Annons:
Etikettövrigt
Läst 8920 ggr
Fjäril
4/7/14, 12:55 PM

Spöken och barn!

För en tid sedan skrev jag den här artikeln på Övernaturligt eftersom frågan om barn- och deras rädsla gällande spöken ofta uppkommer.

Hur hanterar du barns frågor gällande rädsla för spöken? 

Vad är mina tankar om det här, spöken och barn? 

Mina barn (en är 12 år och pratar inte om spöken) men den minsta, som är 5 år, kan nämna monster ibland. Vad säger jag då? 

Dels kan jag säga att "det finns inget att vara rädd för". Hur hon tolkar det är upp till henne. Mer än så brukar inte behöva sägas. Ibland kan jag fråga varför hon är rädd? Tjaa, det har hon ofta inget bra svar på, monster är ju monster liksom, man ska ju vara rädd, eller?

Nu har jag inte haft spökdiskussioner med mina barn för det har inte kommit på tal. Den minsta har dock pratat om det här på dagis (då en av barnens förälder där nyligen gick bort Ledsen). Hennes tro på det hela är, som hon säger "vi föds nog på nytt". Det är hennes tröst i det hela, och inte tar jag det ifrån henne, för visst, det låter väl bra? Hon tycker så i alla fall. 

Alla barn har hört talas om spöken, är det inte i böcker så är det på tv. Oftast kan de handla om spöken med lakan, som "Spöket Laban", men tiderna förändras. Det visas en hel del om andliga spöken, ni vet när människorna är "genomskinliga", man ser dem, men inte helt fullt ut som en vanlig människa. Det är nog ungefär så man som andligt troende skulle beskriva en ande också. Men i alla fall.

Det är inte konstigt om barn blir rädda idag, speciellt inte när de tittar på barnprogram, nyheter (eller läser en bok) och sedan säger föräldrarna "äh, det där är bara påhitt", hur går deras tankar då? Undrar de inte varför de känner sig rädda? Förvärrar man inte något genom att trycka undan känslan? Tänk om allt de hör, eller det mesta av det, är på riktigt för dem? Vi vet ju inte det. Ska man då "hyscha" bort något som trams? Nej det ska man INTE!

Det är jätteviktigt att man som förälder lyssnar till sitt barn och absolut inte lyfter fokusen på något de tror på, bort till något annat som man själv tror (istället). Det kan tyckas vara en liten sak för oss, men för barn är det något annat, för "mamma/pappa, jag tror ju så här".

Vad ska man göra då? Hur håller man balansen här då? Vi ska inte skrämma upp barnen och leda in dem i någon låtsasvärld, men frågar de om spöken tycker jag att man enkelt kan säga att "det finns inget att vara rädd för" och kanske fråga dem vad ett spöke är för dem? Det kan ju hända att de talar om lakan (spöket laban alltså) och ja, men då är det väl ingen fara att säga att det finns inget sådant, det är bara i böcker (eller så väljer man att tala om spöken på det sättet också?).

När barn pratar om spöken som "gubbar och gummor" som de ser i deras rum, ska man nog vara mer uppmärksam.Vad är det för gubbar och gummor? Be dem beskriva dem? Att sitta där och säga att "ja men det är döda människor på besök" är kanske inte att rekommendera, men ej heller att säga att ingen är där, för det är så de uppfattar det. Allt kan ju faktiskt handla om något de sett på tv, läst i en bok, hört på dagis eller satt ihop till något eget. Vuxna som däremot tror på andar/spöken ser det kanske på ett annat sätt, men vi måste vara realistiska också. Allt är inte andebesök!

Att utföra ritualer, be att medium kommer på besök eller förstora upp något så att barnen blir ännu mer rädda, är självklart det sämsta man kan göra. Barn är rädda för så mycket som det är, och spöken är nog bara en liten del.

Mitt tips som mamma och förälder är alltså att lyssna på ditt barn, fråga vad de upplever (och känner) och trösta . Prata om annat som får dem på andra tankar och säg att "det finns inget att vara rädd för".

Tror du på andar/spöken själv, bestäm dig helt "enkelt" för att inget kan komma att besöka er och skrämma upp ert/era barn, och om ni måste, ta själv kontakt med ett medium (eller liknande), men blanda inte in barnet. Er egen rädsla speglar av sig och gör situationen värre.

Min förhoppning är att man som förälder, i slutändan, tar det rätta beslutet och agerar av bästa förmåga, för sitt barns bästa.

_Källa bild: http://www.publicdomainpictures.net/_

Sajtvärd på Övernaturligt

Annons:
Skogshumblan
4/13/14, 9:52 PM
#1

Bra artikel , spännande diskussionsområde!

/ Skogshumblan

Medarbetare på tarot och healing.

"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.

Fjäril
4/17/14, 11:15 PM
#2

Tack!🙂

Sajtvärd på Övernaturligt

Älvan
4/19/14, 8:15 AM
#3

Med risk att bli påhoppad på denna sida svarar jag ändå då detta är viktigt. Man ska bekräfta och lyssna på barnens berättelse med nyfikenhet och inlevelse. Jag håller däremot inte med om att man inte ska tala om vad man själv tror. Jag tycker man på barnets mognadsnivå ska berätta vilken uppfattning man har, men tydligt berätta att detta är ett exempel på hur man kan förhålla sig till det hela. Jag brukar berätta vilka olika åsikter som finns. Jag skulle aldrig säga att det inte finns "spöken". Jag skulle berätta att det finns människor som tror och en del som inte tror på spöken. Berätta de olika sidornas argument så gott det går. Sen berätta hur jag tänker. Det viktigaste för mig är att visa att jag är intresserad av barnet och alltid öppen för att lyssna på allt barnet vill prata om. Jag brukar poängtera att det inte finns något att vara rädd för. Min son ser andar och jag har hjälpt honom att lära sig sätta gränser mot andevärlden. Om jag sagt att inga andar finns hade inte det han upplever försvunnit. Han hade bara slutat berätta om dem för mig. Det är inte bra för barn att bära alla dessa funderingar själv. Det kan vara svåra och skrämmande saker. Man ska nog vara försiktig med det som Fjäril säger att förstora saker och skrämmas. Är ju svårt att inte ta dit medium om man ex själv är medium. Nu önskar jag inte av någon bli ifrågasatt utan jag önskar att besvara ts fråga. Ni andra kan berätta om era egna upplevelser om detta. Jag kommer inte argumentera med någon här om jag gör "rätt" eller "fel". Jag är däremot mycket intresserad av att höra hur andra föräldrar resonerar och gör. Särskilt intressant för mig är om det finns andra föräldrar med känsliga barn som upplever andliga erfarenheter.

ru4real
4/19/14, 12:03 PM
#4

Personligen skulle jag definitivt tala om för mina barn att spöken inte finns, eftersom det inte har kunnat bevisats i ett enda fall. Att man har mardrömmar och annat är en naturlig sak, så där är det bara att trösta och låta dem sova m föräldrarna om det behövs.

Barn har i vissa åldrar mycket svårt att skilja på fantasi och verklighet, vad som finns på riktigt eller inte så då tycker jag att man verkligen inte skall fylla på med en massa dumheter och trams.

[Rumpstek]
4/20/14, 3:21 PM
#5

Jag säger till mitt barn att spöken, vampyrer, varulvar och dylikt inte existerar.

[Kritan]
8/20/15, 12:16 PM
#6

Jag låter mina barn först berätta vad de sett. Och sen säger jag att spöken bor här, jag har själv sett dem, de vandrar under herrens trädgård precis som du och jag.

Annons:
Davbjo
8/20/15, 12:58 PM
#7

Idéer om spöken och liknande väsen är rent sociala konstruktioner, som förändras kraftigt med tiden och den rådande kulturen. Detta kan man se även världen över idag, spöken folk "ser" i Japan ser inte alls ut som våra. Detta är lika kulturellt betingat som all annan tro.

Man behöver inte trycka undan barnets känslor för att hen har fått för sig en felaktig idé, detta sker precis hela tiden hos barn. Min son kan få för sig alla möjliga saker, men då sätter vi oss ner, han berättar, och sedan reder vi ut vad som är vad, helt enkelt. Troende tenderar dock att se på icke-troende som samvetslösa monster som kör över allt och alla med sin absoluta syn på verkligheten, men riktigt så illa är det inte.

Det bör också sägas, med tanke på trådstarten, att icke-tro på spöken inte är en tro i sig, detta är endast avfärdandet av grundlösa påståenden. Jag har ingen tro som utesluter spökens existens, jag saknar dock för mig giltiga skäl till att försanthålla något sådant.

Vill man ha rationella och förståndiga barn gör man bäst i att inte fylla deras huvuden med dumheter och inbillningar. Alla har inte den ambitionen, det är jag väl medveten om, men min naiva förhoppning är åtminstone att fler ska komma dit.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

[Kritan]
8/20/15, 9:27 PM
#8

Barn är riktigt bra på att genomskåda lögner. Bättre säga att vetenskapen inte har någon förklaring.

mwetterstrand
8/20/15, 10:15 PM
#9

#8

Vetenskapen har heller ingen förklaring på varifrån tekannan som roterar i en omloppsbana runt solen någonstans mellan Mars & Tellus kommer.

Davbjo
8/20/15, 10:44 PM
#10

#8:

Barn är riktigt bra på att genomskåda lögner.

Nej, det är de absolut inte, då de saknar referensramar för att avslöja just lögner. Barn är frågvisa och nyfikna, men några vidare kritiker är de inte. Det är av just detta skäl som religiösa indoktrinerar barn från en tidig ålder, vore de sådana experter på att sortera lögner från fakta skulle sådana ansträngningar vara meningslösa.

Bättre säga att vetenskapen inte har någon förklaring. 

Till ett barn? Det låter inte vidare pedagogiskt. Samt att detta krasst sett innebär att en förklaring saknas, då vi utanför den vetenskapliga metoden saknar metoder för att avgöra vad som är objektivt sant och inte. Eller känner du till en konkurrerande metod för detta som är minst lika effektiv?

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

AliennaII
8/21/15, 3:11 AM
#11

Vetenskapen sysslar inte med 'sanningar'. Frågor om 'sanning' hör till  filosofins/religionens domän.

white lady
8/21/15, 10:34 AM
#12

# 0 Bra du tog upp detta. Stort plus för dina rader.

"Mitt tips som mamma och förälder är alltså att lyssna på ditt barn, fråga vad de upplever (och känner) och trösta . Prata om annat som får dem på andra tankar och säg att "det finns inget att vara rädd för"."

MÖRKRET GÖMMER SKATTEN  Hjärta

Denna kommentar har tagits bort.
Annons:
Davbjo
8/24/15, 8:33 AM
#14

#11: Vetenskapen sysslar absolut med sanningar, och etablerar dessa medelst bevis och evidens i den största mån det är möjligt. Det går exempelvis att bevisa matematiskt att 1+1=2. Något sådant är sällan möjligt inom den praxis du beskriver.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

white lady
8/24/15, 10:08 AM
#15

# 14 Måste fråga dig  Davbjo, kan du bevisa när någon rör en ljusstråle ? Och att man faktiskt gör det.

MÖRKRET GÖMMER SKATTEN  Hjärta

Davbjo
8/24/15, 11:35 AM
#16

#15: Nej, men det behöver jag heller inte göra. Det som är känt om ljus ger oss dock den information vi behöver för att kunna besvara din fråga. Det är nog högstadiefysik du är inne på nu skulle jag tro.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

AliennaII
8/24/15, 1:58 PM
#17

Undrar vad 'etablerade sanningar' kan vara för någonting (utöver 1+1=2)…

Upp till toppen
Annons: