Annons:
Etikettandlighet
Läst 3014 ggr
Zyperior
2015-01-28 10:10

Enveten ateist

Trådens titel syftar till mig själv. Jag har varit ateist ända sedan jag uppfattade att vissa tror på Gud. Jag tror inte på liv efter döden eller något övernaturligt. Men har på senare tid insett att detta kanske straffar mig själv? Jag anar att jag kanske mår mycket bättre (lider av depression och ångest i olika yttringar) om jag kunde komma till någon sorts insikt om andlighet framför allt. Att jag inte bara är en biologisk maskin utan att det finns mer utöver det. Men jag har oerhört svårt att acceptera det. Har jag rätt eller fel i mina aningar? Vill gärna ha olika synvinklar på detta så därför kändes det mest lämpligt att skriva här.

Avstängd från Feminism iFokus. Rätt nöjd med det.

Annons:
Gronstedt
2015-01-28 10:24
#1

Om jag var som du skulle jag ställa mig frågan VARFÖR det skulle kännas bättre om det fanns något "mer". Vad skulle jag med detta "något mer" till?

För att jag då slipper köra själv? För att jag kan lägga ansvaret på "något större"? Något annat skäl?

När jag kommit fram till varför, skulle jag fundera på om jag verkligen vill ha det. Vill jag lägga ansvaret på "något större"? Vill jag ha de "skyldigheter" det medför (som att be till "något större", följa vissa regler för att detta "något större" vill det, tänka på vissa sätt som detta "något större" anser vara rätt). Vill jag slippa köra själv?

I mitt fall är svaret på de senare frågorna definitivt NEJ. Mitt liv är mitt och jag lever det själv enligt de normer och regler jag själv funnit lämpliga i den kontext där jag existerar. Jag kör själv och tar ansvar själv. Det är vad som får mig att må bra, jag skulle känna mig svag, feg och obekväm om jag lämnade över till någon "högre makt".

Men det är jag det. De som är troende ser helt annorlunda på saken.

Zyperior
2015-01-28 10:36
#2

Jag syftar som sagt inte till någon religiös övertygelse, utan mer andlig insikt. Såg ett tal av Jim Carrey (hoppa till ca 10:00) för ett tag sedan som jag fann inspirerande men samtidigt kände jag att det kändes som att en väldigt påtänd person skulle kunna yttra sig liknande. Jag skulle gärna vilja kunna tänka som han gör där men det skulle krävas en hel del majja för det tror jag, något jag gärna slipper.

Avstängd från Feminism iFokus. Rätt nöjd med det.

Davbjo
2015-01-28 10:40
#3

Jag vet inte om andlighet i sig egentligen hjälper någon alls. Att dupera sig själv med lögner och dumheter är sällan vägen framåt, och det är definitivt inte vägen till någon sorts sanning eller insikt.

Ditt intresse för ett bättre liv är naturligtvis förståeligt, men jag misstänker att detta inte är rätt sätt att göra det på.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

[Kathja]1
2015-01-28 10:40
#4

#0 Ångest och depressioner skapas när det finns en obalans mellan ditt inre och ditt yttre - mellan Egot (hjärnan) och ditt Inre Andliga (hjärtat)- känns det svårt att se det inre som ditt andliga så säg mellan hjärtat och hjärnan. Tanken - känslan.

Det blir en konflikt mellan det du innerst inne vill göra/vara och det du gör/är - och den konflikten yttrar sig i tex ångest. Men konflikten är ingen sanning, den bara är där för att du har skapat den vilket gör att du har makten att oskapa den. Vilket sker när du börjar få ihop de två delarna, när du hittar hem till ditt Sanna jag - alltså följer din inre röst. För det behöver du inte alls Tro på Gud, eller ens vara andlig.

#1 Att tro på Gud, eller vilket "namn" man nu vill sätta på en eventuell kraft är inte att lämna ifrån sig makten över sitt liv. Tvärt om! Att tro på Gud är för mig att inse att det är jag som skapar mitt liv, i alla skeden oavsett hur det nu ser ut. Jag är aldrig ett offer under yttre omständigheter. 

Det gäller att särskilja att tro och religioner och deras dogmer - Gud är inte religion. För inom religioner är det lätt att tappa bort sig och det egna ansvaret vi har för våra liv och vårt mående och lägga det på Gud.

Så ser jag på saken.

Gronstedt
2015-01-28 10:48
#5

#4: "Att tro på Gud, eller vilket "namn" man nu vill sätta på en eventuell kraft är inte att lämna ifrån sig makten över sitt liv. Tvärt om! Att tro på Gud är för mig att inse att det är jag som skapar mitt liv, i alla skeden oavsett hur det nu ser ut. " Så väljer du att tro, jag väljer något annat. Att skapa mitt liv i alla skeden, oavsett hur det ser ut, är för mig orsaken till att inte behöva, tro på eller tjäna någon gud.

"Jag är aldrig ett offer under yttre omständigheter." Så bra för dig.

TS, jag syftar i #1 inte på någon specifik tro. Vem som helst kan naturligtvis konstruera vilken överbyggnad som helst över sitt liv, med övernaturligheter, "makter" eller vad man vill. Men innan man gör det, bör man vara väldigt klar över varför man gör det, annars gör man sig väldigt sårbar och riskerar att trassla in sig och göra sitt liv svårare. Det finns många lider av ångest och depression för att de känner att de inte kan uppfylla kraven enligt den andlighet de valt. Att känna att man inte är tillräckligt god eller from eller upplyst eller insiktsfull eller troende eller utvecklad kan bli ett enormt stressmoment.

[Kathja]1
2015-01-28 10:54
#6

#5 Som jag skrev - vi kan uppnå samma liv oavsett om vi tror eller inte. Jag svarade bara utifrån mitt synsätt. 😉

Men du har absolut en poäng att även andliga krav kan skapa konflikter och därmed ångest, jag särskiljer det inte på något sätt. Konflikt som konflikt - de skapas av samma orsak. Att man inte får ihop det yttre med det inre.

Annons:
OlgaMaria
2015-01-28 11:29
#7

Jag tror att de uppfattningar vi vuxit upp med och haft större delen av våra liv är en trygghet för oss oavsett om de får oss att må bra eller inte. Vi håller oss helst till det vi är vana vid. Att ändra uppfattning om något som skulle omkullkasta grundläggande idéer är skrämmande. Men jag tror det finns en god Gud som vill dra i oss och mana oss att söka honom. Som när vi tittar på ett klipp med Jim Carrey så väcks en tanke som vi inte haft förut, något som börjar vakna inom oss och får oss att längta efter något mer. En tid när jag var oerhört osäker på vad jag skulle tro på, så bad jag - Gud, om du finns, så visa dig för mig. En bön som vem som helst skulle kunna be, man behöver inte stå för någonting. Man vill ju så gärna veta vad man tror på, men det kanske man inte gör, men om det finns en Gud så kan man ju säga till honom - om du finns vore det roligt att känna till det. Närma er Gud så ska han närma sig er - Jakobsbrevet 4:8

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Zyperior
2015-01-28 11:49
#8

#7 & #4 Med all respekt för er gudstro. Det är inte Gud jag söker och kommer aldrig kunna bli övertalad att han finns tror jag. Om jag söker något är det i mer areligiös andlig mening. Det du skriver i inlägg #4, andra stycket passar väldigt bra in på det jag söker. En insikt om att jag kan oskapa mina "demoner". Men till skillnad från det du skriver anser inte jag att jag har den makten över det. Möjligtvis kan jag få hjälp med det av andra. Men när jag såg det klippet med Jim Carrey och även andra som yttrat sig liknande så verkar det vara en så problemfri tillvaro att jag önskar jag kunde förstå dem och komma till samma insikt själv.

Avstängd från Feminism iFokus. Rätt nöjd med det.

Gronstedt
2015-01-28 12:24
#9

#8: En eventuell andlig dimension blir bara ett verktyg som du använder för att åstadkomma det du vill. Du kan be om styrka eller söka styrka i en andlig övertygelse, men det är bara ett verktyg för att hitta din egen styrka. Antingen du gör djupandningar eller mediterar eller ber före ett kraftprov, är det bara olika sätt att komma i den rätta sinnesstämningen för att kunna göra ditt yttersta. Om en andlig övertygelse hjälper dig att göra det, så är det kanske ett bra sätt för dig.

Att hitta en andlig övertygelse handlar mest om att bestämma sig för att "så här är det". Några bevis i vetenskaplig mening för det ena eller det andra lär inte dyka upp, utan man får studera ämnet och välja eller formulera något som låter användbart för ändamålet. Vill man ha en andlig "sanning" är det bara att sätta i och tro.

[Kathja]1
2015-01-28 12:37
#10

#8 Om inte du har makten vem har det då? Vem ska göra jobbet åt dig? För jag tänker att eftersom du lyfter problemet här söker du en väg ut vilket borde innebära att du tror att det kan ske en förändring på något sätt. 🤔

Jag vet inte om du är intresserad av vetenskap, men inom kvantfysiken talar man om just detta med att  våra föreställningar skapar vår verklighet. Med andra ord det är du som skapar ditt liv. 😎

OlgaMaria
2015-01-28 12:44
#11

#8 Ja, många är det väl som tror eller vill tro på "något", och uppskattar ett ospecifikt andligt perspektiv på tillvaron. I Bibeln står det att Gud lagt ner en bit av evigheten i våra hjärtan. Och det finns väl något i oss som inte är nöjda med bara det vi kan se och ta på i den här världen.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

tarantass
2015-03-01 02:17
#12

"Att hitta en andlig övertygelse handlar mest om att bestämma sig för att "så här är det". Några bevis i vetenskaplig mening för det ena eller det andra lär inte dyka upp, utan man får studera ämnet och välja eller formulera något som låter användbart för ändamålet. Vill man ha en andlig "sanning" är det bara att sätta i och tro." (#9)

Nej, det kan jag inte hålla med om att hitta en andlig övertygelse handlar om. 

"Ideologisk tillhörighet" är kanske ett bättre ord för det du beskriver. Söka en sådan kan man göra på vilket område som helst, övertygelsen kan vara både andlig, antiandlig och på ett helt annat område. (Politik är ju ett välkänt exempel.)

En del människor söker på det viset, andra söker mer förutsättningslöst (mer "vetenskapligt" om man så vill uttrycka det, varvid jag avser just det sättet att söka och ingenting mer) med arbetshypoteser som de ändrar alltefter vad de hör eller erfar. Återigen vare sig det handlar om andliga eller profana ting.

Sedan kan förstås även den senare sortens människor med tiden uppleva saker som jävar en arbetshypotes och stärker en annan, men där finns ändå en grundläggande skillnad i hållningen. Även om jag naturligtvis förenklar genom att beskriva de båda ytterändarna på en skala som om de vore två grupper.

Det är en läggningsfråga. Struktur- eller ideologiska sökare och funktions- eller pragmatiska sökare kanske man kan kalla det. Sedan kan man säkert också ha en viss variationsbredd i hur långt hit eller dit man är på olika områden.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

white lady
2015-03-01 09:04
#13

2    Zyperior

 Jim Carry behöver ingen majja. Så varför skulle du behöva det ?

Det är väl bara att börja tänka som han.

MÖRKRET GÖMMER SKATTEN  Hjärta

Annons:
Gronstedt
2015-03-01 11:43
#14

#12: Man väljer religion eller andlig övertygelse på samma sätt som man väljer allting annat. "Det där verkar vettigt, det kör vi på." Det är ingen skillnad mellan andliga övertygelser och politiska övertygelser i detta avseende.

tarantass
2015-03-01 16:26
#15

#14: och inte heller från den sortens sekulära övertygelser som folk har i stället för andliga? I så fall är jag med så långt. Men jag vidhåller att det också finns ett pragmatiskt sätt att fungera där man överhuvudtaget inte "väljer övertygelse" utan färdas genom världen, lär sig efterhand och bygger en världsmodell efter det. Bit för bit och ser vad det blir i stället för en övergripande struktur som man därefter relaterar allt man upplever till.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

tarantass
2015-03-02 15:42
#16

Beträffande ateistisk andlighet, förresten, har ingen nämnt buddhism eller taoism/daoism (två transkriptioner för samma sak). De har i alla fall hållit i några århundraden. Kanske kan vara något att åtminstone inspireras av.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Grävlingen
2016-06-04 18:46
#17

Tror på ett liv efter detta. Fast det spelar ingen roll vad vi tror på för den förändrar ingenting. Livet är en tillfällig upplevelse.

[Rhonda]
2016-06-12 07:43
#18

#0  Det bästa man kan göra är att slappna av för då är man öppen för nya signaler o insikter.  Så länge man rumsterar o tänker stänger man sig.

dragoninthesea
2016-08-01 18:57
#19

Du känner medan du mår dåligt, att du vill tro på något mer. 

När man känner sig in i den världen, är intuition den största känslan man ska använda sig av. Du känner att det kanske finns något. 

Att upptäcka den andliga vägen är olika för oss alla, och det betyder inte att det behöver vara religiöst, att du behöver leva genom olika budord. Jag personligen tror inte att vi är skapta att bli styrda av en "gud" utan av oss själva, men ha dessa i våra bakhuvuden som guidning. 

Sök på internet hur du kan ta kontakt med ett medium som kan hjälpa dig, att t.e.x göra en sittning, spå med kort. Så du får bevis. 

Rekommenderar inte att du gör något själv eftersom du är såpass ny, t.e.x försöker öppna sina chakra sinnen .m.m. Alla har denna gåva trots allt. Men märk mina ord! 

det är inte för alla människor i detta liv som det är menat att man ska veta denna värld. Alla kan inte hantera det,  vissa mer än andra.

Allt ligger på dig, hur mycket du är villig att göra för att få bevis.

namaste


Davbjo
2016-08-02 08:36
#20

#19: Inget av det du ger exempel på har någon som helst bevisvärde. Att övertyga sig själv är inte bevis för något alls, eller hävdar du att ingen är fullt övertygad om saker som är fel?

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

Annons:
Upp till toppen
Annons: