#0

Absolut! Emellertid får jag hålla det mycket kort (och kanske göra senare kortare inlägg), och jag kommer länka till några sidor där man kan läsa vidare själv - då jag för tillfället har två inom kort annalkande konferenser (som nog skulle intressera flera av er här) och har därför väldigt mycket förberedelser att göra. Dock återkommer jag gärna för utförligare diskussioner när dessa är över och det börjar lugna ner sig.

Kort iaf.: 

För det första är religionsvetenskap och lika mycket vetenskap som t.ex. naturvetenskap (som jag antar att du hänvisar till när du skriver "vetenskap") - dock är det inom humaniora, och därmed annorlunda (vilket du också har noterat Starman 🙂) 

Religionsvetenskap är det vetenskapliga studiet av människors religiösa och existentiella föreställningar och det som ingår i dessa, dvs. myter, ritualer, etc. den sociala och historiska kontexten är här också betydande.

För att kunna undersöka detta brukar man specialisera sig av andra vetenskapliga discipliner och tillämpa dessa på olika religiösa fenomen eller företeelser. Därav benämningarna inom ämnet: religionshistoria, religionssociologi, religionsfilosofi, religionspsykologi, religionsantropologi, religionspedagogik, etc.

Den metod som används beror oftast på vilken "gren" man tillhör inom religionsvetenskap, t.ex.. en religionssociolog använder sig mer av kvantitativ metod (statistik), medan en religionshistorier använder sig mer av kvalitativa metoder (dvs. intervjuer etc. där man inte tittar lika mycket på siffror, utan mer på t.ex. vilken "inre betydelse" olika religiösa fenomen har för olika personer).

Jag lägger upp några länkar här:

http://www.erg.su.se/religionshistoria

http://kvalitativmetod.webs.com/fenomenologi.htm

http://infovoice.se/fou/bok/kvalmet/10000012.shtml

Tack Sara och berätta gärna mer om konferenserna du har varit på sedan 🙂

Många som håller på med naturvetenskap anser att humaniora anser att arkeologi och religionsvetenskap inte är lika seriösa som naturvetenskaperna, ofta brukar historia ses som mer seriös av någon anledning. Det är den synen jag har mött under 3 år på högskolan med inriktning arkeologi i alla fall. 

Däremot håller jag helt med att man inte kan vara helt säker inom varken religion eller arkeologi, å andra sidan kan du vara det svårare fysik där du pratar hypotetiskt? Och jag håller inte med om nr 3 "3. det är sällan som vetenskaperna egentligen intresserar sig för vad människor håller sig med för världsbilder, " 
Kan säga att många av arkeologiska resultat kommer sig av religionsvetenskap eller arkeologi med inriktning religion och myter.  
Att veta hur stammar runtom i världen idag har för synsätt på religion eller genom historien som många religionsvetare och etnologer hjälper till med gör att vi kan se liknade spår i historien. (Eller så tolkar vi det på det viset eftersom att vi vill se tecken mellan oss själva och dåtidens människor, men det är en annan diskussion) Många av stenålderns människor världsbilder kan vi koppla till dagens runtom i världen och det gör att vi kan få en bättre bild och förståelse av dåtidens människor. 

Så jag skulle inte heller säga att religionsvetare har få aktörer. Kanske har de inte alls gått religionsvetenskap. Men många som diskuterar religion på forkarnivå har gått etnologi,historia, arkeologi av humanioraämnena. Och tillsammans med de naturvetenskapliga ämnena kan vi koppla ihop dem och få en bättre bild av världen, både då och nu .

Några fler tankar?

Det är ju svårt med vetenskap då man inte konkret kan visa/ bevisa saker och jag tror att det för endel är svårt att lita på eller se som trovärdigt om man inte kan få konkreta bevis så som man exempelvis kan inom naturläran.På många sätt är det en sund inställning att vilja ha bevis men frågan är om det går att bevisa religion/ tro på de parametrar som jag uppfattat att exempelvis humanister och skeptiker av olika slag vill.

Det handlar väl om olika grundläggande ontologiska och epistemologiska perspektiv. Förenklat, hur vi ser på oss själva och världen och vad vi kan veta om den och hur. Tanken på objektivitet förutsätter att vi tror att det finns en "sann" eller "verklig" värld bortom vår egen subjektiva uppfattning eller upplevelse av den. Att det finns regelbundheter, kausaliteter och strukturer i den "verkliga" världen som går att mäta etc. 

Här tänker jag att det är viktigt att vara medveten om att det finns många andra teoretiska och filosofiska perspektiv på världen som inte accepterar objektiva sanningar, universialism o.s.v. Det kan också ibland finnas en tendens att framhålla naturvetenskapliga metoder som objektiva och perspektivlösa. Om detta finns det många olika åsikter. Himla intressant tycker jag iaf, det där med vetenskapsteori.

Problemet här är väl att Duppils är så lpngt från objektiv man kan vara, vilket är synd. Det är väl bara att söka på hennes namn på iFokus för den som vill bilda sig sin egna uppfattning.

#7 Fast nu handlar ju inte tråden om SaraD utan om religionvetenskap. Således är det inget problem här. 🙂

#8 Jo, om man ska få ett objektivt uttalande i frågan i #0 (där SaraD är referensperson) kan man inte få ett riktigt och bra svar från en subjektiv person. Så i sammanhanget är det viktigt att veta att SaraD inte är objektiv.

#9 … kan man inte få ett riktigt och bra svar från en subjektiv person.

Visste inte att man kan dela in människor i objektiva och subjektiva. 🤔Som någon i tråden redan påpekat så kan man ha lite olika åsikter även inom forskarvärlden, huruvida det finns en objektiv sanning. Det tar du för givet när du verkar vara ute efter ett objektivt uttalande.

Problemet här (om man nu ska leta efter problem) är att man redan i inlägg #0 gjort en felaktig antagande: det verkar inte alls ställas samma krav på objektivitet inom religionsvetenskap som inom, säg, medicinsk vetenskap

Här säger man implicit att naturvetenskaplig forskning med metoder som går ut på att väga och mäta, är den "rikiga" vetenskapen som dessutom är objektiv. Humaniora och ex. samhällsvetenskalig forskning som många gånger har en annan ontologisk utgångspunkt betraktas då som mindre tillförlitlig och i sin natur subjektiv.  Det är en felaktig bild menar jag. Problemet uppstår när man försöker mäta det omätbara.

#10

> Visste inte att man kan dela in människor i objektiva och subjektiva. 

Klart man kan. Varför ska man inte kunna det?

Vill bara höja ett varnande finger då SaraD tidigare försökt visa sig objektiv men sedan visat sig vara väldigt subjektiv. Kanske man skulle fråga någon annan i ämnet religionsvetenskap också så man får höra olika sidor?

Vänligen, diskutera inte person! Jag tar inte bort inläggen (än) utan låter nämnd person ha möjligheten att bemöta inläggen.

#12

Jo, person måste diskuteras när det gäller objektivitet eller inte vid en ställd fråga. I synnerhet om det är en fråga ställd till en enda person. Det är viktigt att alla korten ligger på bordet för att man ska få bra svar från frågorna i #0.

Att diskutera en persons objektivitet/subjektivitet är INTE ett "personpåhopp", "näthat" eller "trakasserier" eller vad en del vill komma dragande med. Det är viktig information för frågans validitet bara.

#13 Nej, det är aldrig okej att diskutera person med någon annan. Hur man uppfattar någon, eller något, ligger oftast hos betraktaren själv. Jag säger inte att det är näthat eller trakasserier men vi pratar inte över huvudet på andra medlemmar. Däremot kan man (i så fall) rikta sin kommentar till en specifik medlem och berätta hur man har uppfattat eller tolkat saker, samt ställa frågor direkt till personen.

#11 Vänder frågan tillbaka till dig, varför är det självklart att man skulle kunna göra det?

#13 Håller inte med. Det kan finnas någon som läser vad SaraD skriver och tror att hon är objektiv. Det är inte bra. #15 Varför svarar du inte på min fråga?

#16 För att den inte var ställd till mig. Du får fortfarande gärna svara på min till dig.

#16 Frågan i inlägg #11 var ställd till mig och inte till CherryLenore, precis som hon påpekar i #17. Om jag svarar på din fråga först, svarar du då på hennes? 🙂Det vore vänligt och rättvist, tycker jag.

Jag börjar.. så här var det:

#11

> Visste inte att man kan dela in människor i objektiva och subjektiva.

Klart man kan. Varför ska man inte kunna det?

Tycker egentligen att jag svarat på din fråga redan innan du ställde den då jag skrev så här: #10 Som någon i tråden redan påpekat så kan man ha lite olika åsikter även inom forskarvärlden, huruvida det finns en objektiv sanning. Det tar du för givet när du verkar vara ute efter ett objektivt uttalande.

Alltså tror jag inte att vi någonsin kan vara objektiva. Inte någon av oss.  Av den enkla anledningen att allt vi gör och säger är starkt kulturellt och socialt bundet. Objektivitet är något man eftersträvar inom forskning, men det går inte att uppnå helt, menar jag och det finns flera teoretiska filosofiska inriktningar som påstår samma sak.

Nu är det din tur att svara.

Diskussionen om ifall det existerar en objektiv verklighet (och om det finns objektiva experter) kan ni kanske ta någon annan stans (fanns det inte en tråd om det nyss?). Det är en sådan där grej som man kan klämma in i vilken tråd som helst där man diskuterar fakta, och det ursprungliga ämnet drunknar lätt i en meta-diskussion.

Edit, här är förra tråden om det hela: http://andligskepticism.ifokus.se/discussions/51c33a67ce12c450c40053f1-tro-asikt-definitionen-enligt-dig

#19 Ja, du har så rätt! Men diskussionen spårade ur redan i #7. Jag lovar att inte säga något mer om objektiviteten (i denna tråd). 🤐

Alright, dock undrar trådskaparen följande:" Jag undrar om SaraD skulle kunna redogöra lite kort om den religionsvetenskapliga diciplinen, och hur religionsvetenskapliga metoder skiljer sig från Den Vetenskapliga Metoden".

För mig blir det svårt att diskutera detta utan att gå in på ontologi och epistemologi. Men jag kan börja med att fråga trådskaparen vad som menas med "Den Vetenskapliga Metoden"?

#21

Ontologiska resonemang är mycket välkomna i den här diskussionen, såvida de rör trådämnet.

Idéer om hur vi vet vad vetenskap är hör således till diskussionen, om man vill.
Med den vetenskapliga metoden menar jag: http://www.vetenskapsteori.se/c1vetmet.htm

________________________________________________________

SaraD; jag ber om ursäkt för ett sent svar. Hur har det gått med föreläsningarna? 🙂

Du skriver:

"För det första är religionsvetenskap och lika mycket vetenskap som t.ex. naturvetenskap"

och det tror jag också. Jag har inte något emot att det forskas inom humanioraämnen, tvärtemot.

Men vad jag undrar över, är att du använder din "PhD" som presentation på din blogg, vilket får det att se ut som att du skriver i egenskap av PhD snarare än som en person med en tro. Vilket gör mig lite förvirrad.

Exempel;

"Allteftersom spiritualismen började etablera sig, utvecklades seanser, det vill säga större eller mindre sammankomster där ett medium tog kontakt med andar." (min fetning)

Jag menar att det finns många fler exempel där du uttalar dig som en "expert" inom området, men utan den objektiva retoriken. Du framhäver på många platser rakt upp och ned att det finns spöken, och att vissa människor kan samtala med dessa. Jag menar, du kan inte mena att du dragit slutsatsen att människor kan tala med döda ur att de påstår att de kan tala med döda..? Men ändå tycks jag mig hitta massor av exempel där du basunerar du ut den slutsatsen på många ställen ackompanjerat av din "PhD" eller "Jag är forskare"-kortet ganska ofta.

Jag vet inte hur många naturvetenskapsforskare som gör så, men allsköns pseudovetenskapare gör så ofta. Det är en sak jag lärt mig efter många timmars egna studier i ämnet. 

Nu när du vet lite närmare (den vetenskapliga metoden borde vara uppenbar för någon som studerat vid ett lärosäte, men det var tydligen inte så självklart, så tji fick mina fördomar :)) vad jag menade kanske du även kan ge ett lite mer precist svar svar angående Religionsvetenskap & Den vetenskapliga metoden. 🙂

#21 Tack för länkningen, även om innebörden av termen/principen kan vara lite flytande så redogör texten en delvis allmän hållning till hur forskningsresultat bör presenteras, vilken inte bör te sig annorlunda inom religionsvetenskaplig disciplin?

Starman,

jag blir lite förvirrad av dina inlägg (#0, #22). Enligt min uppfattning så är din fråga felformulerad. Du skriver så här:

Jag undrar om SaraD skulle kunna redogöra lite kort om den religionsvetenskapliga diciplinen, och hur religionsvetenskapliga metoder skiljer sig från Den Vetenskapliga Metoden.

Här gör du skillnad mellan religionvetenskapliga metoder och något som du kallat för "den vetenskapliga metoden". Jag finner det kostigt. För att överhuvudtaget kunna forska och presentera sina forskningsresultat måste man använda sig av vetenskapliga metoder. Det gäller all forskning så även religionvetenskap. Oftast pratar man i pluralis, alltså man pratar om vetenskapliga metoder. Man kan använda sig av många olika vetenskapliga metoder och många olika teoretiska perspektiv, ontologiska och epistemologiska utgångspunkter kan skilja sig åt men alla forskare måste använda sig av vetenskapliga metoder.

Ditt sätt att skriva om "den vetenskapliga metoden" får det att låta som att det finns bara en universiell metod som kallas just "den vetenskapliga metoden" och det använder man när man bedriver "riktig" forskning vilket verkar menas (av ditt inlägg #0 att döma) att naturvetare bedriver. Sedan finns det andra discipliner/områden/vetenskaper som exempelvis religionvetenskap som då inte använder vetenskapliga metoder utan något annat. 🤔Vad undrar jag?

#24 "Här gör du skillnad mellan religionvetenskapliga metoder och något som du kallat för "den vetenskapliga metoden"."

Är inte det själva frågan i #0?

"Ditt sätt att skriva om "den vetenskapliga metoden" får det att låta som att det finns bara en universiell metod som kallas just "den vetenskapliga metoden" och det använder man när man bedriver "riktig" forskning"

Det är så klart inte en enda metod (hur man nu avgränsar) så "vetenskaplig metod" är kanske bättre än "den vetenskapliga metoden", men i övrigt är det ju nästan så som du beskriver.

"vilket verkar menas (av ditt inlägg #0 att döma) att naturvetare bedriver"

Var nämns naturvetenskap? Begreppet vetenskaplig metod har en stark koppling till naturvetenskap men det är knappast helt reserverat för naturvetenskapen.

#25
Är inte det själva frågan i #0?

Jo, men den är felformulerad som jag påpekar i #24: Enligt min uppfattning så är din fråga felformulerad. 😉

Var nämns naturvetenskap?

Här: #0 det verkar inte alls ställas samma krav på objektivitet inom religionsvetenskap som inom, säg, medicinsk vetenskap

Detta tolkar jag som att han menar att medicinsk forskning använder sig av "den vetenskapliga metoden" medan religionvetenskap inte gör det och på så sätt inte har samma värde. (om du tänker fråga: och var nämns det? så menar jag att man kan dra den slutsatsen eftersom han säger att det inte ställs samma krav på obektivitet inom religionvetenskap)

Men nu känns det som att du och jag försöker lista ut vad Starman menade. Vi kanske ska låta honom svara. 🙂