Andlighet

Vad säger ni till era barn....

2013-12-17 18:56 #0 av: Loris M

.... när någon dör?

Nu riktar jag min fråga till de som är skeptiska till livet efter detta.

När min pappa gick bort i cancer och mina barn frågade om morfar var i himlen nu, så var det på något sätt både enkelt och självklart att svara: Ja! Jag pratar aldrig om andlighet med mina barn då jag anser att min andlighet är min ensak. Men just detta svar känns naturligt. 

Jag kom att tänka på, vad säger de som inte tror på livet efter detta till sina barn när någon närstående går bort? Nu tänker jag på yngre barn, barn i förskole- och yngre skolåldern. 

Om vi tänker oss ett påhittat samtal mellan ett barn och föräldern skeptiker (som mot min vilja utspelades i mitt huvud när jag tänkte på det här) så gick det till så här:

Barnet: Är morfar i himlen nu?

Föräldern: Nej, det är han inte. Det finns ingen himmel.

Barnet: Men.. men ska jag inte träffa morfar när jag dör?

Föräldern: Nej.

Barnet: Ledsen... Men kommer inte jag till himlen och blir ängeln?

Föräldern: Nej!! Det finns inget liv efter detta! Arg

Barn: ...men vad händer när jag dör??

Föräldern: Inget. Det blir bara svart.

Barnet: StorgråterStorgråterStorgråter

 

Eller vad säger ni? Funderar

(Om ni säger att er femåring aldrig skulle ställa frågor om himlen och änglar eftersom ni har lärt hen att tänka kritiskt m.m. så köper jag inte det. Har arbetat med barn i många år och aldrig träffat ett barn, oavsett vad föräldrar har för tro, som inte pratat om himlen när de förlorat ett husdjur eller någon nära släkting.)

Jag frågar därför att jag verkligen undrar...

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2013-12-17 19:01 #1 av: Niklas

Kanske så här:

Barnet: Är morfar i himlen nu?

Föräldern: Det vet jag inte.

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök iPad for Work om du vill använda iPad på riktigt.

Anmäl
2013-12-17 19:12 #2 av: Disturbed-Angel

När morfar dog när vi var barn i åldrarna 7-12 så fick vi en bok som hette Dödenboken där det stod skrivet lite om döden och vad som skulle kunna tänkas hända och det tog även upp lite "hur döden ser ut" i olika kulturer. 

Anmäl
2013-12-17 19:18 #3 av: Loris M

#1 Var det så enkelt? FunderarDär ser man... och jag som gått och grubblat på det här.

Men femåringar gillar inte "jag vet inte" svar och brukar inte nöja sig med det heller. Även om man som förälder inte vill påverka så pratar ju barn med andra barn. Om föräldern svarar: Jag vet inte., så kan det hända att man får en följdfråga: Men, Kalle säger att hans morfar är i himmel. Är det så?

Man kan liksom inte svara: Jag vet inte, en gång till. Funderar

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2013-12-17 19:29 #4 av: LinaLj

Nu har jag inga egna barn men när jag var liten så hade vi väldigt tätt mellan dödsfallen så jag vet hur det är att vara liten och ha frågor.

Vad jag tycker är viktigt är att lägga det hela på rätt nivå för barnet. Ett barn på 4 år behöver inte en lång teologisk diskussion. De behöver något som de förstår och som ger svar på frågorna. Ju äldre barnet blir desto mer kan man prata på djupet.

När jag var 2 år gick min pappa bort och jag mins att jag när jag var runt 3-4 år frågade hur pappa dog. Mamma svarade att hans hjärta stannade och jag var väldigt nöjd med det för jag behövde bara få en anledning, brydde mig egentligen inte om vad anledningen var. Sedan när jag blev äldre så pratade vi mer om varför hans hjärta stannade.

Jag tror också att det är viktigt att man låter barnet få vara med och prata om döden och få ställa frågor. Mamma har berättat att när min mormor begravdes när jag var 4 år så var mitt största bekymmer att vi grävde ner mormor i jorden när hon skulle upp till himlen. Barnlogik...

Men som sagt, jag tror det är mindre viktigt (iaf när det gäller små barn) vad man säger och mer viktigt att man säger det. Det är viktigt att komma ihåg att barn har enormt flitig fantasi och pratar man inte om saker med dem så fortsätter den arbeta och de kan hitta på de mest underliga förklaringar.

Anmäl
2013-12-17 19:40 #5 av: Joppo

#3 Man kan väl säga: "Jag vet inte om Kalle hamnar i himlen eller inte, men personligen så tror jag inte det. Vissa andra människor tror dock att man hamnar i andevärlden eller himlen när man dör och man får själv bilda sig en uppfattning om detta är rätt eller fel. Om Kalle tror att hans morfar är i himlen så tycker jag du ska låta honom tro detta."

En följdfråga till hela diskussionen är hur väl ett barn kan hantera det möjliga faktumet att livet tar stopp när vi dör? Jag har själv ingen aning och inga egna barn, så det vore intressant att höra era tankar.


Anmäl
2013-12-17 19:57 #6 av: Loris M

#5 Ja, det var en intressant följdfråga. Det är nog lite det jag undrar över, hur man hanterar det om man själv inte tror. För oss som är andliga blir det lätt på något sätt. Om man inte är det tänker jag blir det lite svårare. Man vill kanske inte placera en sådan tanke hos sitt barn men man måste ju ändå ha en åsikt och bemöta barnets funderingar.

Det var jätte bra som #2 skriver att barnen får en bok, men någonstans vill barnen ha svar från oss också. Vad tror vi? Jag har aldrig upplevt att det varit problematiskt, men då har jag alltid kunnat säga att vi kommer träffas i himlen. Om man tänker på alla barnböcker så är även där en sådan förklaring vanlig.

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2013-12-17 20:00 #7 av: Niklas

#3: Det har inte inträffat så jag vet inte, men jag skulle inte säga att någon inte var i himlen eftersom ingen vet vad som händer efter döden. Jag tycker inte att det behöver vara så komplicerat. Det går att föra över samtalet till vad barnet tror och utgå ifrån det.

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök iPad for Work om du vill använda iPad på riktigt.

Anmäl
2013-12-17 20:51 #8 av: Kyllan56

Tills barnen är ca fem sex år gamla är tar det allting bokstavligen. Det är lätt för vuxna att tro att barnens frågor är mer djupsinniga än vad de egentligen är. Oftast undrar de rent konkret var den avlidne befinner sig. Då berättar man att tex att morfars kropp slutade fungera och nu ligger han på kyrkogården där de döda ligger och de flesta låter sig nöjas med det. De saknar förmågan att förstå döden som något slutgiltigt. Just för att barn tolkar allting bokstavligen kan om de råkar höra "hon somnade in" göra dem rädda för att gå och lägga sig och faktiskt somna.

Barn i åldrarna ca 6-10 börjar förstå att döden är slutgiltig, men kan ändå ha svårt för att koppla att vi alla kommer dö en dag. Här kan barnet tro att om bara jag varit snäll så hade nog inte morfar dött. Nu kan man berätta så ärligt, enkelt och rakt som möjligt. Att ingen vet vad som händer efter döden, men att vissa tror, jag tror att ....... händer. 

Någonstans runt tolv- tretton år och uppåt förstår barn att alla kommer en dag att dö även jag och att döden inte har med uppförande att göra. 

Så hur man berättar beror på ålder och mognad. 

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Anmäl
2013-12-17 21:01 #9 av: Fjäril

En förälder på min dotters förskola gick nyligen bort. Barnen är mellan 1-5 år och de hade ett samtal med de äldre av dem. Pedagogerna hade förklarat att pojkens mamma nu var en ängel. De verkar ha skött allt det där bra, pedagogerna, då min dotter precis var inne i en orolig_för_livet - period men visade inga tecken på att fundera över händelsen så mycket mer. Vi väntade på att hon skulle berätta det själv (även om vi visste) och ett par dagar senare sa hon "Xxxxx mamma fick hjärtstopp och ambulansen kom. Nu är hon en ängel".

När hennes gammelmormor gick bort sa vi att hon hade blivit gammal. Hon frågade inte så mycket just då, men vi hade nog sagt att "hon är i himlen" (även om jag inte tror exakt så själv) så känns det som en "tröst", eller som något man säger.

Sajtvärd på Övernaturligt, medarbetare på Andlig Skepticism

Anmäl
2013-12-17 21:18 #10 av: Maria

En liten tös frågade mig en gång om jag vet vad som händer när man dör?

Nej, sa jag och då berättade hon att alla bodde på olika moln. Mormorsmolnet, fastermolnet, systermolnet och så vidare.

Vad svarar man på sånt mer än "Aha"Skämtar

Jag vet själv att jag berättade för sonen när han var liten att det finns många sätt att se på saken.

/Maria

 

Anmäl
2013-12-19 09:56 #11 av: JonasDuregard

#0 Ditt exempel är lite löjligt, vet inte om det var medvetet (skämtsamt/överdrivet) eller inte. Det kanske grundar sig att du inte är bekant med så många skeptiker eller något, men i verkligheten så blir vi inte arga på våra barn för att de ställer frågor om dödenVilar huvudet i handen.

Bortsett från det: Förutom det redan föreslagna att man kan säga att man inte vet så kan man säga att den avlidne finns kvar i våra minnen. 

Tycker det varit väldigt många kloka svar i tråden för övrigt. Utöver det som sagts i till exempel #4 och #8 har jag inte mycket att tillägga Glad.

Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism

Anmäl
2013-12-19 10:37 #12 av: olaka

#9

 Pedagogerna hade förklarat att pojkens mamma nu var en ängel.

VA?!

Medarbetare på Skepticism.

Finns på Twitter som @Ola_i_Lyckan. Medlem i VoF, Vänsterpartiet samt GAST Spelförening.

Anmäl
2013-12-19 11:09 #13 av: Loris M

#11 Jonas,

Ditt exempel är lite löjligt,

Bra, då vet jag det. Då måste jag säga att din kommentar är onödig. Som du själv skriver har du inte mycket att tillägga men ändå kommentarar du. Varför? Inte för att tillföra diskussionen något i alla fall.

vet inte om det var medvetet (skämtsamt/överdrivet) eller inte.

Ja, det skulle man kunna säga att det är. Det är ett påhittat samtal som sagt och jag tror inte att det skulle kunna gå till precis så här i verkligheten. Men jag vet inte hur det kan tänkas gå till och det är darför jag frågar.  

Det kanske grundar sig att du inte är bekant med så många skeptiker eller något,

Snacka om förutfattade meningar. Vilar huvudet i handenSjälvklart är jag bekant med (många) skeptiker. Hur kan man undvika det? Låter inte speciellt rimligt. Jag väljer inte vänner efter deras tro utan värdesätter andra egenskaper. Att jag inte frågat dem beror på att jag inte tänkt på det tidigare.  

men i verkligheten så blir vi inte arga på våra barn för att de ställer frågor om dödenVilar huvudet i handen

Blir ni inte? Det kommer som en överraskning. Gäspar

Till alla andra i tråden

Tack för er tankar. Håller med Jonas, många kloka svar och det kanske är så att det inte behöver vara så komplicerat som flera av er också är inne på. När jag arbetade med barn så hade jag en femårig flicka som förlorade sin mamma i cancer. Hon sa: "Min mamma är en ängeln nu!" och jag bekräftade det. Kom att tänka på det nu och om man antar att den andra föräldern var skeptiker och säger samma sak till hen, hur gör man då? För mig mig framstod det som ett dilemma. Att inte kunna bekräfa det barnet tror eftersom det går emot ens egen tro. Att svara att man inte vet skulle i detta fall vara lite grymt enligt min mening.

 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2013-12-19 11:13 #14 av: Maria

#13 Skillnaden i ditt exempel är ju att flickan talar om att hennes mamma är en ängel nu. Då börjar man ju inte argumentera emot.

Hade flickan däremot frågat om hennes mamma var en ängel nu? så blir det ju en helt annan sak.

/Maria

 

Anmäl
2013-12-19 11:29 #15 av: JonasDuregard

#13 Såja, det finns ingen anledning att gå i taket. Vi verkar vara överens om att exemplet inte är realistiskt, så det finns ingen anledninga att bråka om det. 

Andedningen till att jag skrev var dels att påpeka att skeptiker inte beter sig så som du skrev i exemplet, dels att föreslå det jag skrev om att människor lever kvar i andra människors minnen. Du får tycka att det inte bidrar tillräckligt till tråden om du vill, men jag ville skriva det ändå Glad.

Jag vill be om ursäkt om du uppfattade det jag skrev som en provokation, det var inte min avsikt (klumpigt av mig att skriva "löjligt", "orealistiskt" är en bättre beskrivning). Hoppas vi kan diskutera hövligt för jag tycker det är intressanta frågor du ställer.

"För mig mig framstod det som ett dilemma. Att inte kunna bekräfa det barnet tror eftersom det går emot ens egen tro."

Så vad hade du gjort om barnet sagt att hens mamma inte finns längre?

Ett annat intressant dilemma: Om ett barn säger att mamma är en ängel och ett annat att mamma återfötts som en människa eller ett djur och ett tredje att hon bara finns kvar i våra minnen. Vad skulle du/ni säga då? Det blir ju svårt att bekräfta alla tre, så då kanske "vet inte" ändå ligger nära till hands?

"Att svara att man inte vet skulle i detta fall vara lite grymt enligt min mening."

Om flickan säger "min mamma är en ängel" så kan man väl säga "jaha" eller något i den stilen. Eller fråga vad änglar gör på dagarna eller be att hon berättar mer om hur hennes mamma var när hon levde. Man behöver ju inte vara socialt inkompetent bara för att man har en åsikt Glad

Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism

Anmäl
2013-12-19 13:16 #16 av: Loris M

#15 Vad rolig du är! SkrattarDet krävs nog lite mer än dina onödiga kommentarer för att få mig att gå i taket. Skämtar

Visst kan vi fortsätta diskutera och vara hövliga. Glad

På tal om onödiga kommentarer.... alla var hövliga innan du kom in i tråden. Jag skulle kunna säga att det var du som började, men det låter ju såååå barnsligt. Lipar

Så vad hade du gjort om barnet sagt att hens mamma inte finns längre?

Då hade jag bekräftat det, utan att lägga till mina egna tankar om livet efter döden. Då skulle det vara passande att säga något om minnen som du skriver om. Jag tror att det bästa är om man utgår ifrån barnens egna tankar. Pratar de inte om änglar så finns det ingen anledning att ta upp det. Gör de det, ja då måste man utgå ifrån den förståelsen och inte avfärda det.   

Ett annat intressant dilemma: Om ett barn säger att mamma är en ängel och ett annat att mamma återfötts som en människa eller ett djur och ett tredje att hon bara finns kvar i våra minnen. Vad skulle du/ni säga då? Det blir ju svårt att bekräfta alla tre, så då kanske "vet inte" ändå ligger nära till hands?

Ja, det blir svårt att bekräfta alla samtidigt. Men här hamnar man i ett annat läge tycker jag. Nu har vi flera barn som tycker olika och vart och ett kan säkert förklara sin åsikt på ett bra sätt som ligger just på barns nivå. Då är det ju ett jätte bra tillfälle att diskutera olikheter och att man både kan och får tycka olika. Skulle de fråga vad jag tycker så skulle jag berätta det men så kort och tydligt som möjligt. Frågar de inte skulle jag inte säga något utan uppmuntra dem att resonera kring deras olika sätt att tänka. 

så då kanske "vet inte" ändå ligger nära till hands?

Nej, inte om man inte utvecklar det. Jag är en motståndare till "jag vet inte" svar. Visst kan det vara så att man inte vet någon gång, så det måste man ju få säga också. Men man kan ju berätta vad det finns för åsikter om det och vad andra kan tycka i fråga.  


 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2013-12-19 13:42 #17 av: JonasDuregard

#16 "Jag skulle kunna säga att det var du som började, men det låter ju såååå barnsligt."

Oavsett om det är barnsligt eller inte så är det nog naturligt att man är oense om den saken (jag håller inte med dig). Och det är kanske inte är något vi behöver utreda heller, åtminstone inte i den här tråden.

"Då hade jag bekräftat det, utan att lägga till mina egna tankar om livet efter döden."

Så då handlar det egentligen inte om vad man själv tror eller inte tror då kanske.

Eller tänker du att skeptiker har svårare att bekräfta något som de inte själva tror på?

"Jag är en motståndare till "jag vet inte" svar."

Det var väl mer ett "vi vet inte"-svar som låg till hands här, som ju egentligen är identiskt med det du svar du förespråkar ("man både kan och får tycka olika"): Att det finns många olika tankar om det och det går inte med säkerhet att säga vilken som är rätt.

"inte om man inte utvecklar det"

Inget svar är särskilt bra om man inte utvecklar det. Men som Kyllan56 m.fl. är inne på: Man kan kanske nöja sig med att utveckla till en nivå som barnet är nöjt med. Man kan börja med att säga att vi inte kan veta säkert, och om barnen frågar mer eller om man misstänker att barnet inte är nöjd med svaret så kan man utveckla, förklara trösta osv.

Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism

Anmäl
2013-12-19 16:46 #18 av: Astell

Standardsvaret verkar vara..i himlen eller en ängel..vad jag har hört mest..det ger tröst..Tror inte barn skulle gilla att höra att de inte alls finns längre..Sen kan man ju fråga barnet vad det tror..man brukar få en del intressanta svar..

Anmäl
2013-12-19 18:32 #19 av: [Evigheten]1

Borde varit  död, är det inte.

Ville dö, dog inte.

Hur blev jag det jag är?

Varför är jag det jag tror?

Det fysiska livet är alla mottsattser, varför?

Varför inte? för att det är just så enkelt.

Säg att livet (verkligheten) är en upplevelse och livet det eviga.

Hur kan någon förstå det ? förutom barnen då förstås, dom fattar ibland mer är indoktrinerade vuxna varelser.

EvighetenHjärta




Anmäl
2013-12-19 19:28 #20 av: Twinflamewolf

Säg som det är,det finns ett liv efter döden . Och JA vi vet.


Anmäl
2013-12-19 19:37 #21 av: olaka

Noterar att tre troende på rad inte har några betänkligheter att utan vidare pådyvla barnen sin tro utan att reflektera.

Själv säger jag som det är, att man kan tro olika, att jag inte tror på något men att andra gör det.

Medarbetare på Skepticism.

Finns på Twitter som @Ola_i_Lyckan. Medlem i VoF, Vänsterpartiet samt GAST Spelförening.

Anmäl
2013-12-19 19:58 #22 av: Maria

#21 Ja, det är väl ungefär som jag tänker. Just när det gäller barn så är det viktigt att förklara att det finns olika sätt att tro eller inte tro alls.

Jag tror inte att barn är i behov av något mer en ett ärligt svar. De har ofta så kloka följdfrågor ändå.

/Maria

 

Anmäl
2013-12-19 20:11 #23 av: Astell

#21 #22


Nej det är bäst att fråga barnet själv och kunna prata om olika möjligheter.. att vara öppen för som sagt så kommer det ofta många kloka svar från barnen själv...de själva får välja vad de anser...



Anmäl
2013-12-19 23:19 #24 av: [Evigheten]1

Varför har vi en lavinartat utskrivning av "lyckpiller " till ungdomar idag? (även till dom i medelåldern)

Varför mår så många ungdomar idag så dåligt och går in i "väggen"?

Jag tror inte det har att göra med hur vi förklarade vad dom döda tar vägen när dom var små, för 15 år sedan.

Kanske man kan reflektera på om man har betänkligheter om vad det är man pådyvlar sina barn.

Evigheten



 


Anmäl
2013-12-19 23:53 #25 av: JonasDuregard

#24 Menar du att den här frågan är oviktig för att det kanske finns andra frågor som är (ännu) viktigare? Det köper jag inte riktigt.

Starta gärna en ny tråd om varför du tror att förskrivningen av antideppressiva ökar.

Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism

Anmäl
2013-12-20 00:14 #26 av: [Evigheten]1

#25 av JonasDuregard

Jag ser det som att frågor hänger ihop i ett orsak-verkan mönster.

Då kan man ju undra om fråga ett är svaret på fråga två.

Jag tror utskrivningen ökar pga. att statistiken visar så.

Statistik kan ju vara missvisande. och fel.

Evigheten




Anmäl
2013-12-20 01:40 #27 av: Scarlet

#0

Jag skulle tala om samma sak för mina barn som jag fick höra som liten, att vi inte vet eftersom ingen har kommit tillbaka från de döda för att tala om vad som verkligen sker. Min mamma diskuterade istället med oss barn och lät oss tänka efter själv; var tog löven vägen när de förmultnar, eller blommorna eller djuren och människorna som dör ifrån oss? Man kan säga att de finns kvar men i en annan form då atomerna inte länge utgör samma varelse men att de finns utspridda i luften, jorden, vattnet och i framför allt i ens minnen av forna somrar, djur och människor som man har förlorat.
Och sedan berättade hon om vad folk trodde på förr i tiden, om allehanda spökhistorier, mytologiska och religiösa funderingar om döden från en tid när människor gissade sig fram till det mesta.

Och som ett barn vars mamma blev sjuk och dog tidigt (min pappa gick bort även han några år efter det) kan jag säga att den förklaringen räckte utmärkt. Jag vet fortfarande inte vad som händer när vi dör men nu i vuxen ålder har jag inte heller någon dödsångest, och inga problem med att acceptera att medvetandet kan upphöra när den fysiska kroppen vars intryck och funktioner ger upphov till det förmultnar. Och om jag skaffar barn så kommer jag att ha samma samtal med dem, lära dem att fundera själv istället för att peka mot himlen utan att veta själv, och lära dem att klara sig på egen hand om jag skulle lämna dem tidigt.

Det känns för mig personligen som det ärligaste jag kan göra; om någon hade börjat berätta för mig om himlen och änglar när mina föräldrar dog hade jag blivit förtvivlad för att en högre makt kunde ha räddat mina föräldrar men helt enkelt inte brydde sig om att göra det. Nu lärde jag mig att en sjukdom kan drabba vem som helst, när som helst och att vi måste vara rädda om varandra för detta liv, denna stund är det enda som vi helt säkert vet att vi har.

Anmäl
2013-12-21 10:27 #28 av: Krille12

#0 Jag skulle inte säga att barnets morfar är i himlen, för då tvingar man på barnet en tro istället för att låta barnet välja vad de vill tro på. Sen ska man inte säga att det inte finns något liv efter döden, då det kan skrämma barnet. Så det bästa är väl att säga att vissa tror på liv efter döden, medan andra inte gör det. Jag minns själv att jag några gånger inte kunde somna när jag var liten, för jag kunde inte sluta tänka på vad som händer när vi dör och att allting tar slut. Nu var det inte på grund av mina föräldrar, utan jag själv tänkte att det inte kan finnas liv efter döden då medvetandet försvinner när vår hjärna slutar fungera. Men jag kan förstå hur jobbigt det måste vara för ett barn om någon säger att det är så det är, för till exempel jag kunde inte somna.

#20 "Säg som det är,det finns ett liv efter döden . Och JA vi vet."

Men hur vet du att det är så? Sen också, hur vet du det? Man kan inte säga att det är så bara för att man tror på det.

Medarbetare på Vetenskap.

Anmäl
2013-12-21 10:52 #29 av: Astell

#28


Många har upplevt det icke fysiska tillståndet därigenom VET de så det handlar alltså inte om tro.. Har man en sådan förälder underlättar det för barnet som slipper ligga och ha dödsångest...

Anmäl
2013-12-21 11:10 #30 av: Krille12

#29 "Många har upplevt det icke fysiska tillståndet därigenom VET de så det handlar alltså inte om tro.."

Fast det är fortfarande en tro eftersom man tror på någonting övernaturligt som inte har bevisats, upplevelserna är inte bevis (förut för personen som har upplevt det, men då det är personligt är det inte riktiga bevis) så det är fortfarande en tro.

"Har man en sådan förälder underlättar det för barnet som slipper ligga och ha dödsångest..."

Det kanske är lättare att bara tro på ett liv efter döden, men som jag har sagt innan tvingar man på barnet sin tro (genom att säga att det är så det är) och låter inte barnet få välja vad hen vill tro på.

Medarbetare på Vetenskap.

Anmäl
2013-12-21 11:13 #31 av: Astell

#30

I ett sådant läge med dödsångest kan jag inte annat tänka mig än att det är bra om man nu vet att det är så...

Vem ska bevisa om inte en själv? Verkar ju hur dumt som helst att någon annan ska tala om hur det är när man vet det...Andra som inte vet för göra det bästa av situationen och som jag har sagt innan så har barnen själva mkt att komma med eftersom det inte var så längesedan de själva var i det icke fysiska tillståndet...

Anmäl
2013-12-21 11:38 #32 av: Loris M

#28 Jag skulle inte säga att barnets morfar är i himlen, för då tvingar man på barnet en tro istället för att låta barnet välja vad de vill tro på

Ja, det är sant. Men jag pratar inte om att "tvinga på sin tro" om barnet inte självt tar upp det. Som det står i #0 är det barnet som tar upp det här och frågar om himlen. Hade inte barnet tagit upp frågan men jag ändå sagt vad jag tror då hade man kanske kunnat prata om att tvinga på sin tro. Men även då finns det faktiskt uttrymme för barnet att dra egna slutsatser. Vi är inte hela barns värld. Det finns skola, kompisar, förskola, medier...

Det är lite darför jag undrar vad ni skulle säga. Även om ni inte pratar om Gud och änglar så kan de höra det någon annanstans och då ställa en fråga om himlen en dag.

När mina tvillingar (de är 8 år) hade religion i skolan kom de hem och pratade om Gud. Den ena sa att han trodde på Gud medan den andre sa att han inte gjorde det. Den första sa: Men det är klart att Gud finns, för vem har annars skapat allt det här? Den andre sa: Fast det tror inte jag. Om Gud har skapat allt, vem har skapat honom? Skrattar

 

 

 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2013-12-21 11:48 #33 av: Krille12

#31 "I ett sådant läge med dödsångest kan jag inte annat tänka mig än att det är bra om man nu vet att det är så..."

Fast om man inte gör så att barnet får dödsångest från början, behöver inte heller barnet "veta" att det finns ett liv efter döden för att inte ha dödsångest.

"Vem ska bevisa om inte en själv? Verkar ju hur dumt som helst att någon annan ska tala om hur det är när man vet det..."

Om man vill själv bevisa det, så får man väl undersöka det och hitta bevis. Att man har upplevt någonting bevisar inte att det är sant, sen vet man inte ens om personen talar sanning. Självklart är det dumt om någon annan säger att det är så det är och att man bara ska tro på det, men det är inte dumt om någon annan har bevis och visar en person hur det egentligen är.

Medarbetare på Vetenskap.

Anmäl
2013-12-21 11:58 #34 av: Krille12

#32 Det mest troliga är att barnet har hört någon säga att man kommer till himlen när man dör, och då frågar de deras föräldrar om det är sant (genom att fråga om barnets döda morfar är i himlen). Så om man säger att det är så "tvingar" man barnet att tro på det eftersom barnet tror på vad föräldern säger, men om man säger det andra (att vissa tror på det, medan andra inte gör det) får barnet välja om hen vill tro på det eller inte.

"Om Gud har skapat allt, vem har skapat honom?"

Enligt de som tror på Gud måste allting ha skapats av någonting, och då måste någonting också ha skapat Gud. Så det var en väldigt bra fråga som jag inte tror någon troende kan svara på.

Medarbetare på Vetenskap.

Anmäl
2013-12-21 12:55 #35 av: Astell

#34

Jo Gud har aldrig skapats..den energin bara ÄR..Skämtar i detta universumet upplevs tid men den är en illusion.. bortom det ÄR bara energierna..en evighet.

Hur gör man då för att barnet inte ska få dödsångest om man nu tror att livet tar slut?

Snurrigt detta med bevis för vi är ju själva bevisen..Funderar



Anmäl
2013-12-21 13:04 #36 av: Krille12

#35 "Jo Gud har aldrig skapats..den energin bara ÄR.."

Men om allting har skapats av någonting, måste Gud också ha blivit skapad av någonting. Sen om Gud inte har skapats, hur började han existera?

"Hur gör man då för att barnet inte ska få dödsångest om man nu tror att livet tar slut?"

Man säger att vissa tror på ett liv efter döden, medan andra inte gör det. Och att man själv får välja om man vill tro på det eller inte.

"Snurrigt detta med bevis för vi är ju själva bevisen.."

Vad menar du med "vi är ju själva bevisen"?

Medarbetare på Vetenskap.

Anmäl
2013-12-21 13:09 #37 av: JonasDuregard

Flytta diskussionen om ifall gud finns till en tråd som är till för det är ni snälla.

Den här tråden har ett tydligt ämne: Hur man talar till barn om döden.

Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism

Anmäl
2013-12-21 13:14 #38 av: Astell

#36

Gudsenergin är evig..ingen början och inget slut...Det är vi som upplever tiden och tänker därigenom på en början och ett slut..

Ja så tror barnet då på att det måste finnas ett liv efter detta och blir lugn och gör barnet inte det är det full av dödsångest...varför ger det dödsångest i så tidiga år..en mkt tragisk syn som gör att människor kan bli ångestfyllda ett helt liv...istället för att inse att vi är eviga och kan ta livet som en kär-lek...

Anmäl
2013-12-21 13:47 #39 av: JonasDuregard

#38 Nonsens. Rent nonsens.

Det går inte att skriva ett bättre svar än så, för inget av det du skriver har någon koppling till verkligheten.

Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism

Anmäl
2013-12-21 14:05 #40 av: Astell

#39

Var kommer ångesten ifrån om den inte har med att vi kommer att dö sen att det projiceras på en massa annat men i grunden så?

Anmäl
2013-12-21 14:17 #41 av: JonasDuregard

#40 Ångest kan komma av många olika saker och det är inte alla som har ångest oavsett vad de tror händer efter döden.

Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism

Anmäl
2013-12-21 14:25 #42 av: Astell

#41

 Nej men en dödskänsla infinner sig och ett enormt försvar emot det...hade vi insett att vi inte förintas hade allt gått mkt lättare och vi hade kunnat leva mer avslappnat...Jag tror emellertid barnen kommer med en större visdom i dessa dagar så genom dem bl a kommer vi att förstå hur läget egentligen är...

Anmäl
2013-12-22 11:11 #43 av: silversol35

#40 och 42
Intressant tanke att all ångest beror på dödsångest. Är rätt tveksam till att det skulle vara så men utveckla gärna hur du kommer till den slutsatsen! 😃

Anmäl
2013-12-22 13:22 #44 av: Kyllan56

Ångest, som jag ser det, får man när man av hjälp- och maktlöshet inte förmår reglera sin rädsla. I samma stund man hanterar det man är rädd försvinner ångesten. Ett sätt att rationalisera dödsångest och därigenom reglera rädslan för det okända - kan vara att tro på Gud, änglar och ett liv efter detta.  Men dock inte för alla människor. Många känner, utifrån sina egna erfarenheter, visshet om att det finns ett liv efter döden.  

Att prata med barn om döden är inte så lätt alla gånger. Man är ledsen och kanske osäker på hur man ska berätta för sitt barn att en älskad familjemedlem gått bort. Man ska ta ställning till om barnet ska vara med på begravningen o s v. Det är inte ovanligt att det inte är döden isig som väcker oro hos barnet, utan att föräldrarna beter sig på ett sätt som det normalt inte gör, vilket skapar rädsla hos barnet som föräldrarna tolkar som dödsångest hos hen. När det egentligen är vad döden väcker hos föräldrarna, som är problemet. Det är naturligtvis inte hela "sanningen" utan bara sett ur ett annat perspektiv. 


”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Anmäl
2013-12-22 13:40 #45 av: Maria

Jag är helt övertygad om att vi vuxna krånglar till allting för mycket.

Barn är kloka små människor och frågar det som de är i behov av och barn kan visst ta ett svar som "jag vet inte".

Jag tycker också att det är viktigt att man ska vara sig själv inför sina barn. Är man ledsen så är man och man ska inte försöka att "skydda" barnen för rädslor som oftast i grund och botten är ens egna.

/Maria

 

Anmäl
2013-12-22 14:38 #46 av: Astell

#43


All rädsla och (döds)ångest handlar väl om att förlora kontrollen...egots kontroll.. sen finns det ju livets kontroll som tar hand om sig själv som man kan vila tryggt i..



#45


Vi är ju alla olika och en del barn kräver mer svar än andra...


Jag läste i Expressen för ca 25 år sedan om en kvinna som hade mått så dåligt att hon gav livet en vecka att ge henne hjälp om inte så hade hon bestämt att ta livet av sig...under veckans gång kom hon i kontakt med en kvinna som kunde hjälpa henne och lotsa henne tillbaka till barndomen där hon kom i kontakt med smärtan...Det visade sig att hennes mamma hade dött när hon var 2 år och att hon fick inte vara med resten av familjen vid mammans dödsbädd eftersom de ansåg att hon var för liten..När hon läkt och förstått detta minne försvann hennes dåliga mående omgående...

Anmäl
2013-12-22 15:27 #47 av: Morphogenesis

#44. "Ångest, som jag ser det, får man när man av hjälp- och maktlöshet inte förmår reglera sin rädsla. I samma stund man hanterar det man är rädd försvinner ångesten."

Inte nödvändigtvis. Ångest kan uppkomma på väldigt många olika sätt, och behöver inte ens handla om rädsla. Den behöver inte heller försvinna för att man "hanterar det man är rädd för". Det är mycket mer komplicerat än så.

Anmäl
2013-12-22 19:07 #48 av: Timmorn

Jag har inga egna barn. Knepig diskussion. För å ena sidan tror jag inte att det spelar så stor roll vad man säger till barnet eller ens om man säger till barnet att x är en ängel eller i himlen eller vad man nu säger för att barnet ska känna trygghet eftersom att barnet kommer hinna växa upp och tänka om så många gånger. Jag vet inte riktigt om jag köper att om barnet kommer till mig och frågar att jag måste trampa runt och tänka på ifall föräldern är skeptiker eller inte, då är det ju bara att lägga till att ja sådär tror Marie och såhär tror jag. 

När min hund gick bort när jag var 5 år så tänkte jag väldigt mycket på döden och kom fram till det logiska i mitt huvud att vi ligger i marken och tänker tillbaka på det liv vi har haft och alltså går livet  om och om igen. (eftersom att vi minns tillbaka) 

Å andra sidan tycker jag att det inte är så konstigt att diskutera med barnet och säga det att jag vet inte säkert, en del tror att x hamnar i himlen, en del tror att det tar slut osv, och avsluta med frågan vad tror du? Då får barnet tänka och komma fram till egna slutsatser och det kanske är så simpelt som att barnet tror att x hamnar i himlen, men barnet kommer ju kunna omvärdera 10 gånger om i framtiden.
Jag tror ändå att det här är en bättre lösning, för jag tror överlag att vi vuxna förminskar barnen lite för mycket ibland och bara säger något, när de kan komma fram till helt fantastiska slutsatser om man bara vågar fråga och låter dem tänka till :) 

Anmäl
2013-12-23 20:05 #49 av: padragan

Frågan har faktiskt inte dykt upp här, trots att vår äldsta är sex år. När det kommer så tänker jag inte ljuga och säga saker som jag inte vet, utan precis som andra föreslagit kommer jag att säga att jag inte vet, men att olika människor tror olika saker (och att alla får tro på precis vad de vill).

Anmäl
2013-12-26 15:38 #50 av: [peter54]

Vi säger att nu är mormor död (hon var den släkting som senast dog) och sedan får barnen själva bestämma hur de vill uppfatta informationen. Det har inte följt några existensiella frågor, så jag förmodar att de betraktar henne som borta, ej längre existerande. Våra barn är ganska stora, de var 10 respektive 12 när mormor dog.

Vi har en nära släkting som däremot säger att "nu sitter hon/han däruppe på en stjärna och tittar ner på oss". Det tycker jag är en hemsk sak att säga till barn eftersom det är ett bildligt uttryck som barnet med stor sannolikhet kommer att uppfatta bokstavligt.

Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl
2013-12-30 00:10 #51 av: piotrr

Över lag kan det vara en bra idé att berätta om livet och döden för barn innan det drabbar dem i form av en traumatisk förlust, eftersom trauma riskerar att förvärras av en lumpen hantering. Om du känner att du måste använda massor av utropstecken mot ett barn som precis förlorat en släkting eller ett husdjur kanske du också bör fundera på att kastrera dig. 

Bara en tanke. 

Anmäl
2013-12-30 00:12 #52 av: piotrr

#3, Mesa, 

> "Men femåringar gillar inte "jag vet inte" svar och brukar inte nöja sig med det heller." 

Femåringar som inte "nöjer sig" med "jag vet inte" nöjer sig inte med någonting. De håller på att bilda sig en uppfattning om världen genom att undersöka världens gränser och kommer att fortsätta fråga "Varför" så länge de orkar (ja, DE, inte omvärlden). Försök låta bli att skrika, försök svara på så många frågor du kan, försök att inte ljuga eller återberätta andras lögner och bibehåll lugnet. De ser upp till dig, även när de inte "nöjer" sig. 

Anmäl
2014-01-03 17:42 #53 av: Gronstedt

Var det något fel på det påhittade samtalsexemplet i #0? Utom möjligen de ilskna gubbarna? Snopen

#9: Säger som #12: VA?! Tala om religiös indoktrinering! Hade jag några ungar skulle jag ha tagit det från det dagiset på fläcken. Och hur någon som vågar titulera sig pedagog kan göra något sådan, förundrar mig.

#18: Ska barn bara höra saker de tycker om, menar du?

#24: För att ungarna får en sådan kolossal verklighetschock när de upptäcker att alla ullegulliga lögner, om änglar och annat, de är uppfödda med inte stämmer? Om man inte från början hade ljugit i dem att döden är hemsk, genom använda lögner och godord för att slippa tala om den, så hade de kanske inte fruktat den? Dödsångest är ett konstruerat tillstånd, unikt för människan. Rädsla för att dö kan de flesta varelser uppleva, rädsla för att vara död är en konstruktion som människan har skapat åt sig.

Anmäl
2014-01-03 17:51 #54 av: Astell

#53

Det finns väl ingen risk att barn bara för höra det de tycker om här i livet...det är upp till var och en att bedöma vad man ska säga...


Anmäl
2014-01-06 19:39 #55 av: blombuketten

#54."Det finns väl ingen risk att barn bara för höra det de tycker om här i livet..."

Självklart finns det risk med att bara säga saker som barnet tycker om. Verkligheten är inte alltid så lätt och om barn aldrig får höra något om sådant som är obehagligt, kommer de leva i en dröm som går i kras så fort de är vuxna nog att inse att de vuxna inte berättat sanningen, även om den inte alltid är behaglig.

Förskönande sagor som vuxna hittar på för att de själva inte orkar med verkligheten. Sådant som de själva tycker är obehagligt att prata om.



Anmäl
2014-01-06 21:18 #56 av: Astell

#55

Det beror på hur man upplever verkligheten...du verkar se den ur en dyster synvinkel..den krassa verkligheten... men många väljer att inte se den som sådan...

Anmäl
2014-01-06 21:29 #57 av: Gronstedt

#56: Vad får dig att påstå att #55 ådagalägger en dyster syn på verkligheten? Om du inte försöker jämställa "krass" med "dyster", förstås.

Du har rätt i att många väljer att inte ser verkligheten, men det är inget jag ser som en fördel.

Anmäl
2014-01-06 22:22 #58 av: Astell

#57

Det är hur man tolkar verkligheten...vissa ser att livet forts så de kommer naturligtvis att säga det till barnen...bara att acceptera att vi ser det olika och låta det vara så..


Anmäl
2014-01-07 00:43 #59 av: piotrr

Ingen ser det. 

Anmäl
2014-01-07 13:23 #60 av: Ming

Man kan säga att vi inte ser hela verkligheten....än....

Anmäl
2014-01-07 14:19 #61 av: JonasDuregard

Och en del "ser" saker som inte finns i verkligheten alls.


Någon annan som har något att säga om hur man talar med barn om döden och sånt?

Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism

Anmäl
2014-01-07 14:21 #62 av: Gronstedt

Jag skulle lägga upp det som så, att jag säger att ingen vet säkert, men jag tror och hoppas att det är svart, slut och över när man dör. Och så skulle jag förklara för barnet att jag anser det som det bästa som kan hända och att utslocknandet inte är något att vara rädd för.

Anmäl
2014-01-07 14:32 #63 av: Astell

#61

Det kvittar vad man säger så kommer detta alltid att finnas och vissa barn kommer att få den förklaringen så är det bara..sen kan man ha synpunkter men det går inte hem som vi har märkt från någon av lägren här...så bara att acceptera att evolutionen har frambringat flera olika synsätt Skämtar

Anmäl
2014-01-07 14:34 #64 av: Gronstedt

#61: Hur kan det kvitta vad jag säger, bara för att någon annan säger något annatSnopen? Mitt ansvar för mina handlingar påverkas inte av andras gärningar.

Anmäl
2014-01-07 14:37 #65 av: Astell

#64

Fel nr? ;)

Nej man kan ha sina åsikter men det förändrar inget för dem som redan har upplevt att medvetandet inte upphör t ex...

Anmäl
2014-01-07 19:21 #66 av: piotrr

Kom de inte fram till detta just genom en åsikt då? 

Anmäl
2014-01-07 20:09 #67 av: Astell

#66

Nej genom en upplevelse som blev till ett vetande...

Anmäl
2014-01-07 20:31 #68 av: Krille12

#67 Men hur vet man om upplevelsen var på riktigt?

Medarbetare på Vetenskap.

Anmäl
2014-01-07 22:01 #69 av: Astell

#68 

Det vet man att det är lika verkligt om inte mer verkligt än det du upplever nu :)

Anmäl
2014-01-07 22:04 #70 av: Morphogenesis

#69. Eller så vet man att det är skitsnack, men vem har rätt?

Anmäl
2014-01-07 22:08 #71 av: Astell

När du har upplevt det så vet du Morphogenesis...

Anmäl
2014-01-07 22:18 #72 av: Morphogenesis

#71. Jag kan säga att jag har upplevt att det bara är skitsnack. 

Anmäl
2014-01-07 22:46 #73 av: piotrr

Det är ju bara astells åsikt, och åsikter kan ju inte påverka nånting nånsin. 

Anmäl
2014-01-07 22:59 #74 av: JonasDuregard

#71 Provocerar du medvetet nu?

När du upplevt hur det är att ha rätt så kommer du inse hur fel du haft.

Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism

Anmäl
2014-01-07 23:27 #75 av: Astell

#74

Vi tolkar världen olika helt enkelt och jag tror visst att evolutionen är rätt för er..det är så kanske i er värld..

Anmäl
2014-01-07 23:33 #76 av: Morphogenesis

#75. Vad betyder "jag tror visst att evolutionen är rätt för er..det är så kanske i er värld.."? Menar du att vissa specifika individer har utvecklats från gemensamma förfäder, och att vissa bara helt plötsligt börjat existera? Menar du att vi inte existerar i samma "värld" och att olika naturlagar och processer gäller för olika individer? Jag blir helt ärligt inte klok på det där med olika sanningar och olika världar.

Anmäl
2014-01-07 23:41 #77 av: Astell

#76

Ja men om det är så tydligt att det är evolutionen som skapar utan intention så blir jag fundersam hur man kan tänka och tro så...när det är så uppenbart för mig att det inte är så...då undrar jag förståss om vi kanske skapar enskilda upplevelser av världen och då menar jag att det visst kan det vara sant i den värld du befinner dig i...eftersom det är en sån omöjlighet att det kan finnas evigt liv för dig...

Anmäl
2014-01-07 23:42 #78 av: Morphogenesis

#77. Nu verkar det ioförsig som om vi är i fel tråd för den här diskussionen.

Anmäl
2014-01-07 23:46 #79 av: Astell

#78

Oj ja det blev fel...

Anmäl
2014-01-08 00:44 #80 av: blombuketten

#56. "Det beror på hur man upplever verkligheten...du verkar se den ur en dyster synvinkel..den krassa verkligheten... men många väljer att inte se den som sådan..."

Så dumt.

Kan inte påstå att jag ser verkligheten ur en dyster synvinkel. Kanske precis tvärtom. Jag lever nu och ser skönheten i verkligheten, inte i framtiden då jag (enligt några av er) tydligen ska vistas på något annat ställe, i någon annan typ av skepnad.

Jag tror helt enkelt inte att man gör barn en tjänst genom att ljuga.

Anmäl
2014-01-08 00:49 #81 av: Astell

#80 

Ja jag tog i för att ditt inlägg lät som.. jag vet minsann...

 Vissa tycker inte att de ljuger...

Anmäl
2014-01-08 00:52 #82 av: JonasDuregard

#81 "Ja jag tog i för att ditt inlägg lät som.. jag vet minsann..."

Läs dina egna inlägg någon gång. 

Du har nära nog bokstavligt skrivt "jag vet minsann" i den här tråden Gapskrattar

Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism

Anmäl
2014-01-08 00:56 #83 av: olaka

Jag känner mig i princip säker på att inga gudar finns och att "liv efter döden" bara är kvalificerat skitsnack. Men jag skulle aldrig komma på tanken att säga att det är så det ÄR till min dotter, jag säger naturligtvis att jag inte tror på nån himmel etc men är noga med att förklara att andra tror på andra sätt.
Detta har jag uppfattat som att i princip alla ateister/naturalister gör, men det är mycket mera sällsynt hos "troende". Varför är så många troende så oförsiktiga med att tvinga på barn sin tro som sanningen?

Medarbetare på Skepticism.

Finns på Twitter som @Ola_i_Lyckan. Medlem i VoF, Vänsterpartiet samt GAST Spelförening.

Anmäl
2014-01-08 00:57 #84 av: Astell

#82

Ja jag vet minsann att olikheter mellan människor förekommer och det kan ingen ändra på....Cool

Anmäl
2014-01-08 01:09 #85 av: Astell

#83

Jag tycker iaf att det är mest intressant att höra vad de själva tycker.. de har oftast bättre svar än oss vuxna...allt beror också på omständigheterna...vilket typ av barn det är osv...

Anmäl
2014-01-08 03:32 #86 av: Fizzy

När min gammelfarmor dog sa pappa helt enkelt att jag kan inte träffa henne mer och att hon är på en bättre plats och har jag tur möts vi en dag. Han avskyr andlighet och religion. Men han ljög ändå inte om att hon var på en bättre plats. Jag var ung och förstod inte att min gammelfarmor var väldigt sjuk. Inre skador, sjukdomar och konstant smärta. Så både min pappa och farmor sa att hon mår bra nu.

Och ingen vet vad som händer. Själv har jag genom livets gång bildat mig min uppfattning om att allt blir svart. Men det kommer jag inte säga till mina barn.

Fått frågan ofta av kusiner och mindre barn och frågat: "Vad tror du?"

Ofta svarar dom: "Jag tror h*n är i himlen och skrattar/mår bra"

Mitt svar tillbaka blir ofta något i stil med: "Vet du vad? Det låter väldigt bra och mysigt! Så är det nog"


Hitintills har dom alltid bara tittat på mig med ett stort leende och berättat för mamma eller pappa att deras släkting har det bra.

May the Gerbils be with you :3

Anmäl
2015-06-07 21:20 #87 av: Candela

#83 "Detta har jag uppfattat som att i princip alla ateister/naturalister gör, men det är mycket mera sällsynt hos "troende". Varför är så många troende så oförsiktiga med att tvinga på barn sin tro som sanningen?"

Det handlar inte om att man oförsiktigt (av misstag) tvingar på sina barn sin tro, det gör man i alla högsta grad medvetet. Det är det viktigaste man kan göra som förälder, att leda in sina barn på "rätt väg" så att de inte hamnar i helvetet. 

Ur en kristens perspektiv alltså.

Anmäl
2015-06-08 12:35 #88 av: Davbjo

Sonen är fem år, och han var nästan fyra när hans gammelmorfar gick bort. Det var helt väntat, så vi kunde förbereda honom osv, men efteråt funderade han naturligtvis på vad som hänt. Vi började med att förklara att gammelmorfar inte fanns mer, och han nöjde sig helt enkelt med det.

När han funderat lite mer så frågade han mig var gammelmorfar var nu. Jag sade ungefär såhär: "När jag var fyra år så fanns du inte någonstans, och det gjorde dig ju inte illa, det var inte jobbigt eller obehagligt. Där är gammelmorfar nu."

Det accepterade han rakt av.

Jag ser det som en dålig lösning att kompensera för bristande pedagogik genom att ljuga för barn. Att säga att man vet saker man inte vet är lika illa som att säga att man tror saker man inte vet eller kan veta. Att ljuga av bekvämlighet, för sig själv och andra, är hur vi startat tusentals religioner och övernaturliga föreställningar. Inget bra kommer ur det.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

Anmäl
2015-06-08 12:54 #89 av: JoHo

#88

Bra svar!

Anmäl
2015-06-09 22:35 #90 av: [niklaeri02]

#0

Jag tycker det är medkänsligt att säga till barnet "Han/hon är i himlen"...Det öppnar upp för att det kan finnas något mer. Jag tror att barn är tillräckligt smarta för att uppfatta tron/kärleken/det bildliga i det som sägs. 

Som när min mamma sade att morfar var i himlen då han dött, jag kunde tänka skeptiskt men ändå se hennes tro i det hela, och finna kärleken i vad mamma berättade. Jag var rätt liten.

(om jag nu inte var överbegåvad som liten eller nåt :-P)

Anmäl
2015-06-09 23:01 #91 av: Davbjo

#90:

Jag tror att barn är tillräckligt smarta för att uppfatta tron/kärleken/det bildliga i det som sägs. 

Så barn förväntas klara det som miljarder vuxna inte kan?

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

Anmäl
2015-06-09 23:04 #92 av: [niklaeri02]

#91

Kanske de vuxna hade klarat det om de fått chansen som liten?
Ja, jag tror att barn klarar det

Anmäl
2015-06-10 05:43 #93 av: Davbjo

#92: Så, är din tes alltså att om barn exponerades för religion i en tidigare ålder skulle färre vara troende?

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

Anmäl
2015-06-10 10:05 #94 av: [niklaeri02]

Inte direkt religion. Man kan tro på ett liv efter döden utan att vara religiös, det är stor skillnad. Sedan skrev jag om ett enkelt, kärleksfullt, påstående, inget annat. :)

Anmäl
2015-06-10 10:14 #95 av: Davbjo

#94: 

Man kan tro på ett liv efter döden utan att vara religiös, det är stor skillnad.

Det ser jag det inte som, då detta är strikt religiösa begrepp. Hela idén om "liv efter döden" är en religiös idé som endast återfinns relaterad litteratur, det är inte direkt en idé som formats av vetenskaplig nyfikenhet.

Barn har ett mycket dåligt kritiskt tänkande, mycket på grund av det faktum att de helt enkelt saknar de erfarenheter som krävs för att just tänka kritiskt. Barn är nyfikna, men det ska inte förväxlas med att ha kapacitet för kritiskt tänkande.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

Anmäl
2015-06-10 10:37 #96 av: [niklaeri02]

Man kan finna begreppet "livet efter döden" på andra håll än i religiösa texter. Det vet jag som har mediterat under ett antal år. Sedan kan man tro på ett liv efter döden, eller en himmel (som iofs härstammar ur kristendomen) utan att vara just religiös, kalla det andlighet kanske.

Man hade kunnat sagt "han/hon har det bra/bättre nu" i stället för att blanda in himlen, och det speglar väl mer hoppfull tro, och ger tröst än vara något vetenskapligt bevisat. 

Vad som händer efter döden får vi alla veta till slut.

Jag kan inte se något fel med att inge hopp inför ett barn... Sedan behöver man inte bli extrem, åt något håll. Det är väl en balans.

Mvh,
Niklas

Anmäl
2015-06-10 10:49 #97 av: Gronstedt

#96: "han/hon har det bättre nu" kan man säga i betydelsen "den som är död lider inte" - det ger lika mycket tröst och är lika hoppfullt och är mer vetenskapligt bevisat.

Det är viktigare att barnen förstår att det är de efterlevande som har ont av dödsfallet och att sorg och saknad plågar dem som är kvar, medan den som dött är  bortom att bry sig. Det är också viktigt att barnen förstår att sorg och saknad är naturliga och mildras med tiden, och att livet går vidare, även om det aldrig blir riktigt detsamma. Jag tror man gör barn en björntjänst om man försöker sudda över och prata bort sorgen genom att påstå att den döda egentligen bara flyttat någon annan stans, till ett annat liv, och väntar på att barnet ska flytta efter.

Anmäl
2015-06-10 15:18 #98 av: Davbjo

#96:

Man kan finna begreppet "livet efter döden" på andra håll än i religiösa texter.

Precis, men det är ett religiöst begrepp grundat i religiösa föreställningar.

Sedan kan man tro på ett liv efter döden, eller en himmel (som iofs härstammar ur kristendomen) utan att vara just religiös, kalla det andlighet kanske.

Man kan kalla det vad man vill, det är fortfarande i grunden en religiös idé. Att ponera något sådant utan att samtidigt föreslå en gudomlig existens är förmodligen inte speciellt djupsinnigt.

Allt går naturligtvis att luckra upp till rent flum, men det hjälper föga. Därmed inte sagt att de religiösa koncepten är speciellt klartänkta de heller, men det är mer sammanhängande än att på något sätt anta att en efterdödlig existens skulle vara på något sätt en del av den naturliga ordningen. Speciellt med tanke på att inget som möjligen skulle kunna krävas för detta har kunna påvisats.

Vad som händer efter döden får vi alla veta till slut.

Detta förutsätter ju dock att vi är kapabla till kunskap efter döden, vilket jag inte ser några skäl till att anta.

Jag kan inte se något fel med att inge hopp inför ett barn...

Låt oss tala klarspråk: Du ser under för dig bekväma omständigheter inga problem med att ljuga för barn.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

Anmäl
2015-06-10 16:40 #99 av: [niklaeri02]

#98

Man kan tro på en Gud utan att vara religiös också, det är ju ett faktum.
Detta kan diskuteras i evighet, men jag tror lite att man finner det man vill finna. Vill man inte finna något som pekar på ett liv efter detta så gör man inte det. Det finns mycket som pekar på att det finns något kvar efter döden, och skulle det vara så att det finns en chans att man fortsätter efter döden, eller att det till och med är så så är det ju mer att ljuga att säga att man bara slutar att existera som att säga att man fortsätter.

Vi kan tala klarspråk, men då kör du med övertalning, blindhet, och envishet. Lika mycket det som att jag ljuger för barn...?
Alla har inte erfarenheten av Gud, av existens, och som du själv varit inne på så innan man har erfarenheten har man heller inget att jämföra med. Du kan därför inte säga att det inte finns ett liv efter döden...

Anmäl
2015-06-10 16:58 #100 av: [niklaeri02]

Jag väljer att gå ur diskussionen som jag tycker börjar spåra ur, och inte är så givande längre.

Mvh,
Niklas

Anmäl
2015-06-10 17:29 #101 av: JonasDuregard

#99 "Man kan tro på en Gud utan att vara religiös också, det är ju ett faktum."

Nej, det är inte ett faktum. 

Men man kan så klart definiera "Gud" och "religiös" så att det är möjligt, om man gillar sådana lekar.

Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism

Anmäl
2015-06-10 17:33 #102 av: JonasDuregard

#99 "Det finns mycket som pekar på att det finns något kvar efter döden"

Gör det?

Det finns mycket mer som pekar på att det inte finns. Till exempel vet vi med stor säkerhet att medvetander uppstår i hjärnan, och vi vet att hjärnan slutar fungera när man dör. Det är ett mycket starkt argument för att åtminstone medvetandet upphör när man dör (och om medvetandet försvinner finns det kanske inte mycket kvar). 

Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism

Anmäl
2015-06-10 20:08 #103 av: Davbjo

#99:

Vi kan tala klarspråk, men då kör du med övertalning, blindhet, och envishet. Lika mycket det som att jag ljuger för barn...?

Ett ansträngt försök till att likställa våra positioner. Det jag säger till mina barn utgår från det aktuella kunskapsläget, det du säger har inget med kunskap att göra. Det jag säger har inget med varken övertalning, blindhet eller envishet att göra, detta är bara lösryckta påståenden utan substans från din sida.

Du kan därför inte säga att det inte finns ett liv efter döden...

Jag har aldrig sagt att livet efter döden inte existerar. Kan du göra anspråk på samma intellektuella heder?

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

Anmäl
2015-06-11 11:54 #104 av: Candela

Niklaeri:

Jag förstår vad du menar. I många sammanhang har orden "religiös" och "troende" helt olika betydelse, även om det i grund och botten innebär samma sak.
Bland många så kallade troende innebär religiositet att man ägnar sig åt ritualer vid utövandet av religionen, medan de själva anser sig ha en mer fri form av tillbedjan och utövande.

Det kan även syftas på organiserad religion (som har någon form av samlingsplats - kyrka/moské/annat), medan den troende har en mer privat tro som de inte delar med andra.

Anmäl
2015-06-20 05:45 #105 av: Spöket

Jag har inte läst alla svar och jag har inga barn.
Jag är uppfostrad utan religion och vill minnas att när jag frågade min mor om var mina morföräldrar var så fick jag svaret att de var döda. Att fråga om de var i himmeln kom jag inte ens att tänka på eftersom vi inte var / är troende.

Jag kommer dock ihåg att jag frågade en gång om Bibeln men svaret kommer jag inte riktigt ihåg men det var tydligt att det inte var ngt man skulle bry sig om.

Anmäl
2015-07-02 19:10 #106 av: [Ängla viking]

Vad svår dena fråga är igentligen, jag har alltid varit väldigt andlig och trot på liv efter döden och sätt andar och entiteter i massor, men på den senaste tiden har jag börjat tvivla en hel del på vad jag har upplevt igentligen. Om det är värkliga eller om det är jag som har levt i någon typ av ständig psychos, jag tror det sistnämnda av felaktig och långvarig meditation. men jag vet inte, jag börjar dock krypa närmare att det är just det som jag har genomlevt.

Anmäl
2015-07-22 09:19 #107 av: [niklaeri02]

#102
Det kanske är den berömda illusionen? Det kan se ut på ett visst sätt tills man har erfarenheten som visar annat.

#103
Jag kan oxå hitta påståenden som stämmer in på dig som inte låter så snyggt. Varför skulle din vetenskapliga teori vara mindre ljug än min tro, eller vad jag har erfarit??

#104 Det var så jag menade. Tack.

För övrigt:
Man ska vara försiktig med meditation.

Anmäl
2015-07-22 10:08 #108 av: Davbjo

#107: 

Jag kan oxå hitta påståenden som stämmer in på dig som inte låter så snyggt.

Säkerligen, men förmodligen inte inom diskussionens ramar.

Varför skulle din vetenskapliga teori vara mindre ljug än min tro, eller vad jag har erfarit??

En vetenskaplig teori har en solid evidensgrund, det har inte dina påståenden.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

Anmäl
2015-07-22 11:22 #109 av: [niklaeri02]

Nej, jag kan nog inte bevisa för dig att himlen existerar mm.

Anmäl
2015-07-22 13:15 #110 av: Davbjo

#109: Nej, tro kallas just tro för att den inte går att styrka.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

Anmäl
2015-07-22 15:18 #111 av: [niklaeri02]

Ja men då skulle jag inte kalla det att ljuga. Man säger ju det man Tror är mest sannolikt. Djupare skulle man kunna kalla det ett vetande, men det har du nog hört förr.

Anmäl
2015-07-22 17:19 #112 av: Davbjo

#111: Att medvetet fara med osanning och att som vuxen vara så vilsen i sin verklighetsförankring att man tror på sagorna är ungefär lika illa. Vi kan kalla det vad vi vill, det blir inte bättre för det.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.