Hej!

Undrar lite hur ni tänker kring det här?

Har även skrivit på Filosofi, därav 2 an i rubriken här

( Ska tilläga  att jag inte befinner mig i de situationer jag beskriver här i inlägget själv och är alltså inte ute efter akuta råd, utan snarare allmänna tankar kring detta)

 Vi alla drabbas ju någon gång av sorg eller stöttar någon som går igenom en svår period i sitt liv, till exempel om någon närstående har gått bort. Hur anser ni att man bäst bör agera i en sådan situation då trosuppfattningarna mellan en person som sörjer och en som vill stötta skiljer sig markant från varandra?

 Det jag vill komma fram till är om ni anser att man som den stöttande personen bör ljuga om, eller bortse från sin egen tro, för att hjälpa personen som har det svårt och inte förvärra situationen för den?   Alltså vad bör man säga eller inte säga för att visa sitt deltagande.  

Vad bör man svara om personen som sörjer frågar vad man tror händer efter döden och man vet att personen tror raka motsatsen mot en själv? Kan tänka mig att det kan vara lika jobbigt oavsett om inte tror på någon gud, eller om man tror, att få höra att man har ”fel” uppfattning i en svår situation.

 Om man i stället är den sörjande personen som i all välmening blir tillsagd något som strider mot ens verklighetsuppfattning, hur anser ni att man då bör agera?