder och vind, men nu fick du mig på andra tankar ;)" 

Det var ett uttryck för vad som kallades för kaosmagi - en slags pseudovetenskap som uppfanns i samband med kaosteori, alltså att en fjärils fladdrande vingar i Stockholm skulle kunna orsaka en Tsunami på Mallorca genom att saker hänger ihop med små omärkbara kausaliteten och att det på grund av att "allt hänger ihop" inte går att se vad som ursprungligen orsakar vad. Den där tanken var lockande - inte att sinnet kunde förflytta enorma luftmassor, utan att det bara handlade om att genom meditation fokusera sig på den bildliga "fjärilen" som efter hand bidrar till det resultat man önskade sig. 

Det är givetvis ännu en form av magiskt tänkande, önskeuppfyllande, precis som tron att man kan tala med döda släktingar. Man vill väldigt gärna att det skall vara på riktigt och man tar de positiva resultaten på långt mer allvar än de negativa. Den där gången då "jag lyckades skicka en storm" till en bekant och hon blev överlycklig, är mycket tydligare i mitt minne än alla de gånger då jag satt lotus på golvet i mörkret i flera timmar och det på sin höjd åskade i Borås helt utan min inblandning. Så att säga. 

> "Jag är inte psykolog eller har den kunskapen att arbeta med personer som visar tendenser på för mig, knepiga och läskiga saker. Eller lägger hela sitt liv i ens händer :(" 

Det finns, bland somliga, en uppfattning om att psykiatriska åkommor inte finns. Att det handlar om andar, aliens, synder som går i arv, spöken, poltergeists, latenta övernaturliga förmågor hos den drabbade och så vidare. Det tror jag är oerhört farligt. Jag kan inte säga att jag någonsin var säker i den uppfattningen - men det blev bara så väldigt tydligt att det finns oskyldig tro å ena sidan, och manisk övertygelse som en del av sjukdom, å den andra sidan. När man står öga mot öga med någon som helt saknar kontakt med den rationella verkligheten, då går det inte längre att förneka. 

Eller ja, det gick inte för mig. Det är möjligt att någon som "tror" starkare än vad jag någonsin gjort bara blir mer övertygad om att den onda anden finns på riktigt, när de möter något så oväntat och skrämmande som de inte förstår. 

> "Men varför tror du att man tror så här, om det inte är på riktigt? Vad skapar detta (i så fall)?" 

Som jag skrev tidigare, man vill verkligen och man tar de positiva resultaten på långt mer allvar än de negativa. Utöver det kommer det så småningom en punkt där man lagt ner så mycket tid, energi och prestige på det att det känns alldeles för sent att omvärdera, man har för mycket att förlora på att ha fel. 

Om man dessutom är ganska dålig på att argumentera, tror jag att det förklarar väldigt mycket av den aggression man kan se inom vissa delar av den väldigt löst sammansatta och väldigt omfångsrika "andliga rörelsen". Precis som män som blir arga och utåtriktat aggressiva för att de aldrig uppfostrats i hur man hanterar sina egna frustrerande känslor, för att de saknar verktygen som behövs för att internalisera sina konflikter, så kan den som lagt ner väldigt mycket av sin själ på något de inte är speciellt säkra på, bli väldigt aggressivt defensiv om deras verklighetsbeskrivning hotas. 

Det är bokstavligt talat, för dem, ett hot mot deras nuvarande liv. 

> "En annan fråga. Du funderar aldrig på om det (ändå) kan finnas något vi inte känner till, något, om än inte allt "andligt prat", som det kan finnas något mer bakom? Eller är du helt säker på att allt du en gång har trott på, inte existerar?" 

Tredje gången gillt heter det väl? Varför heter det så, tror du? Jag tror att det heter så för att det är OK att försöka och inte hitta något, sedan försöka igen och inte hitta något, och kanske till och med försöka en tredje gång och inte hitta något positivt resultat. Men om man fortsätter försöka fyra gånger, fem gånger, tusen gånger. Eller som Princeton Engineering Anomalies Research gjorde, forska på det i över trettio år och fortfarande inte ha några positiva resultat, tja… det är någon slags definition av galenskap. 

Jag vet mycket väl att det finns massor med saker som vi inte känner till, och jag är väldigt förtjust i den enda dokumenterat fungerande metoden för att ta reda på saker som vi inte känner till ännu, den vetenskapliga metoden. Men nej, jag tror verkligen inte att vi kommer att plötsligt upptäcka att någon del av alla de saker som tros, skulle vara på riktigt. 

Det kan finnas liknande saker, det tror jag. Som när jag trodde att jag var empatisk - på avstånd alltså, förmågan att reflektera andras känslolägen utan kommunikation i traditionell mening. Det finns givetvis empati, människor är till och med riktigt bra på det, men det är något som sker i våra egna hjärnor, spegelneuronerna, och den bilden är inte en exakt matchning mot vad den andra faktiskt upplever. Så det finns något, i verkligheten, som liknar fjärrempati, fast det är bara vanlig empati och det är inget övernaturligt med det. 

På ett liknande sätt tror jag att det finns utomjordiska intelligenser, men oavsett hur de ser ut och om vi någonsin träffar dem så är det extremt osannolikt att de kommer att se ut precis som "The Grey" i "Arkiv X", eller precis som den ariske Jesus från "Bibeln". 

Skillnaden är alltså: Ja, det kan finnas saker vi inte känner till ännu men det finns nästan ingen chans alls att dessa saker vi inte känner till ännu kommer att vara exakt som de saker som vissa av oss redan idag tror att det är på riktigt.

/ Per

Sajtvärd för Skepticism

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 09:57
#23

Inlägget är borttaget

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 13:20
#24

Inlägget är borttaget

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 13:41
#25

Inlägget är borttaget

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 13:51
#26

Inlägget är borttaget

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 14:11
#27

Inlägget är borttaget

Astell
2013-05-15, 15:10
#28

Det finns fenomen som jag anser i nuläget övernaturliga…t ex sädesfältcirklarna…där går vi bet på att förklara med naturliga metoder…vissa säger att människor gör dem men det är inte hela sanningen anser jag om man tar en närmare koll på det hela…så när jag tvekar blir jag påmind om detta typ…

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 16:36
#29

Inlägget är borttaget

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 17:50
#30

Inlägget är borttaget

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 17:58
#31

Inlägget är borttaget

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 18:06
#32

Inlägget är borttaget

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 18:22
#33

Inlägget är borttaget

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 18:41
#34

Inlägget är borttaget

[*Maggan*]
2013-05-15, 18:56
#35

#0

Nej jag har aldrig tvivlat eftersom min tro inte baserar sig på upplevelser.

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 19:07
#36

Inlägget är borttaget

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 19:11
#37

Inlägget är borttaget

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 19:12
#38

Inlägget är borttaget

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 19:38
#39

Inlägget är borttaget

chik
2013-05-15, 19:42
#40

Tvekat på min Tro..

Ja det har jag nog gjort..

Men den har ändrar riktning..Från o tro på att de mina är i en annan dimension.

Till att det återföds till jorden…

O med det. Så finns det ingen o prata med av de mina som har dött. För de är på jorden igen..

Lena.P är jag i verkliga livet.

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 20:21
#41

Inlägget är borttaget

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 20:25
#42

Inlägget är borttaget

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 20:32
#43

Inlägget är borttaget

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 20:40
#44

Inlägget är borttaget

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 20:53
#45

Inlägget är borttaget

[Borttaget]
[Borttaget] 
2013-05-15, 20:53
#46

Inlägget är borttaget

Fjäril
2013-05-15, 21:14
#47

Alla inlägg eller svar på dessa, med nedlåtande ton på ett eller annat sätt är bortplockade.

Det är ledsamt att se, efter knappt en dag, att vuxna människor inte ska kunna föra sig vänligt emot varandra.

Sajtvärd på Övernaturligt

Illusion
2013-05-15, 22:01
#48

Jag tvekar hela tiden. Jag vågar knappt säga att jag tror för att då är jag rädd att bli stämplad som en idiot, och jag vågar inte inte tro för då kanske jag blir stämplad som en idiot med.. jag är ganska känslig på det planet.. kanske för att jag är en idiot..Jag har väldigt svårt med detta och hoppas vi alla kan samlas här utan att tjivas och fäktas och bara diskutera i ro med varandra :)


☮ and ❤ among each other ✿

Neutralis
2013-05-16, 10:42
#49

Oj, min historia är så fruktansvärt lik Piotrr:s att jag skulle kunna byta ut några få benämningar och kopiera hans text. Jag var i branschen i +10 år och hann även ta betalt för mina tjänster som medium, djurpratare, healare och även homeopat.

I början av den andliga banan var nyfikenheten stor trots att jag var misstänksam, men den försvann med bekräftelsen att jag hade så mycket "rätt". Efter ett tag smög sig misstänksamheten tillbaka och då kände jag att det inte räckte med bekräftelsen från andra, utan jag ville vara ärlig mot både mig själv och andra… Oavsett utgång.

Efter många om och men med testande av min förmåga så kunde jag konstatera att det är kunderna(mottagarna) som gärna vill att det jag säger eller gör är rätt.

Illusion
2013-05-16, 11:06
#50

Neutralis då har jag en fråga.. När jag avläser folk och ser att dom är gravida, 3 barn eller jobbar på ICA och det sen visar sig vara sant, är det bara dom som vill att jag ska ha rätt? För själv så har jag ingen aning om hur jag vet sånna här saker. Så alla vet så känner jag inte ens dessa människor och har ingen aning om deras liv..


☮ and ❤ among each other ✿

Neutralis
2013-05-16, 11:51
#51

#50

En jättesvår & känslig fråga att svara på och som gissningsvis i 99% av fallen inte faller i god jord.

Jag har också haft extremt bra träffar, men om man ärligt sammanställer sina missar och träffar… Så brukar det visa sig inte vara mer än en slump, tyvärr. En del av problemet är att man gärna glömmer bort alla missar och kommer ihåg det som är rätt.

Sen brukar de flesta ändå hävda att de inte har några missar eller få. Men varje gång jag har fått tagit del av en video eller en inspelad sittning… Så har det visat sig varje gång att det inte riktigt var som de kom ihåg.

piotrr
2013-05-16, 12:28
#52

#49, Neutralis, 

Det känns faktiskt riktigt skönt att höra att jag inte är ensam i min berättelse. Det känns som att jag lämnar ut mig helt utan säkerhetslina eller fallskärm när jag berättar om vad jag höll på med och hur jag tog mig ur det - och människor som inte brukar ifrågasätta mediala påståenden blir plötsligt nästan lika kritiskt skeptiska som de som brukar kallas för kritiska skeptiker. :) 

Mina erfarenheter är också varför jag aldrig riktigt kunde fördöma Anders Åkesson lika hårt som vissa av hans kollegor dömde honom. Jag tror att jag förstår vad han gick igenom, och varför han använde de ursäkter han gjorde. Han hade känt att förmågan svikit honom lite, men han behövde bara lite hjälp, han ville inte lura någon, och han ville inte göra någon besviken. Jag förstår det, precis, men samtidigt tycker jag ju att om man vet med sig att man behöver "fuska" för att få till effekten, då kanske effekten inte finns på riktigt. Då är det läge att skärskåda sig själv. 

Så även om jag också blev besviken när Anders Åkesson fortsatte med sina mediala uppvisningar, så förstår jag det med. Precis som jag förstärktes av de positiva erfarenheterna och tänker mindre på de negativa, så sjunker misslyckandena bort med tiden. Även om det var den där gången man fuskade och blev påkommen - det är ett otäckt minne som man helst vill glömma, gärna genom att skapa fler positiva minnen för att ersätta dem. 

Kanske. Om nu Åkesson alls fungerar som jag gjorde då. Det kan ju också vara fel.

/ Per

Sajtvärd för Skepticism

Neutralis
2013-05-16, 16:12
#53

#52

Det känns faktiskt riktigt skönt att höra att jag inte är ensam i min berättelse.

Ja, absolut och jag förstår dig då du inte är anonym. Jag har valt att vara anonym och som gör att det inte är lika känsligt för mig, så det är starkt gjort av dig.

Jag lyfte knappt på ögonbrynet när AÅ blev avslöjad… Jag har till och med sett spektaklet med egna ögon, vilket gjorde att jag blev än mindre förvånad. Jag hamnade aldrig i samma sits som honom, då jag agerade ärligt utifrån min övertygelse… Men, javisst är det lätt att blunda gentemot sig själv.

Hellas
2013-05-16, 18:37
#54

Självklart har jag tvekat och gör än idag, konstigt vore väl annars.

Jag har även omvärderat mycket som jag tidigare trott vara andlighet men som jag idag har en annan syn på och vem vet, om ett år har jag med största säkerhet nya insikter och glädjen att få omvärdera tidigare åsikter, både åt ett andligt eller skeptiskt håll.

#49 Jag känner igen Neutralis beskrivning:
Efter många om och men med testande av min förmåga så kunde jag konstatera att det är kunderna(mottagarna) som gärna vill att det jag säger eller gör är rätt.

Visst är det många gånger så att "kunderna" så gärna vill att det ska vara rätt att de inte alltid hör det man säger.
Det är därför jag själv mycket sällan (läs aldrig) har sittningar, det har hänt att jag själv fått gå in och tala om att det jag sagt inte är "godkänt" pga. att sittern vrider på informationen för mycket i sin vilja att den ska passa in.

Men jag är trots allt är jag andlig än idag och har en stark tro på ett liv efter detta.

För några år sedan blev jag sjuk och det fanns till att börja med misstankar om att jag hade en tumör i huvudet och jag tänkte då i banorna att där var förklaringen till att jag såg människor som inte fanns. Nu hade jag ingen tumör och inga andra hjärndefekter heller för den delen.
Intelligensen och psyket är också på plats så än så länge kan jag egentligen bara konstatera att jag upplever och har upplevt vilket är svårt att bara vifta bort.

//Hellas

Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/

piotrr
2013-05-16, 19:57
#55

Apropå intelligensen vill jag helt ovetenskapligt länka till den här berättelsen (tyvärr bara på engelska!) om hur det känns att bli lite korkad:

http://www.quora.com/Intelligence/What-does-it-feel-like-to-be-stupid/answers/157939?srid=uFS&share=1

/ Per

Sajtvärd för Skepticism

Fjäril
2013-05-16, 20:01
#56

#22

piotrr,

Tack igen!

Innan du kom till annan insikt (än den andliga tron), kände du att du var någon annan än den du är idag? Vad jag menar är, var det någon skillnad på dig som person?

Sajtvärd på Övernaturligt

piotrr
2013-05-16, 20:16
#57

#56, Fjäril,

En enkel fråga med ett långt svar. 

Kort svar:

Jättestor skillnad, men inte på grund av "den andliga tron".

Långt svar:

Jag tror inte på något "jag som person". Ingen själ, inget sinne skilt från kroppen. Vi är våra kroppar och våra kroppar är vi. Jag är helt annorlunda som person än vad jag var när jag som sexton-sjutton år gammal först upptäckte flerfärgade auror runt bekanta, och det har förmodligen ganska lite att göra med det övernaturliga, på det stora hela.

Vi förändras alltid, hela tiden, av vad som sker runt omkring oss, misstag vi gör och hur det får oss att tänka om. Sjukdomar, hälsa, till och med hunger och kissnödighet förändrar oss som person, åtminstone tillfälligt. 

Det finns, såvitt jag förstår, inget "jag" som förblir oförändrat genom livet. Det finns egenskaper som vi föds med eller som vi får tidigt under uppväxten, men de förändras också av hur vi lever resten av våra liv. 

Vi har ett behov av att skapa en "berättelse" om saker, inklusive oss själva. "Jag är egentligen en snäll person men jag hade en dålig dag" kan man säga, trots att man har nästan fler dåliga dagar än bra dagar. Är man då inte en dålig person? "Nej inte innuti!" säger man då, men av omvärlden bör man dömas mer av vad man faktiskt gör, än vad man egentligen tänkte göra istället.

Vad kallar vi någon som alltid skall bli bättre imorgon men aldrig var sämre igår?

Så, ungefär.

/ Per

Sajtvärd för Skepticism

Fjäril
2013-05-16, 20:23
#58

#58

"Jag tror inte på något "jag som person". Ingen själ, inget sinne skilt från kroppen."

Jag menade inte så, utan mest du som individ, hela du 🙂

Intressant att du kan se en sådan förändring. Men det har väl lite med åldern att göra också? Ja från 17 år fram till idag? 

Jag själv, som mest varit rädd för "det här", fram tills för fem år sedan, är precis lika tokig (haha, ja det kan man ju tolka som man vill) och det är ingen skillnad på mig som person, som andlig eller inte andlig.

"Det finns, såvitt jag förstår, inget "jag" som förblir oförändrat genom livet. Det finns egenskaper som vi föds med eller som vi får tidigt under uppväxten, men de förändras också av hur vi lever resten av våra liv. "

Nej, den du (eller jag) var igår kan vara någon helt annat i morgon. Vi förändras med livet - och vår ålder ;)

Sajtvärd på Övernaturligt

piotrr
2013-05-16, 20:34
#59

#58, Fjäril,

> "Jag menade inte så, utan mest du som individ, hela du"

Det är vad jag menar också. Det är skillnad på oss som personer hela tiden, från dag till dag, vecka till vecka, år till år. För varje val, varje erfarenhet. Som individer. 

> "Nej, den du (eller jag) var igår kan vara någon helt annat i morgon. Vi förändras med livet - och vår ålder ;)"

Vi förändras inte automatiskt med åldern. Att bara överleva och fortsätta göra samma misstag om och om igen tror jag inte förändrar någon… utom möjligtvis att göra dem ännu mer motståndskraftiga mot förändringar. ;)

/ Per

Sajtvärd för Skepticism

Joppo
2013-05-16, 20:43
#60

#58 Fjäril,

På tal om förändringar, så tycker jag mig ha sett att en förändring i hur du diskuterar på iFokus inom andliga frågor. Till exempel hade jag inte kunnat föreställa mig att du skulle starta upp denna sajt om någon frågat mig för ett år sedan.

Du verkar liksom mer avspänd samt även mer kritiskt granskade. Har jag rätt i detta? Om svaret är ja, vad beror detta på tror du?

Fjäril
2013-05-16, 20:49
#61

#60

Du har nog alldeles rätt. Jag har nog landat i det här lite och nej, jag hade säkert inte haft tanken på en liknande sajt tidigare.

Jag tvekar aldrig på vad jag själv känner och tror, är heller ingen som går på "andliga" möten eller umgås med andra "likasinnade" (vilket i sig inte är fel) och jag har nog backat lite efter att ha sett hur andra (som delar min tro) beter sig emellanåt. Det är bättre att jag tror som jag gör, så får andra sköta sitt, ja så känner jag ibland.

Sajtvärd på Övernaturligt

Hellas
2013-05-16, 21:00
#62

#60 Joppo, på en sådan här sajt väljer troende själva att gå in och de väljer själva att diskutera med oliktänkande, det är ingen känsla av tvång utan man diskuterar på samma villkor.

Jag tror helt enkelt det handlar om vilket hus man besöker för dagen.

Är jag sugen på att lyssna på Opera en dag så vill jag inte bemötas av Punkrock i Operathuset.

Vill jag gå på Bruce Springsteen en annan kväll så vill jag inte bemötas utav Pavarotti.

Vill jag däremot en kväll lyssna på blandat bandat i en salig röra, ja då kanske jag går på krogen och lyssnar på Kvartersbandet som bjuder upp till goa Covers.

Kanske en konstig liknelse men det är så jag känner det.

//Hellas

Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/

piotrr
2013-05-16, 21:13
#63

#61, Fjäril,

Jag blir faktiskt lite illa till mods när jag umgås med likasinnade. Kanske har det sin grund i en lite osäker barndom (mobbing) där jag fick lära mig att vara misstänksam när någon verkade snäll, och osäker på om någon menade allvar med smicker. Eller om det bara var smicker, alltså, en form av manipulation.

För om man omger sig av och väljer att främst umgås med människor som delar den egna övertygelsen finns det en stor risk att man bara förstärker övertygelsen om det man redan tror, och en minskad chans att man ifrågasätter och omvärderar sådant man tror att man vet. Det vill jag inte riskera.

> "Är jag sugen på att lyssna på Opera en dag så vill jag inte bemötas av Punkrock i Operathuset."

Du kan ju alltid kolla programmet före, och hoppas att det inte är en astrolog som skrivit det. :)

/ Per

Sajtvärd för Skepticism

Fjäril
2013-05-16, 21:18
#64

#63

Nej man får nog ha en blandad kompott av dem man umgås med, oavsett vad man tror eller tycker. Sen är det självklart intressant att diskutera med dem som delar samma uppfattning, därför är iFokus bra 🙂

När du var andligt (aktiv), umgicks du bara med dem som tänkte som du? 

De som är fortfarande är andligt aktiva, hur ställer du dig till dem? Jag är intresserad av att veta om man börjar se "dessa" personer på ett annat sätt, de som fortfarande är kvar där menar jag?

Sajtvärd på Övernaturligt

piotrr
2013-05-16, 21:31
#65

#64, Fjäril,

Nej, jag umgicks med många olika människor då också- konstnärer, musiker, naturvetare, arbetslösa, samhällsstuderande. Flummare och icke-flummare. Folk som reste till Peru för att käka ahayacusa (?) och folk som åkte till Borgvattnets Prästgård för att sova över och lyssna på spöken, och såklart människor som inte gjorde så. :)

Jag ser inte på dem på något speciellt sätt nu. Inte i allmänhet i alla fall. Några få vänner har blivit.. hm.. sjukare. Eller jag tror att de far illa, och det känns mycket sorgligt men samtidigt får jag lov att erkänna att det inte finns så mycket jag kan göra - de (som jag tänker på, specifikt) är fast i en verklighetsbeskrivning som kommer att tolka all kritik som ett bevis på att de har rätt. Jag kan inte hjälpa dem och om jag försöker gör jag det värre.

/ Per

Sajtvärd för Skepticism

Fjäril
2013-05-16, 21:39
#66

#65

Det låter bra, att du inte ser dem (eller dem och dem) på något speciellt sätt. De kanske var sjuka redan då, inte vet jag, men annars kan jag inte hålla med om att man är sjuk, bara för att man tror.

Sen finns det väl undantag kanske, de personer som lever i en helt annan värld än här på jorden. Men det finns andra orsaker till det också, än andlig tro menar jag.

Sajtvärd på Övernaturligt

Hellas
2013-05-16, 21:57
#67

#63

_Du kan ju alltid kolla programmet före, och hoppas att det inte är en astrolog som skrivit det. :)
_

Hehe, Jag tror inte på astrologi ;)

//Hellas

Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/

piotrr
2013-05-16, 21:57
#68

Nej, jag tror tyvärr att min väninna som jag tänker på har hamnat i en djup livskris och hamnade i helt fel sällskap i och med det. Okey att hon var lite märklig tidigare, men detta är en helt annan nivå. Man kan ju så att säga vara sårbar utan att vara sårad, och sedan om man blir sårad så blir det mycket mer allvarligt.

/ Per

Sajtvärd för Skepticism

Pheme
2013-05-16, 23:23
#69

Först vill jag tacka Piotrr och Neutralis som berättat om sig själva och sina erfarenheter.
Det finns nog många fler (eller jag vet att det finns) som "konverterat" från troende till icke-troende. Jag är en av dom.

För att svara på Ts-fråga. När jag trodde på spöken, att man kunde prata med dem och när jag trodde att mina personliga upplevelser var paranormala. Då brukade jag svara andra som frågade vad jag trodde på att jag var övertygad om att det finns "något" även om det skulle visa sig att det jag tror på inte var på riktigt.
Anledningen till att jag svarade så var för att övertyga mig själv. Helt bombsäker var jag aldrig för även om jag inte ville lyssna på det örat så hörde och läste jag om helt logiska förklaringar till det mesta. 

Den dagen man slutar "tvivla" och söka efter svar så tror jag man har problem. Tänk vad många saker man ändrat uppfattning om i livet så fort man fått mer kunskap. Att fastna i ett tänk och vägra gå vidare för att man tror sig kunna sätta sig över tex vetenskapen, det är inte särskilt utvecklande.

Jag har också trott på spöken!
Lilla spöket Pheme 
(Se: Pheme under ytan)
Om vetenskaplig Skepticism och tron på det paranormala

Neutralis
2013-05-16, 23:54
#70

#54 Hellas

Visst är det många gånger så att "kunderna" så gärna vill att det ska vara rätt att de inte alltid hör det man säger. Det är därför jag själv mycket sällan (läs aldrig) har sittningar…

Roligt Hellas att du känner igen problematiken, det är inte lätt att vara objektiv när man har med "naiva"(hittade ingen bättre beskrivning) människor att göra… Men jag måste ändå lite smått protestera mot att det skulle vara bättre att inte ha några sittningar eller seanser över huvud taget. 

Att inte praktisera sin "kunskap" innebär att den inte konfronteras alls, utan man kan leva i sin eventuella vanföreställning eller i sin absoluta sanning, utan att veta vilket ben man ska stå på. Skulle tro att problemet med troende överlag är att de tror att det fungerar praktiskt i verkligheten utan att ha varit i närheten av det själv… Ett moment 22.

Det lät väl inte så positivt på ett inlägg som jag tyckte var bra kanske, men jag har alltid respekterat Hellas och tycker hon har en bra distans till ämnet trots att jag inte håller med jämt.

Skogshumblan
2013-05-17, 09:30
#71

Klart jag har, och jag tror att såväl troende som ateister av olika slag tvivlar. För mig är det sunt och bra att tvivla, våga analysera det man upplever. Den tro eller åsikt som inte tål tvivel eller lite kritisk granskning är inget värd i min mening.

/ Skogshumblan

Medarbetare på tarot och healing.

"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.

Skogshumblan
2013-05-17, 09:37
#72

Tack Piotr och alla andra som delat med er av tankar och så kring era liv. Modigt att blotta hela sig så

/ Skogshumblan

Medarbetare på tarot och healing.

"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.

piotrr
2013-05-17, 11:45
#73

Tack. ☺️

/ Per

Sajtvärd för Skepticism

Loris M
2013-05-17, 20:02
#74

Vill också ansluta mig till de som tackar Piotrr och andra som delar med sig av sina tankar. Det här mitt första inlägg här och har precis gått med. Ju mer jag läser desto mer tycker jag att detta forum var en jätte bra idé. Det känns som att vi kommer att se sidor av varandra som vi inte visste fanns. Som inte kom fram på diverse olika forum, då man kanske fick vara antigen eller. Att förena andlighet och skepticism är faktiskt möjligt. Tror som någon som skrev tidigare i tråden… man ska aldrig sluta tvivla.

När det gäller TS-s fråga så tvivlar jag för det mesta. En del saker som att det finns ett liv efter detta och att vi har en själ som överlever den fysiska kroppen, samt att vi reinkarnerar, tvivlar jag sällan på. Mest för att jag fått så många bevis (bevis som duger bra för mig själv) att det blir svårt att tvivla på dessa saker. Men det finns så mycket annat som jag ställer mig frågande inför.

På något sätt känns det som att andlighet har blivit opersonlig och kommersiell och det är det som retar mig och får mig att tvivla. Andlighet borde inte kosta så mycket. Nu finns det medium tillgängliga dygnet runt och kan svara på alla tänkbara frågor, kan komma i kontakt med våra avlidna och just den som vi vill ska komma, som på beställning. Det finns healer, transmedium och allt vad det heter. Kurser i allt möjligt, seanser, sittningar… Har aldrig varit på något sådant och tror inte heller att jag kommer göra det. Min andlighet är min sak, den är personlig och jag behöver inte en kursledare som ska lära mig hur jag blir mera andlig, ser auror, tidigare liv… Allt detta får mig att tvivla.

När det gäller mina egna upplevelser, tvivlar jag också. Försöker hitta logiska förklaringar. Ibland ber jag om ett tecken och helt enkelt testar för mig själv om min upplevelse är äkta. Ibland får jag bekräftelse och då tar jag det som äkta upplevelse. Ibland inte. Då kan jag se det som en inbillning.

Tycker att det är sunt att tvivla och ifrågasätta.

Upp till toppen