Allmänt

Vad var det som fick er att bli nyfikna?

2015-12-26 00:49 #0 av: MissClue

Jag antar att det finns en del människor som jag här inne som någonstans i livet fick erfara något som man inte har funnit en vetenskaplig förklaring till och som man placerat i ett övernaturligt/andligt fack. Min fråga är av vilken/vilka händelser som fick er att tro på andlig existens?

Min nyfikenhet började för ca fem år sedan, då händelser som inte gick att förklara blev ganska intensiva i 23 års åldern. Före det hade det hänt saker i mitt barndomshem som både jag och mina väldigt skeptiska bröder upplevt och konstaterat som märkliga minnen. I tidig 20års ålder då märkliga saker blev så intensiva hade jag i bakhuvudet hört och läst om att själen lever vidare efter döden och att det finns människor som kan kommunicera med de, att många personer sett och känt liknande oförklarliga ting som jag gjort bla bla. Jag tog upp de med vänner som i vissa fall också upplevt saker eller hade historier som de hört av vänners vänner osv, så som det brukar pågå när man tar upp ämnet.  Tyckte fortfarande det var en flummig och obegriplig teori att själarna lever vidare men det kändes det inte omöjligt. Med upplevelser och tanken av att det inte var omöjligt hamnade jag på en prova på vecka hos ett välkänt medium där intuition, vägledning till andlig kontakt osv ingick. 

Under den veckan fick jag uppleva och känna saker på en nivå som inte existerade i min världsuppfattning. Jag är ännu mer förvirrad och fundersam nu än tidigare men mer övertygad om att andlighet existerar. 

Vore kul om fler ville dela med sig om hur eran tro inom det andliga utvecklade sig, även om man inte är helt övertygad...

Anmäl
2015-12-26 01:37 #1 av: Geru

Bara för att du inte förstår hur någonting fungerar så är det ju inte övernaturligt. 

Jag har stött på situationer som jag i efterhand kunnat förklara. Det enda som händer när man är yngre är att man vet mycket mindre om hur världen fungerar, och därav blir det lättare att misstolka saker. Sen ska vi inte ens börja prata om det mänskliga psyket, och hur pass skevt det är egentligen.

Anmäl
2015-12-26 01:54 #2 av: MissClue

#1 Nej självklart är allt man inte förstår övernaturligt, men vissa saker lägger man (jag, sannolikt fler) i det facket eftersom andra med liknande upplevelser gör det. Bra att ha ett samlingsnamn. 

Vad har du haft för upplevelser och vad/hur hittade du förklaring? 

Jag pratar väldigt gärna om det mänskliga psyket om hur skevt det egentligen är. För jag hittar inte på mina upplevelser och det finns som du vet väldigt många som kommer med märkliga historier, vilka de flesta är övertygade om att det hänt. Så sitter du på kunskap om hur det fungerar då man upplever sånt de flesta kallar övernaturlig så dela med dig.

Anmäl
2015-12-26 14:58 #3 av: Geru

#2 Det tenderar att vara mycket vanligare bland dom som redan tror på övernaturligt, alltså att placera in saker i det facket:p Jag placerar det i mitt "Jag vet inte" fack:p

Jag har sett saker, hört saker, och lite annat. Speciellt när jag var yngre. Förklaringen för mig är rädsla blandat med en för fantasifull hjärna, och lite psykisk ohälsa iblandad. 

Psyket är otroligt skevt. Hjärnan kommer inte ihåg saker rätt, tolkar inte saker rätt, den ser inte ens saker rätt, och är den övertygad om att den sett en sak, så ser den det överallt sedan. Och då ska vi inte prata om att hjärnan rent allmänt kan göra så du ser skuggor som rör sig och liknande, eller att det plötsligt känns kallt. Det är inte en speciellt säker "sak" att använda för att avgöra vad som är verkligt och vad som inte är det.

Anmäl
2015-12-26 22:01 #4 av: MissClue

#3 Skönt för dig att du hittat svar till dina upplevelser. Visst kan minnet svikta och hjärnan spela sjuka spratt med en. Innan jag blev upplyst om sömnparalys trodde jag det var ngt fel på en då man upplevt sjuka saker i sömnen som är väldigt verkliga. Har fortfarande svårt att acceptera att det bara är hjärnspratt men det är ändå en lättnad att ha en någorlunda förklaring. 

 Men själv sitter jag fortfarande kvar med en del upplevelser som jag inte kan bena ut. T.ex om det har varit flera vittnen till något oförklarligt, då kan jag inte förklara det med att minnet sviktat. Jag har även provat på lite smått hur medium arbetar då vi under provapå veckan som jag nämnde fick hålla i sittningar. Det sättet som man fick till information i både bilder, känslor och i "fysisk" form var obegripligt. Jag har tack och lov inte många i min närhet som gått bort men hon som höll sittning för mig beskrev en avliden släkting klockrent. Och jag på henne. Oddsen är inte stora att det var vilda chansningar som stämde in så på pricken. Den med flera händelser under veckan fick mig att bli mer övertygad om att det finns medium som inte får till sig information genom hot/ coldreading utan det kommer till dom på annat mer obegripligt vis. 

Anmäl
2016-01-08 22:59 #5 av: JoHo

Åh, vilka härliga och kloka ord som skrivits här av underbara människor som delar med sig så fint. Ljus och kärlek på er alla.

2016-01-09 11:04 #7 av: Geru

#4 Oj, glömde helt att svara.

Vad för någonting oförklarligt? Medium har en stark tendens att göra "cold readings". Det är en rätt fin konst, personligen tycker jag det är intressant. Jag kan använda liknande tekniker själv, men inte direkt för att låta övernaturlig, utan då mer för att få reda på mer om en person, eller te.x. veta om den ljuger. Det handlar kort och gott om att läsa hur du reagerar när dom säger saker. 

Det är dessutom stor skillnad om du anmält dig till ett medium innan du kommer dit, för en heeel drös med information finns på nätet.

Bara för att du inte förstår hur någon kan läsa dig betyder inte det att det är magi ^^ 

Anmäl
2016-01-09 12:16 #8 av: MissClue

#7 Ingen fara, du har ju hittat förklaring till dina upplevelser och jag startade tråden mest för att hitta personer i liknande fundersam sits som jag. Fast du får såklart svara mig ändå ;)

 Som jag skrev så var det när jag själv fick läsa av en person som det slog mig att informationen kommer till en på annat vis. Jag kan inte coldreading, satt mest och blundade samtidigt under sittningen. Under andra övningar hade vi inte ens möjlighet att se varandra. Hon som läste av mig var lika oerfaren som jag men la fram detaljerad information om en avliden släkting till mig. Den andra som läste av mig var ett utbildat medium, och jag är medveten om att man kan hitta info på nätet men inte den typen som hen kom med. Jag har denna sittning inspelad men jag har fortfarande inte efter 2 år vågat lyssna på den. 

Anmäl
2016-01-09 13:35 #9 av: Geru

#8 Alltså, du kan läsa av någon genom kroppsspråk, tal och så vidare. Det är inte en version som finns, det är flera. Det handlar helt enkelt om att läsa dom lite mer luddiga signalerna som kroppen skicka ur sig, när man tänker på saker eller känner något. Man har te.x. flera olika typer av beteenden som du gör när du pratar om saker, eller när du känner igen något. Poängen är att det inte alls blir rätt om man inte pratar med mediet. Om mediet inte vet något om dig, inte kan se dig, och inte kan höra dig svara på frågor eller så, så har alla studier som gjorts visat att det är ungefär lika pricksäkert som när jag gissar vilken lott som ska vinna imorgon på triss.

Sen är det ofta så att dom använder extremt vaga termer innan dom blir mer specifika. Typ "Du har förlorat någon" Liksom, vem har inte det?

Beror på vilken info som sagt, du kan lära dig ooootroligt mycket bara av att titta på bilder.

Anmäl
2016-01-09 13:46 #10 av: Loris M

MissClue,

Jag tycker också att det är tråkigt att sajten blivit så död men kommentarer som #5 har bidragit till att många som är intresserade av det övernaturliga har slutat skriva här. Jag med. Samt att alla upplevelser man kommer med förklaras av skeptiker på följande sätt:

  • Bara för att du inte förstår/inte kan förklara något betyder inte det att det är övernaturligt.
  • Personer som upplevt något övernaturligt lider antigen av en masspsykos eller psykisk ohälsa. Eller så lever de i förnekelse.
  • Hjärnan kan spela oss ett spratt och tolka fel.
  • Rädslan för döden skapar ett behov att tro på livet efter detta
  • Det finns inga vetenskapliga bevis för livet efter detta eller andra övernaturliga fenomen och därför kan vi dra slutsatsen att fenomenet inte existerar.
  • Det går genom enkla vetenskapliga tester (enligt skeptiker) att undersöka om det går att kommunicera med andar ex. fråga dem vad de hade för personnummer när de levde. Glad

Jag har tröttnat på att gång på gång skriva att jag är fullt medveten om allt jag skrivit ovan. Jag saknar varken sunt förnuft, analytisk förmåga eller kritiskt tänkande. Jag är inte rädd för döden. Snarare tänker jag att det skulle var tråkigt att leva i all evighet. Jag skulle säkert tröttna på det efter ett par hundra år. o.s.v. Jag är också medveten om att det finns väldigt många oärliga människor som tjänar pengar inom denna verksamhet och utnyttjar andras sorg och tro.

Men för att komma till din fråga,

Precis som du är jag fundersam, ifrågasättande men övertygad om att det finns något mer än det vi kan uppfatta med våra sinnen och i vår nuvarande fysiska form. Jag har haft några upplevelser som jag (när jag tagit hänsyn till allt ovanstående) ändå varit tvungen att placera i facket "övernaturligt" eller saker som är märkliga och oförklarliga. 

En av saker var att jag en gång drömde något som skulle hända samma dag. Allt stämde in i minsta detalj. Har känt fysisk beröring (någon som klappat mig på axeln) när jag varit ensam hemma. Har haft minnen som dykt upp och som jag vet att jag inte upplevt i detta liv. Jag tror på reinkarnation bl.a. p.g.a. dessa upplevelser och att jag haft starka och märkliga möten med en del människor (vill inte gå närmare på det) som jag också relaterar till tidigare liv. Sen har det hänt lite annat som jag inte vill ta upp här. Har även en vän som jag känt i många år och som jag inte har någon som helst anledning att misstro, som ser andar med fysiska ögon. 

Som sagt, det handlar inte om att jag är helt okritisk eller saknar sunt förnuft. Utan om en övertygelse att allt inte kan förklaras genom vetenskapliga metoder. Det innebär inte i sin tur att upplevelser ska förkastas och klassas som overkliga och ickeexisterande. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-01-09 19:58 #11 av: MissClue

#10

" Jag har tröttnat på att gång på gång skriva att jag är fullt medveten om allt jag skrivit ovan. Jag saknar varken sunt förnuft, analytisk förmåga eller kritiskt tänkande. Jag är inte rädd för döden. Snarare tänker jag att det skulle var tråkigt att leva i all evighet. Jag skulle säkert tröttna på det efter ett par hundra år. o.s.v. Jag är också medveten om att det finns väldigt många oärliga människor som tjänar pengar inom denna verksamhet och utnyttjar andras sorg och tro."

Du skrev precis hur jag känner och tänker. Förstår att sidan dött ut, jag har själv haft ett längre uppehåll men passade på att skriva då för att se om det skett någon förändring. 

Dina upplevelser låter verkligen spännande. Jag såg en dokumentär för ett tag sen där man följde en liten pojke som bar på minnen från hans tidigare liv. Även om hans påstående inte till hundra kunde bekräftas så var det en väldigt intressant dokumentär. 

Jag är väldigt glad att man inte som din vän ser något med fysiska ögon, riktigt obehagligt. Det låter ju sjukt när man hör sådana historier men som för dig, då det kommer från vettiga sunda vänner som inte tjänar något på att hitta på (kanske tvärtom) så blir det mer acceptabelt, även om man står lika oförstående. 

Jag jobbade i Oslo förut kring högt uppsatt personer och i en viss del av byggnaden påstod flera personer som satt där ha sett en andekvinna i röd kjol stryka omkring. Detta var personer som snarare skulle förlora på att berätta något sånt. Hur som så skulle min kollega duka av i ett av rummen där men hon klarade inte ens av att gå in där en dag, hon beskrev det som en "vägg" som tog emot. Detta var en väldigt skötsam kollega som nästan var för petig och noggrann med sitt jobb så för henne att skita i sitt jobb måste krävts en hel del. Jag upplevde aldrig ngt där mer än obehag som man kan göra i gamla byggnader, just denna var från 1600-talet. 

Anmäl
2016-01-10 11:45 #12 av: Davbjo

#10:

Jag har tröttnat på att gång på gång skriva att jag är fullt medveten om allt jag skrivit ovan.

Min erfarenhet är den att troende i regel är medvetna om detta mer i teorin än i praktiken. Fantastiska berättelser försanthålles om man själv är den som berättar dem, andras berättelser utsätts för en helt annan typ av granskning.

Jag saknar varken sunt förnuft, analytisk förmåga eller kritiskt tänkande.

Ingen människa anser sig nog sakna sunt förnuft, analytisk förmåga eller kritiskt tänkande. Faktum är att de mest galna av oss tenderar att anse sig ha det mest sunda förnuftet, den kraftfullaste analytiska förmågan och det mest vässade kritiska tänkandet. Vi är dåliga på att avgöra detta på egen hand.

Precis som du är jag fundersam, ifrågasättande men övertygad om att det finns något mer än det vi kan uppfatta med våra sinnen och i vår nuvarande fysiska form. 

Detta är ju precis hur troende använder dessa termer. Du är övertygad, till synes helt utan evidens, och det är här problemet ligger. Och nej, påståenden är inte evidens.

Jag har haft några upplevelser som jag (när jag tagit hänsyn till allt ovanstående) ändå varit tvungen att placera i facket "övernaturligt" eller saker som är märkliga och oförklarliga. 

Eller så har du valt att placera dem där endast baserat på att det överensstämmer med den tro du bevisligen har. Inget konstigt med det i sig, det är snarare att förvänta.

En av saker var att jag en gång drömde något som skulle hända samma dag. Allt stämde in i minsta detalj. 

Min vilda gissning är att du inte dokumenterade drömmen direkt efter att du vaknat och i efterhand gick igenom likheterna. Vidare gissar jag att du istället i efterhand konstaterade att du drömt exakt så. Det är detta som är lite lurigt just med "sanndrömmar", eftersom vi med enkelhet kan justera drömmens innehåll i efterhand. Det är ju inte så att vi har en referens att jämföra med.

Har även en vän som jag känt i många år och som jag inte har någon som helst anledning att misstro, som ser andar med fysiska ögon. 

Där är vi väldigt olika du och jag, för jag skulle säga att en vän som påstår sig se detta är en vän man kan misstro med mycket goda anledningar.

Som sagt, det handlar inte om att jag är helt okritisk eller saknar sunt förnuft.

Ingen människa är 100% okritisk eller saknar helt sunt förnuft, en sådan person skulle inte fungera i samhället. Du är bara selektivt i ditt sunda förnuft och i ditt skeptiska sinne.

Utan om en övertygelse att allt inte kan förklaras genom vetenskapliga metoder.

Och denna övertygelse är som sagt grundlös. Vad säger ditt sunda förnuft om att anamma grundlösa påståenden?

Det innebär inte i sin tur att upplevelser ska förkastas och klassas som overkliga och ickeexisterande. 

Nej, man behöver faktiskt inte bedöma dem alls egentligen. Man kan dock alltid avfärda grundlösa påståenden, just för att de endast är grundlösa påståenden. Detta är var det sunda förnuftet spelar in igen.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

Anmäl
2016-01-10 12:36 #13 av: Loris M

#12

Davbjo,

Har egentligen inte tänkt gå in i en diskussion om mina upplevelser och min sunda förnuft, utan bara svara på MissClues funderingar. Det finns liksom inget nytt att säga. Jag har mina övertygelser som jag håller fast vid och du vill bara ha rätt och övertyga mig om att jag har fel. Längre än så kommer vi troligen inte. Svarar ändå lite kort....

Ingen människa anser sig nog sakna sunt förnuft, analytisk förmåga eller kritiskt tänkande. Faktum är att de mest galna av oss tenderar att anse sig ha det mest sunda förnuftet, den kraftfullaste analytiska förmågan och det mest vässade kritiska tänkandet. Vi är dåliga på att avgöra detta på egen hand.

Men vet du, det fina med detta är att vi själva inte behöver avgöra det. Det finns institutioner som tar hand om det här och ser till att de som inte är tillräckligt förnuftiga spärras in. Glad Med tanke på vad jag jobbar med och att jag får betalt för att vara kritisk, ifrågasättande, analytisk och kritisk... tycker jag ändå att det är rimligt att anta att jag inte hör till gruppen "mest galna". 

Och nej, påståenden är inte evidens.

Det har jag inte sagt heller. Det är du som pratar om evidens inte jag. Men annars håller med dig i det självklara: Påståenden är inte evidens. 

Min vilda gissning är att du inte dokumenterade drömmen direkt efter att du vaknat och i efterhand gick igenom likheterna. Vidare gissar jag att du istället i efterhand konstaterade att du drömt exakt så. Det är detta som är lite lurigt just med "sanndrömmar", eftersom vi med enkelhet kan justera drömmens innehåll i efterhand. Det är ju inte så att vi har en referens att jämföra med.

Och min vilda gissning var redan i #10 att du/ni skulle tolka det så och att ni alltid gör. Utan en öppenhet att det kan förhålla sig på ett annat sätt också. Därför skrev jag: "Hjärnan kan spela oss ett spratt och tolka fel.". Det var ingen efterkonstruktion eftersom allt hände bara någon timme efter drömmen. Att hjärnan kan fylla i bitar som fattas efter att det gått en tid, kan jag förstå. Men att jag skulle minnas så fel bara timmar efter, är inte rimligt. Jag skrev ett inlägg om det och beskrev alla detaljer på en dold sajt samma dag så det finns dokumenterat. Hade du varit nyfiken på det här istället för att avfärda det direkt, hade jag kunnat berätta mer om detta.   

Och denna övertygelse är som sagt grundlös. Vad säger ditt sunda förnuft om att anamma grundlösa påståenden?

På vilket sätt är det grundlöst att anta att allt inte kan förklaras genom vetenskapliga metoder? Mitt sunda förnuft säger mig att det finns fenomen som ännu inte är förklarade. En del kommer att få sina förklaringar en dag kanske (som kan hända är helt naturliga), en del inte. Inget konstigt med det. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-01-10 21:52 #14 av: Davbjo

#13:

Det var ingen efterkonstruktion eftersom allt hände bara någon timme efter drömmen.

En efterhandskonstruktion inträffar just i efterhand, inte efter X antal timmar efteråt. Vad vi då kan konstatera är att du i efterhand konstaterade att drömmen faktiskt var 100% sann, vilket således helt saknar trovärdighet.

Att människor konstaterar efter att saker inträffat att de "visste det hela tiden" eller "anade att något sådant skulle hända" är knappast ovanligt, tvärt om.

Att människor lyckas dokumentera händelseförlopp i exakt detalj innan de inträffat är desto ovanligare. Faktum är att det inte tycks förekomma. Det är inte bristande fantasi eller öppenhet hos mig som gör detta till en realitet. Jag behöver inte tolka saker åt ena eller andra hållet, det räcker med att konstatera det du själv skriver om det hela.

Men att jag skulle minnas så fel bara timmar efter, är inte rimligt.

Inte? Vad gör ditt minne så fantastiskt unikt jämfört med de minnen vi andra har? I princip ingenting vi minns inträffade så som vi minns det, vi lägger till och drar ifrån precis hela tiden, och minnen modifieras konstant. Det finns som sagt inget att jämföra med heller, så vi vet inte vad som är sant och ej. Hjärnan har ingen backup för referens, dessvärre.

Hade du varit nyfiken på det här istället för att avfärda det direkt, hade jag kunnat berätta mer om detta.   

Ja, jag tenderar att avfärda grundlösa påståenden, det är korrekt uppfattat.

På vilket sätt är det grundlöst att anta att allt inte kan förklaras genom vetenskapliga metoder?

Evidens för att det är på det viset saknas helt, därav är det grundlöst. Om du inte kan ge konkreta exempel, det vill säga.

Mitt sunda förnuft säger mig att det finns fenomen som ännu inte är förklarade.

Att vetenskapen inte stannat av helt behöver du inte sunt förnuft för att inse. Inte mycket, åtminstone.

En del kommer att få sina förklaringar en dag kanske (som kan hända är helt naturliga), en del inte. Inget konstigt med det. 

Nej, men det har inget med ditt uttalande om vetenskapliga metoder att göra. Det är vid skillnad mellan att säga att X inte går att förklara med vetenskapliga metoder kontra att säga att X inte kommer förklaras med vetenskapliga metoder.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

Anmäl
2016-01-17 22:43 #15 av: VästkustFia

Jag utgår från att de upplevelser jag haft, av den sorten som brukar kallas övernaturliga, mycket väl kan ha eller komma att få en vetenskaplig förklaring. Så jag vet inte om jag är "skeptiker" eller "troende"...  men det går bra ändå :)

Anmäl
2016-01-19 15:41 #16 av: nypisnina

#15 Skulle preciiiis skriva det när jag läst klart #14 och så läste jag din kommentar.
Vi kan inte bevisa något sånt idag - men vem vet vad vetenskapen kan komma fram till i framtiden?

Vetenskapliga tester har visat sig vara fel många gånger, hur många gånger läser man inte om att "ny forskning visar att",  "förr trodde man att" inte minst om människokroppen. För att ta ett exempel från min vardag, man trodde förut att om man fick medicin mot reumatism som höjde ens levervärden så var detta livsfarligt och om så hände så skulle man genast - helst igår, sluta att ta den.
Vet inte när detta ändrades men forskning har visat att lite förhöjda levervärden är ok, det får bara inte gå överstyr så man kan visst fortsätta att medicineras med sådan.
Jag gissar att det fanns många skeptiker bland läkare och andra som trodde på att det var farligt. Inklusive troende - alla säkert. Tills en dag då man bevisade att det inte var så.
Nu var ju detta heeeeelt bortom ämnet, men just för att förklara hur vi tror på vetenskapen, ena dagen tror vi på detta och andra dagen kommer en ny artikel som visar ny forskning och då släpper vi det gamla och tror på det nya istället, och självklart är det så, men tänk om det finns något övernaturligt? Då går skeptiker i deras (enligt mig) fattiga värld och i princip dumförklarar oss, kan man bevisa att vi har fel? Annars kanske man inte borde säga något? 
Jag försöker aldrig mig på att "omvända" någon eller pratat om mina upplevelser inför någon som inte tror. Men om någon får nys om det så får man allt höra att man är det ena och det andra.
Hur kan vi någonsin få veta om det finns övernaturliga krafter eller inte? Troende (vad man nu vill kalla det) går och tror och får upplevelse efter upplevelse och skeptiker försöker bevisa att vi har fel, varför?
Tänk om det går att bevisa en dag? Att bara tro på vetenskapen verkar fattigt för mig, tänk vad mycket man missar.

För att svara på TS så började mitt intresse över det komma rätt nyligen, jag har alltid varit rädd för det innan, det började med att saker och ting hände när jag var liten. Det var sanndrömmar (inga märkvärdiga grejer) vii hade böcker som föll ut ur bokhyllan. När jag var i yngre tonåren så var jag oerhört mörkrädd, i min familj pratade vi aldrig om spöken eller något annat heller för den delen i den kategorin eftersom min bror hade varit mörkrädd sen han var liten och nu var jag det också. Inget fick bejaka vår rädsla. 
Men varje gång när jag var ensam hemma så kändes det som att någon var med mig. Det stod någon bakom fåtöljen när jag satt i soffan, det var någon som iakttog mig på övervåningen. Jag sa alltid att jag var rädd men mamma lugnade mig alltid och sa att där var ingenting. Under denna perioden så var min bror hans tjej mycket hos oss, hon var i princip inneboende och de hade förståelse för mig, ingen som var dum över min rädsla, så att vara rädd var jag ensam om trodde jag.
Det var först när jag var äldre och vi bodde på ett annat ställe som vi hade öppnat locket om det övernaturliga. Jag var fortfarande inte övertygad om vad det var som spökade i vår gamla lägenhet men jag visste att det var någonting för varje gång någon nämnde den gamla lägenheten så tänkte jag på det. Men när vi alla sa samma sak; att det var någon som iakttog en på övervåningen och att vi aldrig var ensamma i lägenheten då det stod en man bakom fåtöljen, så höll jag på att kissa på mig. Jag hade aldrig tyckt att det en man, bara någon eller någonting, men att alla hade upplevt samma sak, ovetande om varandras upplevelser var ju väldigt skrämmande. Jag ville verkligen inte veta av något sånt för jag var livrädd.

Det har hänt andra saker också i vuxen ålder, oerhört mycket, fotsteg som gick fram till dörren i min uppfart trots att det inte var någon där, petflaskor som välter och rullar omkring på golvet trots att ingen är i närheten av dem. 
En stämppinne som vippar mitt framför mig trots att ingen rör den.
Drömmar som betyder något som ALLTID stämmer - mardrömmar som gör att jag mår dåligt i dagar efter, men som har en betydelse för mig.
Min hund som kom på besök trots att han var borta.
Jag kan säga mycket mycket mer om liknande och väldigt starka upplevelser. Många av dem är oförklarliga, både för mig och mina skeptiska vänner som varit där.

En sak som jag verkligen inte kan förstå (är det övernaturligt?) men jag kan känna hur andra människor mår. Det är märkligt, men allt från huvudvärk till illamående, till stress, ytlig andning, sjukdomskänsla som förkylning, eller bara skrovligt i halsen. Men också lugn och välmående, en härlig trygghet fick jag in en gång som jag aldrig själv har i min mage.
Jag behöver vara i samma rum, känna in personen. Jag har inte haft fel någon gång, men jag har däremot missat vissa fysiska besvär eller känt de mindre starka.
Någon i denna tråden vet kanske vad det är eller känner igen sig? Jag förstår det inte men jag har lyckats stänga av det ibland för det är väldigt jobbigt, det är väldigt svårt men ibland klarar jag det.
Det var sådär när jag åkte bil med en människa som hade migrän i över en halvtimma och jag körde bilen. Jag höll på att smälla av.

Oj, vad detta blev långt... Gäspar

Anmäl
2016-01-22 20:15 #17 av: Davbjo

#16:

Vi kan inte bevisa något sånt idag - men vem vet vad vetenskapen kan komma fram till i framtiden?

Då är vi alltså överens om att den/de som påstår sig veta det som idag är okänt kan rubriceras som lögnare.

Oavsett vad som eventuellt kan vara känt i framtiden så finns det inga skäl till att påstå i dagsläget att något av detta är sant, speciellt när det strider rakt emot det vi faktiskt känner till med gott underlag.

Att hänvisa till att kunskapsläget utvecklats tidigare hjälper föga, det sker hela tiden och är en del av den vetenskapliga processen. Områden som är rakt av påhittade har inte denna utveckling, vi har inte sett några stora genombrott inom homeopati, kristallterapi eller kristendom. Det beror inte på att dessa områden är fulländande från start, tvärt om.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

Anmäl
2016-01-22 20:27 #18 av: MissClue

#16

"En sak som jag verkligen inte kan förstå (är det övernaturligt?) men jag kan känna hur andra människor mår. Det är märkligt, men allt från huvudvärk till illamående, till stress, ytlig andning, sjukdomskänsla som förkylning, eller bara skrovligt i halsen. Men också lugn och välmående, en härlig trygghet fick jag in en gång som jag aldrig själv har i min mage. 
Jag behöver vara i samma rum, känna in personen. Jag har inte haft fel någon gång, men jag har däremot missat vissa fysiska besvär eller känt de mindre starka.
Någon i denna tråden vet kanske vad det är eller känner igen sig? "

Jag tänkte först att du kanske också är en högkänslig person, du kan läsa mer om det här: http://hspforeningen.se/om-hogkanslighet/ 

Men det låter väldigt extremt det som du upplever, och jobbigt. Hur hanterar du det i vardagen? Jag kan relatera till ett tillfälle under en intuitionsövning som gick ut på att känna av en person som stod bakom och höll händerna på axlarna.(Har nämnt det tidigare). Vi fick inte se vem det var utan skulle bara säga rakt ut om vi kände ngt speciellt, såg bilder, fick känslor osv. Det var vidrigt och fascinerande på samma gång. Värsta känslan var att personen bakom mig fick jag reda på i efterhand höll på att gå in i väggen, och den yrseln i huvet fick mig att nästa ramla ihop, pluss hennes nackbesvär som inte var att leka med. Hon kunde knappt hålla sig från skratt eftersom jag började knycka med nacken precis som hon gör (detta var nytt för mig). Bästa känslan var att jag upplevde min bröstkorg som dubbelt så stor än normalt, andningen var väldigt djup och lugn. En känsla jag bara upplevt då och kan sakna mycket. Det låter som ngt sånt du upplever fast konstant. Vi hade mediterat för att öppna upp oss innan och efter fick vi stänga ner oss igen. Du kanske borde få hjälp att "stänga ner" vad det nu innebär =)

Anmäl
2016-01-26 15:38 #19 av: nypisnina

#17 "Då är vi alltså överens om att den/de som påstår sig veta det som idag är okänt kan rubriceras som lögnare."

Så om man berättar något som inte har vetenskaplig grund så kan man rubriceras som lögnare. KAN. Men man behöver inte, för vi vet inte.
Det finns mycket vi inte vet, tex så vet man inte varför en reumatiker får värk innan ett väderomslag kommer att ske. (senast jag läste om det iaf) Tänk om läkare fortfarande hade sagt att patienten ljög.. Men när det är flera som hävdar samma sak så kan man inte kasta bort det som en lögn. Det är så. Vet inte varför. 
Som sagt, det finns kanske en vetenskaplig förklaring idag men om inte så lär det komma. Det ska bli väldigt intressant att veta vad reumatism beror på och hur man kan bota den, vad som triggar och vad som dämpar. Bara ett exempel som kanske är lättare att relatera till.

Anmäl
2016-01-26 16:00 #20 av: nypisnina

#18 Jag är en högkänslig person, måste vara det, jag har läst mycket om det och även böcker skrivna av psykologer, jag känner igen mig otroligt mycket. Hoppas att det en gång blir känt (helst vetenskapligt bevisat) för läkare också att ta hänsyn till när man behöver hjälp av något slag. Är du det också? Tror du jag kan lyfta denna fråga i något annat forum där de är sakkunniga? Finns ett sådant? Vore så himla kul om det fanns någon mer eller någon som kunde förklara det för mig.
Jag har dock inte läst om att hsp känner det jag känner på det viset som jag förklarade. Ska kika lite djupare i länken du skickade, tack så mycket! :-) Det kanske står något om det där?
Jag förstår det verkligen inte och det är verkligen jobbigt ibland eftersom jag har så mycket fysiska besvär själv.
De mest skeptiska personerna har jag känt in och de tappar hakan kan jag lova när jag berättar hur de mår i kroppen, vilket är kul och fascinerande, men även väldigt konstigt.
Lustigt att du nämner att du saknar upplevelsen av att andningen blev djup och lugn, jag kan med sakna vissa saker jag har känt in, som det där lugnet i magen som jag aldrig själv har. Tänk att må så alltid. :-)

Jag har läst om hur man stänger ner med hjälp av meditation och det har hjälpt till en viss del, men så fort jag slappnar av så kommer känslorna tillbaka. Så jag vet inte om känslorna släpper för att jag fokuserar på något annat eller om det funkar i detta läget. Ibland försöker jag att inte fokusera på personen alls men oftast så gör ju en högkänslig person det omedvetet, eftersom en suger in omgivningen som en svamp. Jag har stort behov av att vara ensam, blir lätt överväldigad och är jag då svag och inte lyssnar på kroppen så får jag samma symtom som jag fick när jag gick in i väggen. Så att lära mig mer om hur man stänger av detta vore verkligen bra.

Anmäl
2016-01-26 18:03 #21 av: MissClue

#20 Jag känner inte heller igen det du beskrev att du upplever hos högkänsliga, eller lite fast ditt är ju extremt Glad Ville bara nämna det ifall du inte var upplyst om det men det var du. Du kan säkert lära mig en del vad det innebär för jag är inte så påläst inom området. Har läst en del på nätet och gjort "webtester" hur seriöst man kan ta de vet jag inte, men ja jag känner igen mig i det mesta. Känna in sinnesstämning hos folk och djur, att man blir dränerad av energi när man umgåtts med andra eller varit i bullrig miljö är väl det som påverkar mig mest dagligen. Det var ändå skönt att hitta ett fack där man kunde placera sig själv i, för man märker ju att de flesta inte reagerar likadant som en själv i många vardagliga situationer. 

Men det du beskriver har jag bara upplevt då under prova på veckan. Jag har försökt komma in i liknande andning igen men det går inte =) Jag kan föreställa mig att det är ngt man lär sig genom avancerad yoga eller meditation. Jag påpekade för henne efter att jag aldrig känt så djup och lugn andning. Hon berättade då att hon lärt sig en viss andningsteknik som hon använder för att hämta krafter och lugna sig. Vore fantastiskt att känna det igen ja, ramlar du över ngn bra metod för att bygga upp denna teknik vi saknar så hojta =)

Jag kan tyvärr inte ge dig råd om vart du ska vända dig. Kanske Psykologi ifokus ang högkänslighet. På övernaturligt ifokus vet jag det dyker upp "hur jag stänger ner" problem ibland. Testa även att söka på gamla trådar i sökfunktionen.

Anmäl
2016-01-26 18:24 #22 av: nypisnina

#21 Man kan ju vara mer eller mindre högkänslig också har jag läst, och vissa upplever olika saker olika jobbigt, vissa kanske fixar att ha människor runt omkring sig eller hög musik, men någon annan måste ha total tystnad.
Väldigt intressant ämne, ska verkligen gå in där och kika. Det kanske finns någon som känner igen sig. :-)
Det är väldigt vanligt att en högkänslig person känner sig annorlunda, som att det är något fel på en, eftersom man tex blir trött efter en tur till en stormarknad, eller man känner sig totalt dränerad efter en dagsutflykt i ett par dagar efteråt.
Det låter som att du är det. Det finns en bok som heter; drunka inte i dina känslor eller liknande, har inte köpt boken än men den ska vara super, min kusin har den och jag har bara läst några kapitel och det var så skönt att läsa att det man upplever inte alls är så konstigt. Så den boken kan jag verkligen rekommendera.

Verkligen skönt att kunna placera sig i ett fack, jag håller med dig. Det var så mycket saker som liksom hamnade på plats.

Anmäl
2016-01-28 16:22 #24 av: nypisnina

#23 Ibland har ens upplevelser en logisk förklaring - som när man bor i ett gammalt hus som knakar och sådant. Ibland spelar man nog sig själv ett spratt också då man inte är fullt medveten om vad man håller på med. Väldigt intressant de tillfällena då man inte hittar en logisk förklaring och man tror att man är dum i huvudet på något vis.. Oskyldig

Anmäl
2016-01-28 16:46 #26 av: nypisnina

#25 Men ibland när man tex sitter i en matsal eller ett kafé och så känner man att någon i andra rummet tittar på en, så man vänder huvudet och där sitter det minsann en främmande snubbe som tittar... Är inte det typ samma sak? Samma känsla? Är alla som känner det förvirrade eller skadade?
Jag ifrågasätter inte men undrar rart. Förlägen

Anmäl
2016-01-28 17:08 #27 av: JoHo

#26

Du glömmer alla de gånger du tittat runt och ingen tittat. Hjärnan hart en förmåga att "fylla i tomrum" vilket gör att du - efter du sett personen -fyller i att du tror att du hade det på känn. Det är en av många förklaringar.

Anmäl
2016-01-28 17:19 #28 av: nypisnina

#27 Aha, du tänker så. Men om man inte minns att det har hänt så kan det ju lika gärna vara så att det inte har hänt, som att det har hänt, men man har bara glömt det. Det kan man ju aldrig ta reda på eftersom man har oavsett har glömt..? Eller? Däremot minns jag tillfällen då jag har tittat upp och det är en människa som tittar förbi mig, alltså, inte på mig utan åt mitt håll, men känslan är ju ändå att någon tittar på mig. Men det minns jag... :-)

Om man är full av adrenalin, minns man bättre eller sämre då? Vid en ångestattack tex? Minns man vad som hände till punkt och pricka eller spelar hjärnan ett spratt då med? Tankar?

Anmäl
2016-01-28 19:54 #30 av: MissClue

#26 Sånt har jag också upplevt ganska många gånger. Ibland har jag även prickat in rätt person, alltså fått känslan av att just en specifik person är rätt bakom mig eller stirrar på mig och så har det stämt. lika kul varje gång Gapskrattar 

Sen till de gånger som jag känt mig iakttagen utan att där står någon har jag hittat ett mönster i. I perioder där jag gått igenom tyngre saker som då jag gick in i väggen eller efter uppbrottet med en våldsam man så fick jag sova med lampan tänd för jag kände mig så iakttagen. Vissa dörrar var tvungna att vara stängda på dagarna eftersom känslan av att ngn stod i rummet och stirrade på mig var så kraftig. Det känns som att det är ett samband med att vara sönderstressad i huvet och att dessa inbillningar ploppar upp.

Anmäl
2016-01-28 20:26 #31 av: nypisnina

#29 Förlåt men du verkar tycka att människan både är blind och skadad?
Skämt åsido, men det är mycket sådant, menar som sagt inte att ifrågasätta, det fina är ju att vi är fria att tycka vad vi vill,  men jag har svårt att tro att hjärnan spelar en så många spratt i just det avseendet. Varför spelar den inte en lika många spratt i andra avseenden utan bara just dem som man har svårt att förklara?

Apropå healing på distans, skulle inte det funka så kanske det funkar som en form av placebo, för visst har man kommit fram till att placebo fungerar? Så därför borde väl även healing fungera? Själv kan jag ingenting om healing...

Anmäl
2016-01-29 09:33 #32 av: JoHo

#31

> Förlåt men du verkar tycka att människan både är blind och skadad? 

Nej, verkligen inte. Och det har jag heller inte påstått att de är. Snarare tvärt om att deras hjärnor fungerar som de ska göra.


> Skämt åsido, men det är mycket sådant, menar som sagt inte att ifrågasätta, det fina är ju att vi är fria att tycka vad vi vill,  men jag har svårt att tro att hjärnan spelar en så många spratt i just det avseendet.

Varför tror du inte det?

> Varför spelar den inte en lika många spratt i andra avseenden utan bara just dem som man har svårt att förklara? 

Det gör hjärnan. Den fyller in tomrum hela tiden åt oss men oftast noterar vi inte det. Men jag skulle inte kalla det "sprat" då det är en välkänd funktion.

> Apropå healing på distans, skulle inte det funka så kanske det funkar som en form av placebo, för visst har man kommit fram till att placebo fungerar? Så därför borde väl även healing fungera? Själv kan jag ingenting om healing... 

Alltså; placebo är ju inget "läkemedel". Det är ett sätt kontrollera t ex läkemedel.

Healing har ju ett orsak/verkan-symtom mest. Jag kan säga till dig att om du är förkyld så kan du dricka kaffe samtidigt som du håller för näsan och då blir du frisk inom en vecka (kroppen "läker" en förkylning utan hjälp på så lång tid).

Man kan läsa om folk som får antibiotika mot något sår men som inte "läkts" direkt. Men så droppar de bedrägeriet Kollidalt silver på såret så får KS "cred" för att ha hjälpt (när det alltså är antibiotikan som hjälper).

Visst ska folk göra som de vill. Vill de betala till Nigeria brev, bli sol- och vårade eller gå till en healer och kasta pengarna i sjön så är det upp till dem. Så länge folk VILL bli lurade så blir de lurade.

Men att lura folk att healing fungerar innebär att de en dag då det är allvar (cancer tex) går till en bedragare som "skickar healing" i stället för att personen går till en riktig läkare och får hjälp. DET är farligt

Anmäl
2016-01-29 09:35 #33 av: JoHo

#30

> Sånt har jag också upplevt ganska många gånger. Ibland har jag även prickat in rätt person, alltså fått känslan av att just en specifik person är rätt bakom mig eller stirrar på mig och så har det stämt. lika kul varje gång 

Läs detta http://feber.se/vetenskap/art/313142/spken_sitter_i_hjrnan/

Här är en video som nämner det du pratar om även det andra du berättar om

Anmäl
2016-01-29 11:39 #34 av: nypisnina

#32 Jag gillar din formulering, "deras hjärnor fungerar som de ska göra". Deras, menar du oss som tror på övernaturligt? Jag gillar inte att märka ord, men i detta fallet kan jag bara inte låta bli.

Jag tycker att det är konstigt att en människas hjärna och syn  (då menar jag alltså ALLA människors hjärnor, även kritiska och skeptiska) - lurar en så himla mycket, eftersom man litar på det man ser och kommer ihåg i de flesta avseenden, på mitt jobb tex där jag jobbar med siffror och har något av det sämsta sifferminnet som jag känner till - ändå lyckas komma ihåg det jag behöver eftersom jag ser och kommer ihåg saker och ting runt omkring siffrorna, det är något som min hjärna gör åt mig, den hjälper mig att komma ihåg saker jag har svårt för och ibland får jag hjälpa mig själv på traven, men det minns jag att den gör eftersom jag blir glad när jag väl lyckas komma ihåg saker som jag annars lätt glömmer. Men när det kommer till att jag känner att en människa tittar på mig på håll så både glömmer jag det och tror att personen har sett mig för att min syn skulle lura mig? - Och det trots att jag minns människor allra bäst - sett till mitt minne då, jag glömmer namn, siffror men aldrig ett ansikte. Att tänka att min hjärna fyller i tomrum åt mig hela tiden men speciellt i det övernaturliga avseendet ligger ganska långt ifrån för mig att tro, eftersom jag litar på mitt seende och mitt minne för det minns jag allra bäst. För om man hade varit så blind och haft en sån lurig hjärna - som förlåt, funkar precis som den ska, så borde den även lura mig på jobbet där jag har det svårt med siffror och jag borde glömma mer. Men det gör jag inte.
För mig känns det som att en skeptiker så febrilt försöker hitta en logisk lösning till allt som är övernaturligt så att man helt enkelt "dummar ner" människans syn och minne för att "deras" hjärna funkar precis som den ska...
Bara för att man inte kan förklara allt så behöver det inte betyda att det är fullständigt ologiskt eller att ens hjärna fyller i tomrum, när man dessutom minns det mesta i en svår miljö för att man känner saker.

Anledningen att jag skrev spratt var för att du sa att hjärnan luras, för mig spelar en ljugande hjärna mig ett spratt.. Ungefär som när man reagerar med en panikattack i en situation som egentligen inte är farlig. Hjärnan tror fel för att människan minns fel och reagerar för att överleva, vilket är helt fel, för den logiska sidan kan veta att situationen inte är farlig, men det skiter i hjärnan i för den är rädd för det den kommer ihåg. Det är ett spratt för mig.

Det finns ju de som tar en "medicin" och tror så mycket på den så att de mår bättre.
Sen att det inte botar en svår sjukdom så kan många människor ändå känna att de mår bättre. En människas tro kan göra mycket.
Som när man mår bra så mår kroppen bättre, mår man dåligt så mår kroppen sämre. Får man då för sig att något gör att man mår bra och man börjar må bättre psykiskt så kan kroppen följa med. Och tvärtom.

Anmäl
2016-01-29 12:39 #35 av: JoHo

#34

> Jag gillar din formulering, "deras hjärnor fungerar som de ska göra". Deras, menar du oss som tror på övernaturligt? Jag gillar inte att märka ord, men i detta fallet kan jag bara inte låta bli.

Det borde du ha låtit bli, för det visar bara på dina fördomar. Jag svarade på det du skrev "Förlåt men du verkar tycka att människan både är blind och skadad? " med att "deras hjärnor fungerar som de ska göra". Alltså; människan generellt. ALLA människor.

> Men när det kommer till att jag känner att en människa tittar på mig på håll så både glömmer jag det och tror att personen har sett mig för att min syn skulle lura mig? - 

Inte bara synen. Det kan - som jag skrev ovan - vara din hjärna som fyller i tomma delar och du får ett falskt minne. Du tittar upp, ser någon som tittar på dig och direkt formulerar din hjärna ihop att du "kände" det innan. Som t ex hur Déjà vu fungerar.

> Att tänka att min hjärna fyller i tomrum åt mig hela tiden men speciellt i det övernaturliga avseendet ligger ganska långt ifrån för mig att tro, eftersom jag litar på mitt seende och mitt minne för det minns jag allra bäst. 

Återigen så gör hjärnan så här hela tiden och inte bara vid påstådda övernaturliga händelser. Det är bara det att du inte reagerar på det och du registrerar det inte.

Hur många gånger har du inte tänkt på en person och den personen ringer dig? Har du funderat på hur många gånger du tänkt på en person och den personen INTE ringt? Det senare glömmer man och man kommer bara ihåg "träffen".

Det är t ex den funktionen självpåstådda medium använder sig av för att bedra människor.

> För mig känns det som att en skeptiker så febrilt försöker hitta en logisk lösning till allt som är övernaturligt så att man helt enkelt "dummar ner" människans syn och minne för att "deras" hjärna funkar precis som den ska... 

Nej, men det är ju ofta naturliga förklaringar bakom påstådda övernaturliga händelser. Det är bara du som anser att någon "dummar ner" någon.


> Bara för att man inte kan förklara allt så behöver det inte betyda att det är fullständigt ologiskt eller att ens hjärna fyller i tomrum, när man dessutom minns det mesta i en svår miljö för att man känner saker. 

Det är ju lättare att avfärda allt som övernaturligt, om man vill i stället förr att acceptera att det finns fullt logisk förklaringar till just det du påstår dig uppleva. Det säger inte ATT det är just så men det troliga är nog ATT det finns en naturlig förklaring mer än att det är övernaturligt. 

> Det finns ju de som tar en "medicin" och tror så mycket på den så att de mår bättre. 
Sen att det inte botar en svår sjukdom så kan många människor ändå känna att de mår bättre. En människas tro kan göra mycket.
 

Absolut. Risken är bara att man fortsätter "tro" när man hade kunnat få hjälp av vetenskapligt utprovad och testad medicin.

> Som när man mår bra så mår kroppen bättre, mår man dåligt så mår kroppen sämre. Får man då för sig att något gör att man mår bra och man börjar må bättre psykiskt så kan kroppen följa med. Och tvärtom. 

Precis. Se något kul och skratta. Umgås med roliga människor i stället för att tro att det är hocupokus som får dig att bli glad.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.