
Andlig eller inte andligt troende!
Jag kikade in på Tidningen Näras hemsida för att se om det fanns något nytt att läsa. Jag fann Per Ola Thornells artikel om New Age och även om han beskriver det (begreppet) någorlunda bra, funderar jag ändå på varför man måste kategorisera allt? Dessutom är jag inte bekväm med New Age, det är flummigt och jag ser nakna män och kvinnor, alldeles överlyckliga, springa runt på ängar. Det är New Age-begreppet för mig.
Hur resonerar ni kring det, New Age?
Sajtvärd på Övernaturligt

… och jag ser nakna män och kvinnor, alldeles överlyckliga, springa runt på ängar.
Oj, om det vore så väl… Så hade jag genast hängivet mig åt New Age.🤫
Som Pratchett så insiktisfullt förklarar: Riktiga häxor dansar aldrig nakna och barfota i månskenet, eftersom de är medvetna om risken för nässlor, stenar och plötsliga igelkottar. Det sammanfattar också ganska bra min åsikt om New Age - vackra tankar om vackra saker och vackra skeenden och vackra insikter, men väldigt lite verklighet.

För mig är New Age mer en fråga om personlig och kollektiv utveckling, om ett andligt och vetenskapligt uppvaknande och vad som sker i Den Nya Tidsåldern.
Tänker att när begreppet uppstod så var det säkert inte med tanken på allt det vi ser inom newage idag och det rörelser och företeelser som förekommer.
Det är En Ny Tid vi lever i eller kanske rättare, nya tider!
Och kanske är det så att det är upp till var och en av oss att se till vad det väsentliga är i detta är?
Att det handlar om andlig utveckling är nog uppenbart för de flesta, men vad är andlighet och utveckling egentligen och vad kan det tänkas vara ämnat att leda till?
Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

#0 😂Jag får samma associationer när jag tänker på New Age. Fast i min inre bild så står även Thomas Di Leva på samma äng (i kaftan-inte naken).
#1 Sen är jag personligen av åsikten att blanda lite av varje ur en religion är inte rätt utan genom New Age istället finna sin väg,sin religion som passar för sig.
Hur menar du här? Hur ska jag kunna finna det jag söker och det som passar mig om jag inte "blandar lite". Om jag följer en religion, en uppfattning så blir det nästan som att någon annan har valt åt mig "den rätta" vägen. Visst kan det bli så att det passar en del, men inte alla. Jag är av uppfattning att man ska "plocka" från olika tron tills man hittar "rätt" men även då tycker jag är viktigt att inte låsa sig fast. Man ska kunna tänka om, ompröva sina åsikter, ändra uppfattning. Vi är i ständig förändring, då borde även vår tro kunna få förändras.
Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor, Bokcirkel och Multikulturellt

intressanta saker de här som skrivs.
#5 är nog inne på lite samma spår i texten efter "hur menar du här".
de är dock en svår sak de när har man står inför valet "den rätta vägen eller ej" de kan man ju aldrig riktigt bestämma sig för då man gjorde de valet i den sekunden kanske de kändes bra men inte en annan stund senare, så verkar det ju vara med allt här på klotet(dagsform och tillgång till insikter den tidsrymden man funderade inom just då).
och som skrivet ovan vi är i ständig förändring jämt inget kan stoppa det faktumet, det kommer aldrig nånsin nåt i världshistorien kunna ändra på att allt är i ständig förändring.
och tur är väl det🙂
då skulle inte mkt "jobb" finnas annars.
varifrån kom egentligen "ljuset" som väckte liv i alla varelser på jorden och att hjärtat
började slå och vi kunde andas
och skratta

Allt som är i ständig förändring är samtidigt också Absolut, oskapat och oföränderligt! Det är Det Eviga, Det som Är, Allt och Ett! Det existerar tre grundläggande universella krafter, varav den oföränderliga är Det som Är. Den föränderliga är den skapade kraften och så den upprätthållande kraften som håller samman allt.
Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
#7: Det där är ju mer en trosförklaring än ett debattinlägg, däri att det är subjektivt och omöjligt att bemöta.

Varför skulle det som är subjektivt vara omöjligt att bemöta? För mig och många andra är detta ingen trosförklaring utan det vi vet. Om det var så att vi bara kände till, kunde avgöra och bedöma det som är och händer i våra liv ur en rent objektiv synvinkel. Då skulle livet te sig väl torftigt. Men som väl är så är våra liv fylda av det subjektiva hela tiden genom våra känslor och tankar! För ingen känsla du har, ingen tanke du får är objektiv från början! Allt kännande, tänkande, analyserande och diskuterande har även en subjektiv sida! Om inte så skulle vi omöjligt kunna uppfatta, analysera eller förstå något som helst! (i vår objektiva föreställningsvärld).
Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn