# Kan man känna andras smärta?
Author: Magi-cat

Jag tror att vi människor har en naturlig, inbyggd förmåga att känna empati med andra. En del kan t.o.m. känna andras smärta.

(Medan en del verkar vara mer eller mindre i avsaknad av empati.)

Enligt artikeln nedan har 30 % en extra väl utbyggd förmåga till inlevelse med andra. När det går över till rent besvärande stark inlevelse kallas det vid en term: somatic contagion.

Kvinnan i artikeln känner bokstavligen när någon annan upplever smärta. Hon känner smärtan i sin egen kropp, men kan genom att titta bort bemästra den. Att se hemska filmer när någon far illa, är inte att tänka på.

Hon föddes med den här förmågan, men den kan också läras in under livets gång.

Genom att studera hennes hjärnvägar hoppas forskarna lära sig mer om hennes ovanligt starka förmåga och på det sättet också indirekt mer om hjärnans smärtvägar över huvud taget.

[artikellänk](http://www.dailytelegraph.com.au/news/sufferer-who-feels-other-peoples-pain-lends-herself-to-science/story-e6freuy9-1226634923341)  

[ytterligare länk](http://www.anzca.edu.au/events/ANZCA%20annual%20scientific%20meetings/2013-anzca-annual-scientific-meeting/fpm-pdfs/fpm1-1-dr-melita-giummarra.pdf)

Vad tror ni? Har ni känt någon annans smärta någon gång? På nära håll, av era närmaste? På alla? På avstånd?

Eller är det omöjligt? En avvikelse eller nästan sjukdom?

## Comment 1
Author: Fjäril

Det är intressant! 

Jag brukar säga att "_om man inte har upplevt en känsla kan man heller inte veta hur det känns eller vad det innebär att känna **just så där**, eller förstå känslan av en situation om man aldrig har varit där_" men frågan är om det är så? 

Jag tänker på sympati också, där sätter vi ju oss _in i_ andras känslor, vi lever in i dem som om det vore om oss själva. Hur är det möjligt om vi aldrig varit där själva? Om vi inte kan "känna" andras känslor?

## Comment 2
Author: Magi-cat

Jag tror [spegelneuronerna](http://sv.wikipedia.org/wiki/Spegelneuron) spelar en stor roll.

Naturen, evolutionen, har helt enkelt utrustat oss med redskap för att underlätta ett socialt sampel och för bättre överlevnad. Och så får vi säkert trevligare under tiden. 🙂

Några exempel ur wiki-artikeln:

*   "Det smittande skrattet hos en vän.
*   En obekant person på tåget som gäspar får oss att göra detsamma.
*   Obehaget vi upplever hos oss själva när vi ser någon knäcka lilltån mot ett hårt föremål och vika sig av smärta.
*   När en person gör en rörelse, som till exempel. stryker handen mot sitt ansikte, under en längre tid och en person speglar denna."

Mer om spegelneuroner från Läkartidningen:

[http://ww2.lakartidningen.se/store/articlepdf/1/10018/LKT0832s2193\_2195.pdf](http://ww2.lakartidningen.se/store/articlepdf/1/10018/LKT0832s2193_2195.pdf)  

  

Kvinnan i artikeln i #0 kanske har en extrem uppsättning spegelneuroner eller så har hon av naturen väldigt väl utvecklade kopplingar för sina smärtvägar, eller annan orsak, en naturens variant helt enkelt.

## Comment 3
Author: piotrr

Ja, det kan man göra, det gör vi hela tiden när vi lever oss in i saker, när vi tittar på en pinsam video, när vi ser någon annans skador, när vi umgås med en vän som mår dåligt, när vi läser en spännande bok om en karaktär vi identifierar oss med, och så vidare. 

Men vi kan inte göra det utan att ha kontakt. Det är tankeläsning, men inte på avstånd. Inte utan interaktion.

## Comment 4
Author: [Borttaget]

Absolut kan man känna andras smärtor. Det gör jag ofta när jag skickar healing via distans. Det har även hänt mången gång att man känt in smärtor genom att enbart se på bilder (läsa av).