Rubriken kommer mig att tänka på en bok, "Vad vet vi - egentligen!?": (What the bleep do we know?)

http://www.bokus.com/bok/9789171306630/vad-vet-vi-egentligen-om-andlosa-mojligheter-att-forandra-din-varldsbild-och-ditt-dagliga-liv/

Intressant, rekommenderas.

Tack!

Jag tycker det blir extra intressant i och med när jag läser om alla olika teorier (Freud, Pavlov etc) och att vi faktiskt ändrar oss hela tiden. Så fort något är vetenskapligt bevisat är det okej, sen att det ändras dagen efter gör inget, för det är ju vetenskapligt. Vi vet ingenting, så är det!

Fast det där är väl väldigt naivt att säga? Att saker ändras för att man forskar vidare är ju precis det som forskning handlar om; att utveckla och förnfina teorier, lära nytt osv.

Blir alltid så trött på att det alltid hackas ned på forskning då det kommer nya rön och teorier. Forskning tar ju inte slut för att man har kommit fram till ett resultat, resultaten kan ju alltid förfinas, vi lär oss mer och kan komma fram till nya slutsatser som vi inte kunde tidigare för att vi har lärt oss mer. Var ser ni fel i detta?

Forskning är det som för oss framåt, jämfört med t ex "gammal tro", där man verkligen hade nått vägs ände och bestämt sig för att "så är det". 

Att ngt är vetenskapligt bevisat betyder att man kan reproducera det ngn annan publicerat, att man kan få lika resultat i lika experiment. Det betyder inte att man skall sluta forska inom det området bara för det.

Och om vi inte använder oss av vetenskap och forskning, var hamnar vi då?…

#3 Nej nej, här rackas inte ned på forskning eller vetenskap, vi är en del av- och beroende av det, men om man drar tanken längre - Vad vet vi, hur duktiga vi än är? Edit, formulerade mig fel.

Det faktum att vetenskapliga teorier då och då ersätts av mer precisa eller mer korrekta används ofta som ett argument av troende i i hela spektrumet, som ett slags argument för att just de kanske har rätt trots att det saknas bevis för det. Argumentet brukar gå ungefär i stil med "eftersom vetenskapen ändras hela tiden kommer den nog snart hålla med mig om det här".

Förutom de uppenbara bristerna i ett sådant argeumetn så är det i verkligheten tvärt om: Det är enastående sällan som etablerade vetenskapliga teorier är fel och ju längre en teori stått pall för vetenskaplig kritik desto större sensation är det om den visas vara fel.

Tankar i stil med "egentligen vet vi ingenting" och sådant som Thornell citeras i #0 är något som alla bollar med någon gång i livet. Med det sagt så tycker jag just den här texten snarare är lite banal och ytlig än intressant. Resonemang av den här typen rinner lätt ut i rena ordlekar där själva problemet snarast är att man använder en allt för snäv definition av ordet "vet" så att man själv gör ordet oanvändbart.

Det här är frågor som alla forskare tvingats handskas med i alla tider, och som tur är har vi kommit ganska mycket längre än "vi vet ingenting" 🙂.

Jag tror det är svårt att förklara, eller det verkar så. Det handlar inte om att vi inte vet någonting. Vi vet hur en bil fungerar, varför vi bör sova och hur graviditet går till. Vi har datorer, telefoner och tv-apparater som ingen kunde fantisera om tidigare, så att vi inte vet, eller har kommit framåt av den "inte vet", är det ingen som motsätter sig till. 

Det är nog mer en "skrämmande" tanke, och kanske kittlande. Det är mycket vi inte vet nu, som vi kommer veta sen.

Nu läste jag även länken som postades i #0, och tycker att författaren har missuppfattat ganska mycket. Lite vanligt flum om vetenskap som denne inte verkar förstå, vilket nte är helt ovanligt för den typen av artiklar och författare…

Det käns som om författaren blandar ihop vetenskap med känslor. Man kan ju alldrig förstå en annan människa, eftersom det är ngt som svårligen låter sig "kvantifieras" eller bestämmas enligt vanliga forskningsmetoder. Han blandar friskt bland äppen och bananer för att kunna sparka lite på "vetenskapen" känns det som. Har även läst andra krönikor skrivna av samme person och han verkar mer än lovligt flummig.

Så tröttsamt.

#7

Ja känslor och upplevelser är väl att ta i, där vet inget om vad andra känner och tycker!

Mmm, relativismen är som en stor, varm kram!

Det som talar för vetenskap är att den är användbar. Man kan diskutera epistemologi dagarna i ända, men i slutändan så är vetenskapens styrka att den går att tillämpa i verkligheten.

"Vetenskapen höjs ofta till skyarna där vetande och sanning råder."

Det är ingenting jag känner igen från den vetenskapsteori jag läst. Tvärtom så är man väldigt restriktiv med att ens använda sig av ord som sanning. Det här citatet är ganska talande

"Forskningsframsteg handlar inte om vetenskapsmän som gör en upptäckt och sedan bevisar att den är riktig. Det handlar om vetenskapsmän som gör en gissning och sedan inte lyckas bevisa att gissningen är felaktig, trots ihärdiga ansträngningar att göra det".

Tror att jag använt det här citatet förut på någon annan site, men jag tycker att det är så bra.

Man* använder vetenskapen till att rättfärdiga det man tror på och kräver att alla andra ska hålla med eftersom man har belägg. Och man hånar och viftar bort det som kan vara sant men som det inte finns vetenskapliga belägg för. Trots att man vet att de vetenskapliga rönen kan ändras imorgon beter man sig som om det man sist upptäckt är det som är den ultimata sanningen. I teorin erkänner man inte det - man säger ödmjukt att vetenskapen är en process osv. Men i praktiken använder man vetenskapen som ett slagträ och en maktfaktor. 

*Med man menar jag inte just forskarna själva, eller vetenskapsteorin, utan mer det moderna samhället, inklusive myndigheter och institutioner. Och inte minst deltagare på forum som det här.

#11. Då har man inte så bra koll på vetenskap.

#12:

Eller så är det det man har…

#13. Fast ditt inlägg visar inte på någon större förståelse för vad det innebär med vetenskap. Du erkänner ju också själv att det inte är forskarna, utan instituioner osv.

Trodde frågan handlade om vad vet vi egentligen?!

 När Thornell skriver och #0 postar frågeställningen. Är det då inte den här meningen det handlar om?

"Men det är inget vetande eller universell sanning"

och att Thornell då vill påpeka att det vi saknar är ett genuint vetande och en universell sanning.

Men som vanligt blir diskussionen igen en kamp om övertygelse, vetenskap vs tro och känsla.