Annons:
Etikettandlighet
Läst 4544 ggr
solskugga
2014-12-12 19:20

Om man tappat tron på allt...

Jag har alltid haft stark övertygelse  dels om att livet har en mening. Har sett det som en slags "skola", varit övertygad om att vi varit här för att få erfarenheter o kunskaper, att ta med sig vidare. Likaså har det för mig varit självklart att livet inte tar slut vid döden, utan att man kommer vidare. Har trott på reinkarnation. Har gjort regressioner till tidigare liv, som varit så starka och levande att jag känt mig övertygad om dess trovärdighet. Likaså har jag trott att vi alla har en "guide", som alltid finns vid vår sida. För att vid behov hjälpa o stötta, ibland ge råd.

Det har känts som en stor trygghet att veta allt detta.

Men -förra sommaren försvann min tro på detta och ersattes av ett starkt tvivel.

Det var efter en av mina meditationer, då jag (iaf trodde) att jag kommit i kontakt med min guide. Jag hade under hela sommaren spontant fått flera budskap om saker som skulle inträffa. Men sen inte gjorde det. När jag "frågade" min guide så fick jag till svar att det ibland inträffade saker som de inte kunde styra över mm. Det kändes som dåliga bortförklaringar… OM det nu finns en "andra sidan" och guider så ska de väl ha bättre insyn i saker? Kunna påverka mer?

Det hela ledde till att jag slutade tro på allt… Till att börja med så trodde jag att min guide bara var mina egna tankar (trots att jag ibland fått höra saker som jag inte alls höll med om).  Sen började allt utveckla sig till en allt större filosofisk fråga.

Finns en "andra sidan"? Eller tar allt bara slut den dag när man dör?

Nånstans där så började jag känna mig väldigt vilsen, jag tappade liksom fotfästet. Fick omvärdera allt jag tidigare trott på. Det var som att falla handlöst rakt ut i ett tomt, mörkt universum…  Svårt att beskriva.

Men det (+ en massa som hänt tidigare) fick mig att totalt tappa allt hopp om allt.

Nu är jag i ett läge där jag inte ser nån mening i någonting… Tänker att det spelar ingen roll om jag lever eller är död.. Om allt ändå bara tar slut är man dör, då spelar det ju ingen roll vad jag gör i det här livet. Om jag är lycklig eller olycklig, om jag är framgångsrik eller en "looser". Allt är bara för stunden. Efter min död så är jag ju i så fall inte medveten om det..

Och vad jag än bygger upp, om det så är ett hus, ett företag, en park… så försvinner det ju så småningom… Antingen genom att ingen underhåller det - eller så blir det ju när jorden går under om sådär 100 miljoner år, eller vad det nu är. Det kan ju gå fortare också, om vi träffas av en meteorit eller nåt eller en stor naturkatastrof…

Så vad spelar då någonting för roll? Jag är kanske (antagligen) bara en slumpmässigt ihopsatt klump av atomer som av en slump existerar i detta nu just på den här stenplaneten, mitt i det stora universum. Mitt liv är bara en blinkning i universums tidsmått..

Nån som förstår hur jag tänker? Nån som har några synpunkter? Tips för att det ska vara någon mening med att fortsätta existera? Eller råd om hur jag ska få min "tro" tillbaka? Eller, har jag bara blivit realistisk, efter att ha levt så många år på "drömmar" och "fantasier"?

Hjälp! Jag är verkligen vilse!!!!

Du har allt inom dig. Bara tro på din egen styrka! Låt INGEN trycka  ner dig!

Annons:
[X=0]
2014-12-12 22:59
[Eleya]
2014-12-13 21:37
#2

Va synd att du råkat ut för denna mörka sida av livet. Jag har själv varit där och tagit mig ut ut det. Det beror mest på att vi slutat lyssna till vår magkänsla och vi känner oss ensamma och vilsna. Men ljuset lämnar dig aldrig. Din guide har nog gett dig budskap om möjliga händelser, livet är fasetterat och den enkla förklaringen till att de inte slog in är för att andra människor som skulle ha varit inblandade inte lyssnat på sin inre röst som skulle ha styrt dem dit. Du har egentligen inget att tvivla på. Vad gäller meningen med livet är det också ganska simpelt..varje människa, troende eller icketroende har fått en uppgift i livet vi måste genomföra. Det kan vara så att du ska skapa ett band till en människa, visa vänlighet mot en främling, uppfostra ett speciellt barn eller arbeta med något speciellt och vara en kärleksfull förebild för folk. Hur du vet att du är på rätt spår? Du känner glädje och stor tillfredsställelse när du utför en uppgift eller ett arbete, din kropp mår bra och är full av energi. Trevar vi bort från vår uppgift och uför fel grejer, om vi är alltför kontrollerade av omvärlden så blir kroppen stressad och till slut sjuk. Du ska bara meditera och be din guide styra dig åt rätt håll, men du kommer ej få konkreta upplysningar, du ska upptäcka din resa själv, men din guide skyddar och vägleder dig. Vi människor är skapta för att tvivla, det har hållit oss vid liv och hjälpt oss att sålla ut sanningar bland lögner och fått oss att vända ryggen åt dåliga människor. Så ge inte upp hoppet, alla svar är enklare och uppenbarare än vad vi tror.

JonasDuregard
2014-12-15 17:27
#3

#0 "Om allt ändå bara tar slut är man dör, då spelar det ju ingen roll vad jag gör i det här livet."

Tvärt om, det betyder att livet är det enda som spelar roll! 🙂

Det finns kanske inte någon förbestämd mening med ditt liv, men det betyder ju att det står dig fritt att fylla ditt eget liv med mening. Gör saker som du tycker om att göra. Strunta i universum och evigheten ifall du mår dåligt av att tänka på det, och lev i nuet istället (enklare sagt än gjort, jag vet).

Lilla Stjärna
2014-12-15 21:29
#4

# 0  Solskugga! Jag förstår hur du tänker! Såna tankar gick jag med när jag var väldigt ung. Det är nog väldigt vanligt 🤔. Numera tror jag att det finns en väldigt stor plan och mening med livet och att det blir en tillvaro efter att våra kroppar dör.  Däremot så vet jag att det inte finns en "andevärld" med avlidna människor som framträder vid seanser t ex och heller inga "andliga guider". Du skrev:

"….. då jag (iaf trodde) att jag kommit i kontakt med min guide. Jag hade under hela sommaren spontant fått flera budskap om saker som skulle inträffa. Men sen inte gjorde det. När jag "frågade" min guide så fick jag till svar att det ibland inträffade saker som de inte kunde styra över mm. Det kändes som dåliga bortförklaringar… OM det nu finns en "andra sidan" och guider så ska de väl ha bättre insyn i saker? Kunna påverka mer?"

Såååå många som blir lurade! De där guiderna har alltid dåliga bortförklaringar och krumbuktar sig. Du har helt enkelt fattat misstankar och blivit realistisk, tror jag! Om du bara visste hur många "budskap" jag fick under en period. Många var från högt utvecklade "utomjordingar" som skulle rädda oss människor och man skulle få åka med i deras "skepp" och de skulle genomföra "masslandningar" på utsatta datum. Jag var särskilt utvald till viktiga uppdrag här. En var min guide och han lurade i mig att han och jag var "tvillingflammor"!

Inget av dessa saker har inträffat  och när jag såg tillbaka så upptäckte jag buggarna, "utomjordingarna" var lika dåliga på astronomi som jag 😕! Du är inte ensam om att bli lurad:

 https://sites.google.com/site/ufologist52/Home/artiklar/artiklar-1986-1990/aenglar-viska-enbart-falskhet

Lycka till!

För övrigt håller jag fullständigt med # 3, Jonas Duregard  👍

Huygens
2014-12-23 16:49
#5

En möjlighet är att det inte finns någon egentlig högre makt, men det kan finnas olika varelser som leker med oss.

En annan förklaring är David Ickes modell, att det finns rymdödlor, Archon-reptilians, som påverkar oss om dom får möjlighet för egna syften. Kanske finns det riktiga goda guider, men dessa verkar av någon anledning mestadels hålla sej osynliga och sällan inverka så att vi märker det och då bara i sällsynta yttersta nödfall.

solskugga
2014-12-28 20:44
#6

Tack för alla svar!

#2 och #4 Jag ÖNSKAR så att jag kunde tro på det ni skriver!! Förut delade jag grundprincipen i era uppfattningar. Men jag kan inte få tillbaka min tro och övertygelse, hur gärna jag än vill… 😢 Den bara försvann… Det gör mig vilsen och ledsen. Samt uppgiven.

#3 Låter ju vettigt och bra. Önskar att jag åtminstone kunde dela din uppfattning. Men inte det går heller… Jag tänker ändå bara på att om ingenting har någon egentlig mening så kan jag lika gärna dö nu på en gång. Varför leva en massa dagar till, även om jag skulle lyckas fylla dessa dagar med enbart roliga och underbara upplevelser? DET HAR JAG JU ÄNDÅ INGEN GLÄDJE ELLER NYTTA AV SEDAN…

Varför ha roligt "så länge man lever" om allt ändå bara tar slut sen. Ett tomt mörker - utan fortsättning… En dag mer eller mindre - vad spelar det för roll då?

Och, jag vet inte vad jag ska göra för att komma ur mina mörka grubblerier och tvivel. Jag KAN inte sluta tänka på universum, evigheten, meningen med livet mm. Har nån nåt bra tips?

Och vem ska man prata med? Varken psykologer, kuratorer mm har någon åsikt om detta. Iaf så kan/får de inte erkänna det öppet.. 

Det finns bara ett liv, här och nu, enligt dem. Och jag har fått mer än nog av deras "käcka" uppmaningar. Jag har för länge sen genomskådat deras taktik/teknik. Det hela går ut på att hela tiden vända det man säger till nåt positivt och ignorera allt negativt man säger/tänker… Även om man var döende i cancer, var hemlös och helt utan pengar så skulle de lyckas hitta något positivt i det.. 🤮

Du har allt inom dig. Bara tro på din egen styrka! Låt INGEN trycka  ner dig!

Annons:
JonasDuregard
2014-12-28 20:56
#7

#6 Säg till din psykolog/kurator (om du har regelbunden kontakt med någon av dem) att du som du säger "genomskådat deras taktik". Säg att du faktiskt är trött på käcka uppmaningar. Om det är en bra psykolog kan hen ta till sig av det och förhoppningsvis hjälpa dig bättre. Ifall du har svårt att säga det ansikte mot ansikte så kan du skriva ner det som du gjort här ungefär och ge eller skicka texten till din terapeut.

Du kanske inte helt slipper käcka uppmaningar, men om du har en ärlig och rak kommunikation med en duktig terapeut är jag säker på att du kan komma över dina funderingar eller åtminstone den hopplöshet du berättar om.

Gronstedt
2014-12-29 14:30
#8

#6: "DET HAR JAG JU ÄNDÅ INGEN GLÄDJE ELLER NYTTA AV SEDAN…" Kanske inte, men du har glädje och nytta av det här och nu. Varför kasta bort det trevliga för att det kanske inte varar för evigt? Det vore som att vägra äta för att man ändå blir hungrig igen i morgon …

"Varför ha roligt "så länge man lever" om allt ändå bara tar slut sen. " För att man i alla fall har roligt så länge man lever.

"En dag mer eller mindre - vad spelar det för roll då?" Det spelar rollen av en dag mer eller mindre. Har man inte evigheten blir dagarna viktiga.

Jag för min del hoppas och tror att detta är det enda liv jag har. Just därför är det viktigt för mig att ta vara på varje dag så gott det går. Det är definitivt inte alltid positivt, men det är alltid erfarenheter.

Hugohugo
2015-01-12 14:45
#9

#0  #8

Hej solskugga.

(följande är av mig är ungefär: kanske sannolikt sant:)

Om du vill komma till rätta med grunderna och vill se sanningen om andra sidan, men främst om ens livsinställning, så är du välkommen till försöka förstå det jag länkar till på min profil sida

Det är möjligt att alla har haft tvivel, oro mm om man har tvärvänt i sin tro (man kan undra har jag följt den i blindhet?), då man inte köper den längre. Friden, lyckan osv kommer då att först hittas efter du funnit sanningen om livsinställning. Det kan vara omständligt och krångligare att hitta bevis via andliga sanningar i mer specifika grenar av andlig (vetenskap), om man inte "råkar" erfara tillräckligt för att dessutom orka bedöma det rätt. Mer styrka för din själ hittar du i att finna grunderna och därefter låta dem bevisa sig rent praktiskt. Kanske är det så att kommit in på ett fördomsfritt tänkande (och det duger till att ge dig bevis),

 Det finns olika meditationer som personer vill kalla dem för, en del sådana är för att du ska uppleva din själ.

 Det som finns på den blogg jag hittat (vilken jag länkar till på profilsidan), är mycket bra, än om den mest hänvisar till experter. Om du vill ha en lärare, så finner du vägledning om det mest övergripande (var du finner dem osv) i den bloggen.

Frid.

Creating be with you!!! See a seed enough of times each, for often return to in a long long period, will learn you how better to learn the more importent. http://www.theessenes.co.uk/see-us RELIGIONENS MYSTERIER.

[Rulander]
2016-08-24 21:03
#10

utan en tro på evigt liv stämmer allt du skriver. Jag tror på ett evigt liv genom min tro på Jesus. Efter döden får jag vara med honom. Om inte det ger hoppet tillbaka så har jag inget bättre alternativ. När några vänner la händerna på mig och bad för mig för 36 år sedan hände något inom mig. Det är det mest värdefulla som har hänt i mitt liv. Detta tror jag på trots att jag är civilingenjör och har jobbat i över 20 år. Jag önskar fler får dela min upplevelse och tro.

Davbjo
2016-08-25 08:39
#11

#10:

utan en tro på evigt liv stämmer allt du skriver.

Ovanstående demonstrerar ypperligt det sjukliga i sådan tro, då denna inställning är extremt vanlig. Idén är i regel att utan den tro man själv besitter så är allt kaos, allt är meningslöst. Så är det naturligtvis inte, faktum är att det går att argumentera väl för att ett liv utan tro är betydligt mer meningsfullt än ett liv med.

Det är inte upp till någon annan att avgöra huruvida ett liv är meningsfullt eller ej, detta kan endast den individen avgöra.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

[Rulander]
2016-08-25 09:12
#12

Nåväl du har rätt i att man kan leva ett menisfullt liv utan tro. Men tänk om det stämmer att det finns ett evigt liv. Är inte det en intressant tanke?

Din tro är att när vi dör är det go natt och hej då.

Min tro är att vi möts i himlen. På återseende. Dock bara vi som är troende möts.

Mitt tro är lite starkare är en vag förhoppning, det är mitt fundament.

Davbjo
2016-08-25 09:15
#13

#12:

Men tänk om det stämmer att det finns ett evigt liv. Är inte det en intressant tanke?

Nej, den tanken är inte speciellt intressant, jag ser ingen filosofisk tyngd eller så i den. Det är i grund och botten ett ganska barnsligt resonemang, kryddat av klassisk mänsklig hybris. Många av oss har helt enkelt svårt att föreställa sig en existens utan oss i den i någon form.

Din tro är att när vi dör är det go natt och hej då.

Nej, jag har ingen tro. Det finns dock inget som tyder på något annat än att det är slut när våra kroppsliga funktioner upphör.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

Annons:
Saga85
2017-04-25 21:42
#14

Jag har varit troende, trodde på någon form av reinkarnation som wiccan. Det var trevligt att ha något att tro på, men försökte hitta meningen med livet. Det var under min tonårstid och kändes på något vis bättre än "när man dör blir man maskmat" som min mamma sa.

Numer har jag hittat mening med livet - att leva. Jag har inte alltid velat det, men nu tar jag var dag som den kommer. Jag är unik men ändå som många andra. Det finns dåliga dagar, men utan de dåliga dagarna skulle det inte finnas de där bra dagarna.

Men jag kommer kanske att "leva" vidare. Innan jag blir till maskmat får de gärna ta vad de vill av min kropp - om det är till forskning eller transplantation är inget jag bryr mig om. Det är väl bara bra om jag skulle kunna hjälpa någon annan.

Avslutar med ett citat från filmen Vuxna människor: Det är rätt kort tid man lever om man tänker på hur länge man ska vara död

Upp till toppen
Annons: