Vart ska jag vända mig?
Hej
Jag har ett problem, jag känner att jag inte kan tro eller lita på nån. Alla väljer ju vem de vill att jag ska lära känna av de själva. Om de sitter på en hemlighet om de själva så kommer jag kanske aldrig få veta det om de. (om de inte väljer att berätta det)
Så egentligen, den ända jag kan tro på är mig själv.
Vad ska jag ta mig till, jag är helt vilsen jag känner verkligen att jag inte kan lita på mamma eller pappa de säger emot varann. (de jag tror på, om himlen mm, det tror ingen annan på)
En person sa en gång till mig att man aldrig ska prata med de som inte frågar (om andlighet och övernaturligt), eller så för de kommer tro att du är mental sjuk då, deras själ inte är redo för sån information än. (allså om himmlen, döden och änglar)
Och grejen är den att jag kan ju egentligen inte vända mig till nån, alla har ju sitt problem som de kommit hit (på jorden) för att gå igenom. Mitt problem är ju bara stort för mig. Alla andras liv går ju vidare, mitt problem är bara en berättelse för de.
Jag vet inte hur jag ska gå vidare, de jag trodde jag visste om en person (perfekta karaktären) visar sig vara nått annat. Hela mitt liv som jag trodde var på ett visst sätt. Visar sig nu att vara en total lögn. Hela mitt liv verkar vara en lögn, den ända och alldeles den ända jag kan vända mig till och borde vända mig till är mig själv. Blir bara förvirrad annars.
Vad ska jag göra?
![[Yllhilda]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag tror vi är rätt många som fått uppleva liknande. Föräldrar med enorma hemligheter, mygel och falska vänner. Det gör fruktansvärt ont och det kan ta ganska lång tid innan man känner att man hittat fotfästet igen, men det går. 🙂
Den bästa vännen vi har är ju oss inom själva, förutom de gånger känslan och tanken säger helt skilda saker.
Vad exakt tycker du är jobbigt? Att du inte har någon att tala med gällande andliga tankar eller överlag?
Sajtvärd på Övernaturligt
#2 ja precis. Ja känner att ingen känner som jag angående andligt. :/
#3
Det där "problemet finns det nog flera som har. Partner, föräldrar, vänner och kollegor som inte delar samma tro, men å andra sidan är det ingen "big deal", egentligen? Du känner sig säkert personer som har intressen, musiksmak, hobbies och annat som du inte delar samma uppfattning om, och vad gäller andlig tro är det i princip samma sak. Du tror på något som de i din omgivning inte gör, men det är ju ditt val.
Nu förstår jag att du känner dig helt "ensam" i det här och mitt tips i din situation är att kanske "umgås" på forum, likt iFokus där det finns andra medlemmar som tänker som du.
Jag har min tro, några av mina vänner tror på något (men vet inte vad). En arbetskollega ratar andlig tro totalt och min sambo har varit "skeptiker" men tycker själv att han upplevt saker och tror till viss del som jag - men jag klarar mig ändå och det är ingen som ifrågasätter eller tycker jag är konstig för det. Nu springer jag inte runt och ropar att "jag tror på spöken" men om frågan kommer upp gällande andliga funderingar är jag självklart öppen med vad jag tänker. Men jag behöver heller inte prata om det.
Så som sagt, håll dig till forum där det finns andra som känner som du. Övernaturligt är en sajt som kanske passar :)
Sajtvärd på Övernaturligt
#2 Ah, då hänger jag med. 🙂
Alla mina partners har varit skeptiker. Ibland har man varit omringad av människor som varken delar andlig tro eller något annat intresse, men det har fungerat ändå. Som fjäril säger; kolla gärna in andliga forum så hittar du snart massa som delar din uppfattning.
För mej har upplevelsen av svek fått mej att tänka klart.
#6 Har det lärt dig saker som du dragit nytta av och i slutändan gjort dig till en lyckligare människa? 🙂
#7 Inte någon jättefördel, men jag kan analysera vissa situationer på ett sätt jag annars inte skulle kunnat. Lycka tror jag knappast är relaterat till att tänka klart.
Okunskap kan ju också vara lycka. :)