Annons:
Etikettmedialitet
Läst 5946 ggr
Fjäril
2014-08-27 11:58

Thursday får ordet!

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Med anledning av löpande intervjuer på Övernaturligt fick vi möjligheten till att Thursday, ursprungligen medlem på Skepticism.iFokus, också ville delta. Frågorna ser lite annorlunda ut mot vad de brukar. Håller du med honom i vad han skriver? Var med och tyck till!

Vill du också intervjuas, hör då av dig till mig eller JonasDuregard via pm. Frågorna kommer se likadana ut.

Tack för ditt deltagande, Thursday!

1. Berätta gärna lite kort om dig själv.

David heter jag, jag jobbar i Stockholm som IT-konsult, och på fritiden driver jag Sveriges största, skeptiska podcast. Kvack! heter den, finns på kvackyou.se och iTunes. Jag är också med i Vetenskap och Folkbildning samt Humanisterna, då jag vurmar för en vetenskaplig hållning samt att separera tro och politik. Jag ser mig själv som ateist och vetenskaplig skeptiker, men rationalist i första hand.

2. Delar alla i din närhet (släkt/vänner) din övertygelse?

De allra flesta gör det, men naturligtvis inte alla. Vissa i min närhet har dock “konverterats” från tro till rationalism tack vare min podcast, vilket jag naturligtvis tycker är jättekul.

Jag är inte speciellt konfronterande med min skepticism, men om en vän, bekant, arbetskamrat eller liknande påstår felaktiga saker, speciellt om detta riktas mot mig, så svarar jag på detta. Jag är van med att debattera, men vid valda tillfällen kan jag prioritera att den sociala biten ska fungera över att folk ska bli rättade i sina inbillningar.

3. Tror du på ödet/har saker en mening?

Det beror lite på vad man lägger för värderingar i ordet “ödet”. Saker och ting kommer att ske på ett specifikt sätt, men jag ser inga skäl att tro att detta på något sätt skulle vara planerat eller förbestämt. Ödet är för mig något ganska bistert, då vi alla effektivt reduceras till varandras verktyg. Om en nära vän dör kan det lätt sägas att han nog var hos oss ett tag för att lära oss diverse saker, men jag vill gärna tro att min vän betydde mer för mig än så.

Jag är heller inte så förtjust i behovet av att andra än en själv ska ge mening till den egna existensen. Vår existens är fantastisk, men att då behöva blanda in externa krafter eller personer i dess mening tycker jag förringar den. Detta gäller dock mest oss i västvärlden, det finns delar av världen där lidandet är obegripligt, och man kan inte vifta bort detta genom att konstatera att det nog var deras “öde”.

Många kan slås av hur enormt fantastiskt det är när saker sker, men riktigt så ser inte jag på det. Om jag slår en tärning tio gånger så är chansen att jag ska slå just den sekvens jag precis slagit ungefär en på 60 miljoner. Detta gäller ju dock alla sekvenser jag slår på tio slag, att det extremt osannolika ska inträffa är alltså inte bara sannolikt, utan självklart. Jag ser det inte som att man behöver blanda in öde i det hela, eller att det ska behöva finnas något som skänker mening för att mening ska finnas.

**4. Varför upplever (en del) personer att de ser gestalter, känner av anhöriga (som gått bort) och ibland uppger att flera personer ser samma sak?
**

Vi människor är kopplade på ungefär samma sätt, det är hårdkodat i oss att se ansikten och att tolka verkligheten runt omkring. Detta gör vi precis hela tiden, INGET av det vi ser är egentligen så som vi ser det.

Faktum är det att vi ser vad vi vill se, vad vi önskar se. Om vi saknar en anhörig kan det vara lätt att börja se denne på alla möjliga platser, det krävs försvinnande lite stimuli för att hjärnan sedan ska fylla i hålen. Minnen modifieras sedan, detta sker hos alla och hela tiden, och från början kan det vara en person som svär på vad denne såg, efter att saken diskuterats är det helt plötsligt två som sett samma sak, och tankekarusellen är igång.

Människan är bra på att verka i grupp och det är viktigt för oss att känna tillhörighet. Att flera stödjer samma fantastiska utsago är inte ovanligt, oavsett om det gäller brottsmål, UFO-spaningar, fotografering av Bigfoot eller vad som helst. Detta fenomen är inte isolerat till det existerande.

5. Tror du på intuition/magkänslan? Vad ger oss indikationer i så fall?

Intuition har vi alla, det är något jag själv tränat upp genom åren. Jag har under flera år jobbat som reklamationsansvarig hos en stor telefonileverantör i Sverige. När jag hade hanterat mina första tusen ärenden så insåg jag snabbt att jag mer eller mindre omedelbart i samtalet med kunden kunde avgöra hur det skulle sluta, bara genom att höra hur en person hälsade. Det samma kan alla som uppträder på scen vittna om, efter att man jobbat professionellt med människor kan de utan problem avgöra vem som fungerar att ta upp på scen och inte.

Detta är en process som sker i det undermedvetna, vårt medvetande kan peka på några enstaka markörer som är relevanta, men den totala processen är dold för oss. Ändå sker den, och den är baserad på förväntningar som kommer av våra erfarenheter. Det är säkerligen lätt att övertyga sig själv om att detta är en speciell förmåga, men min misstanke är att det handlar om ren psykologi och inget annat.

6. Vad får människor att börja tro på övernaturliga ting?

Många gånger kan det säkerligen komma hemifrån, barn är enormt enkla att dupera till det mesta då deras kritiska tänkande inte fungerar som hos en vuxen, mycket på grund av bristande erfarenhet. Som vuxen applicerar man inte kritiskt tänkande på allt i livet, vilket har både för- och nackdelar.

Annars tror jag att det har väldigt mycket med individens behov att göra. Det finns alltid en attraktion i att man har förstått det där lilla extra som andra helt enkelt inte begriper, av samma skäl är ju konspirationsteorier populära, religion finns över hela världen och så vidare. Själva idén att man själv har fått en sanning klar för sig som är dold för andra är helt enkelt extremt attraktiv för oss som art, vi tycks gilla tanken att vi är lite mer insatta än andra människor. Jag gör mitt bästa för att ifrågasätta sådant jag tar för självklart på en regelbunden basis, och jag försöker också lita så lite som möjligt på endast mina egna, bristfälliga sinnen.

Vi ska heller inte glömma att denna tro och de vittnesmål och upplevelser som hör till den är strikt kulturellt betingad. Idag ser ingen tomtar och troll längre, det gjorde man alltid förr, de flesta “visste” att de fanns. I andra delar av världen ser man helt andra spöken än de vi ser, som beter sig annorlunda och ser helt annorlunda ut, helt i linje med deras kulturella normer. Vad man kan säga om detta är att våra sinnen är kopplade på sätt som gör att dessa uppfattningar lätt får fäste, men upplevelserna som sådana är inte beroende av att det är existerande fenomen man bevittnar. Dock kan även jag förstå att man blir väldigt säker på sin sak efter dessa upplevelser, våra sinnen är ju allt vi har att gå på.

7. Tror du på alternativa metoder, som healing, vilket betyder läkning.

Jag tror på läkande, men evidens för att healing eller sådana metoder skulle fungera saknas mig veterligen helt. Man kan dock inte bevisa icke-existens, men så länge evidens saknas så ser jag ingen anledning att tro på något, speciellt inte när det involverar mer eller mindre ren magi.

8. Är all "vetenskaplig" beprövad medicin bättre än produkter framtagna från naturen?

Väldigt mycket av den medicin och de preparat vi använder och tar för givet idag kommer från naturen. Vad man ska komma ihåg är dock det att naturen har inte evolverat efter människans behov. Preparat som är okontrollerade kan innehålla aktiva ingredienser, men det är omöjligt för oss som konsumenter att avgöra huruvida dosen är korrekt eller om preparatet är rent nog.

Dock finns det säkerligen naturmedel som har effekt och fungerar, men det är värt att tänka på att dessa absorberas av den evidensbaserade medicinen när underlaget är tillräckligt gott. Att stoppa i sig preparat som saknar evidens eller rent av har evidens mot sig känns inte tryggt eller säkert.

9. Har du själv varit troende i någon form?

Jag var kristen när jag var ung, dock inte i speciellt många år. Kyrkan släpptes in i vår skola mycket tidigt, och en civilklädd präst fick orera fritt om Jesus och Gud, självklart trodde vi barn på det som sades. Några år senare insåg jag dock att det var sagor det handlade om.

10. Är det farligt eller dåligt att vara troende?

Det beror helt på vad man tror på. Har man en tro som går tvärt emot verkligheten och bättre vetande kan det absolut vara skadligt för en själv och andra, men jag ser det inte som tvunget att det är så. Tror man exempelvis att bångstyriga barn är basatta av demoner så kan det uppstå problem. Tror man att aprikoskärnor som injiceras i blodet kan bromsa cancer så kan detta göra att man dör för tidigt eller helt i onödan om man drabbas av cancer. Dåliga idéer smittar också, och de har större tendens att göra det än goda idéer, enligt min erfarenhet, då de ofta är lättare att köpa.

Det är bekvämt att få världen förklarad för sig som mycket enkel, trots att den är väldigt komplicerad. Det är enklare att sortera in människor i fack baserat på ursprung än att lära känna dem, likväl som det är enklare att sortera in dem i fack baserat på stjärntecken än att lära känna dem. Världen, och människor, är dock mer komplicerade än vad många troende vill ge sken av. Men bara för att skapelseteorier är enklare än vetenskapen som förklarar hur vi kom att vara betyder det inte att skapelseteorierna är korrekta. Tvärt om ska man komma ihåg att endast simpla sinnen ger simpla svar på komplexa frågor.

11. Alla tror väl egentligen på något, även du?

Kan vara så, jag vet faktiskt inte. Det är mitt mål att inte göra det, jag ser inte tro (övertygelse utan evidens) som något beundransvärt. Tro i den allmänna bemärkelsen gör ju alla, som att jag tror att Solen ska gå upp imorgon, men tro i den mindre rationella formen hoppas jag att jag slipper helt och hållet. Jag vill se saker för vad de är.

12. Vad innebär ordet "övernaturligt" för dig?

Krasst sett betyder det icke-existerande. Allt som existerar behöver av nödvändighet vara just naturligt; alltså en del av den naturliga ordningen. Säger man att något är utanför den naturliga ordningen sorterar man detta till samma klass som enhörningar, tandfén och jultomten.

Att rubricera något som övernaturligt är ren intellektuell slöhet enligt mig, det är att ge upp, att säga att vi behöver inte fundera så mycket för vi kommer ändå inte komma fram till något. Trots detta hindras mindre nogaräknade individer inte från att fritt spekulera i vad det övernaturliga är, hur det fungerar och varför det spelar roll.

13. Hur bemöter du människor som säger till dig öga mot öga att de tror på det ena eller det andra?

Jag förklarar för dem varför jag inte tror som de. Detta kan sluta på lite olika sätt, men jag har aldrig stött på någon som har svårt för att acceptera det jag säger. I regel kan jag också erbjuda nya infallsvinklar som de inte reflekterat över tidigare.

Det lustiga är att om man visar ett genuint intresse för hur det paranormala skulle fungera i praktiken så förvånas man, åtminstone jag, regelbundet över hur lite eftertanke som ägnas åt de påståenden som presenteras. När någon säger: “Såhär är det!”, och jag frågar hur det går till, möts jag inte sällan av tomma blickar. Detta är för mig centralt.

14. Hur bemöter du då människor som berättar om vad de sett, vad de upplevt?

Jag förklarar för dem att inget av det vi minns har hänt som vi minns det, detta är ett faktum för precis alla människor. Jag förklarar också varför jag finner deras inte sällan fantastiska historier osannolika, samt att om man börjar nysta i saken så finner man ofta att historierna kanske inte riktigt alltid håller. Men historierna är ofta helt fantastiska, innan de granskas. Sittningar med medium tenderar att gå samma väg, de är imponerande korrekta tills någon lyssnar på inspelningen med ett kritiskt öra. Jag har själv haft chansen att “konvertera” troende bara genom att lyssna på sådana inspelningar tillsammans med dem.

En viktig del av detta är vår enormt bristfälliga perception. Alla har vi känt saker mot kroppen utan att bli berörda av något, hört saker som inte finns där, sett saker som inte finns där. Våra sinnen är långt ifrån perfekta, dock kan vi lätt övertyga oss om att de är det.

Ett bra exempel jag gillar är att vi alla är delvis blinda. Ungefär 15 grader ut från ögats mitt när vi tittar rakt fram sitter blinda fläcken, och där ser vi inget alls. Men hjärnan fyller i hålen. Hjärnan fyller alltså i hålen 100% av vår vakna tid, och ändå tror vi totalt på vissa saker vi ser.

15. Varför är det så viktigt att debattera, kan inte människor få tro ifred?

All tro bör klara att ifrågasättas, känner man att man inte vill bli ifrågasatt anser jag att man borde ifrågasätta sig själv och varför man behöver sin tro. Jag förstår att den är bekväm, att den kan förklara saker man annars inte får rätsida på och liknande, men jag ser det som att man är skyldig sig själv den intellektuella hedern att inte behålla sin irrationalism i onödan.

Jag vill också förtydliga att jag ringer inte på hemma hos folk och frågar vad de tror på, jag håller mig till den publika arenan, där alla har lika stor möjlighet att yttra sig, precis som det ska vara.

16. Känner du själv aldrig av exempelvis negativa energier?

Nej, energi är ingenting, men termen används felaktigt väldigt ofta. Energi är ett mått på förmågan att utföra arbete, det är lite som att känna av kalorier. Energier brukar man enligt min erfarenhet kalla saker man inte riktigt greppar, som att energi är något mystiskt som ingen riktigt vet vad det är.

17. Hur ser du på att ge sin tro till sina barn?

Jag tycker inte det är bra, men jag förstår samtidigt att det nog är oundvikligt. Tror mamma och pappa på troll så kommer nog barnen göra det också dessvärre. Alla föds till ateister (icke-troende), och det är enligt mig det tillstånd som är bäst att bevara. Det är också målet med mina egna barn, vi föds perfekta på den punkten.

Naturligtvis kan det i slutändan bli så att även jag överför någon tro till mina barn, även om målet är att inte ha någon tro så är det svårt att undvika helt skulle jag tro. Det bästa man kan göra i det läget är nog att ha detta som ett mål, som man då kan missa i vissa avseenden.

18. Har du verkligen ingen tro? Ateism är väl en sorts tro, kan inte det samma sägas om din naturalism (tro på att inga andar och liknande existerar)?

Själva begreppet ateism betyder just icke-tro, och att icke-tro skulle vara en tro faller ju lite på eget grepp kan jag känna. Jag skulle beskriva både ateism och metafysisk naturalism (allt som existerar har naturliga förklaringar) som grundtillstånden. Detta är i grunden påståendelösa hållningssätt, då de inte kräver ett aktivt ställningstagande.

Allt som utmanar både ateismen och den metafysiska naturalismen är positiva påståenden om att X finns, och Y finns. Vad ateister och naturalister tenderar att göra är endast att avvisa dessa påståenden på grund av deras försvinnande små evidensgrunder. Att avfärda påståenden som saknar evidens är inte nödvändigtvis att besitta en egen eller motstridig tro, det kan helt enkelt handla om att fallet för X och Y har ett bristfälligt underlag.

Märk väl att jag endast hävdar att jag inte ser några skäl till att tro på exempelvis andar, men jag säger inte att jag med bestämdhet vet att de inte finns eller att jag kan bevisa att så är fallet. Med det underlag som finns ser jag bara inga anledningar att acceptera påståenden som rör dessa företeelser som sanna, därmed inte uteslutet att sådan evidens kan produceras i framtiden.

19. Är du en öppen person?

Absolut! Ge mig granskad evidens som håller måttet så tror jag på det, det behöver inte vara svårare än så. Vetenskapen drivs av allt den inte vet, hade den trott att den visste allt skulle den stanna av helt.

Det paranormala bedöms efter samma hårda regler som allt annat inom vetenskapen, och det är därför det paranormala saknar evidens helt och hållet. Det samma gäller homeopati, healing och annan praxis. När det finns evidens mot något är jag inte öppen för att det eventuellt skulle fungera, det finns helt enkelt inte skäl att vara det i dessa fall. Men där avgörandet ännu inte kommit ser jag gärna mer forskning.

Sajtvärd på Övernaturligt

  • Redigerat 2020-10-02 18:46 av Niklas
Annons:
Lussan20
2018-06-18 09:24
#1

Intressant inlägg!

Jag debatterade gärna med ateister på ett annat nedlagt forum. Kan man lägga jaget åt sidan och möta varandra med respekt så kan det vara intressanta debatter.

Jag blev troende vid 42 års ålder, jag är idag 70 år och jag känner att min tro burit under mycket svåra perioder i mitt liv.

Jag är inte religiös, kallar mig troende eller Kristen. Jag går mycket sällan i Kyrkan, men kan gå i vilken Kyrka som helst i princip.Knutby och andra sekter kan inte påverka mig.

Det var skönt som troende att lyfta fokus från mitt eget jag till något större, Gud, skaparen, livgivaren, förlossaren, ja vad man nu kallar kraften för.

Jag tycker ateism är en tro, tron på att inget finns utanför vår hjärna och våra tankar. Men om detta tvistar ateister, det vet jag.

Jag själv var jagisk innan jag blev troende, jag kände skillnad mellan gott och ont, men var väl min egen Gud i mångt och mycket.

Den upplevelse jag hade är ju bara relevant för mig, en omvändelse med nya riktningar och mål. Jag blev bla rökfri i ett nafs, ingen nertrappning utan löst från begäret. Men det var inget jag tänkte på just då. Narkomaner, alkoholister, tjuvar och bedragare vittnar om ett uppvaknande då de kommit till tro. Så var det för mig-jag vaknade-.

Men alla har en resa och jag tycker om att läsa om andras resa , det som kallas livet.

Jag ser gärna Birkan Tore och programmet-räddad av änglar- ser att för dessa människor blir det betydelsefullt att få veta varför de överlevde.

Ett öppet sinne är viktigt att inte låsa sig utan sortera agnarna från vetet.- Allt är inte Gud som glimmar- heller.

En bok av författaren, läkaren, forskaren, föreläsaren Elisabeth Kubler-Ross tar oss med till gränslandet mellan liv och död i sin forskning och  som psykolog för döende barn.. Boken heter -Döden är livsviktig-. Hon berättar att barn som är döende ofta ritar fjärilar och det har jag sett i avsnitt av - Sofias änglar- så det stämmer. Boken skildrar fint olika stadier av vårt liv och vår död.

Men som hon skriver att inför nya insikter av livet väljer man om man vill komma ut krossad eller polerad. Det är nog en bra sammanfattning av mitt val efter livets svåra villkor, jag vill polera varje dag på min peson och mitt jag.

Värmen i hoppet och tron ger andra färger, tomhetens välde är borta. För är det inte så att ett hopp är mer än ingenting, undrar WL? Mvh.

Davbjo
2018-06-24 11:28
#2

#1: Kan börja med att säga att svaren i trådstarten kommer från mig, jag har bytt smeknamn sedan dess.

Jag är inte religiös, kallar mig troende eller Kristen.

Denna typ av begreppsförvirring är, enligt min erfarenhet, inte ovanlig bland troende. Men det du beskriver här är som att säga att du är född i Malmö och har bott där hela livet men du kallar dig inte för skåning. Är du kristen är du också religiös, då kristendom är en religion.

_Jag tycker ateism är en tro, tron på att inget finns utanför vår hjärna och våra tankar. Men om detta tvistar ateister, det vet jag.
_

Det kan man väl tycka antar jag, men det kräver att man inte vet vad termen "ateist" betyder. I kärnan betyder den icke-troende, och att då säga att icke-troende också är troende är i sig en non sequitur. Ateister kan också tro saker (i den bemärkelse att de kan försanthålla en företeelse utan evidens/empiri), men inte i egenskap av ateist.

Aktiv/stark ateism är att avfärda religiösa påståenden baserat på dessas bristfälliga evidensläge, inget mer. Som ateist behöver man inte erbjuda en motsatt tro, jag har exempelvis ingen aktiv icke-tro på jultomten. Min icke-tro på alla de tusentals gudar mänskligheten fabricerat innebär i sig inte att jag utesluter deras existens, jag har bara högre krav på vad jag ska försanthålla än att det påstås från en annan person. Speciellt när de påståenden som framförs är så pass extrema.

Ett öppet sinne är viktigt att inte låsa sig utan sortera agnarna från vetet.

Så du är öppen för att du har helt fel i gudsfrågan och inga gudar existerar i någon som helst form?

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

Lussan20
2018-06-24 11:45
#3

Hejsan!

Tack för dina tankar! Är du inte mer agnostiker om du är öppen för att det kan finnas Gudar?

Innan jag går vidare så vill jag säga att jag är synskadad vilket kan göra ibland att jag inte läser rätt eller fattar fel.

Dessutom har jag haft flera stroke vilket kan förvirra hjärnan ibland, men jag gör så gott jag kan!

Liknelsen om Malmö är bra, men det är nog så att vi kanske har olika uppfattning om vad religiositet är. För mig står det för uttryck av religionen, tex  åthävor och vanor i religiösa sammanhang.

Jag är öppen för andras sätt att tolka verkligheten i den värld vi lever i. Många tycker det är konstigt att ha en Gudstro i denna hårda värld fylld av våld och krig.

Det ser jag som frånvaro av Gud. Men även människor använder sig av Gud i krig och det är ändå frånvaro av Gud för mitt sätt att se saken.

Jag liknar det vid de som går i Kyrkan vid tex dop, bröllop, mm utan att vara troende.

Sedan finns de som utnyttjar sin tro för egen skull.

Rättesnöret i mitt liv är Kärlek, öppenhet, tolerans och alla människors lika värde.

Mvh/WL

Davbjo
2018-06-25 11:25
#4

#3:

Är du inte mer agnostiker om du är öppen för att det kan finnas Gudar?

Nej, den agnostiska hållningen är att kunskap rörande gudars existens antingen inte existerar eller är omöjlig att införskaffa. Man kan således vara såväl agnostisk teist som ateist. Jag som icke-troende hävdar mig inte ha direkt, konkret kunskap om att inga gudar finns, men det samma kan ju sägas om övriga sagoväsen. Jag kan dock vara så säker jag kan på  att inga gudar finns, men egentligen är termen "agnostiker" tämligen meningslös.

Många tycker det är konstigt att ha en Gudstro i denna hårda värld fylld av våld och krig. Det ser jag som frånvaro av Gud.

Så den gud du tror på finns således inte överallt? Uppstår krig där denna gud inte finns, eller finns denna gud inte där på grund av att krig uppstått?

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

Lussan20
2018-06-25 12:06
#5

Jag skriver ett kortare svar, jag har lite dåligt om tid idag, är kattvakt bla.

De som krigar saknar Gud i sig kanske man skulle kunna säga, men tar honom för att vara på sin sida.

Ska man visa på Bibeln så sade Jesus själv, -att den som tar till svärd- ska med svärd förgöras. Vilket kan tolkas som att andra försvara sig och de som tar till svärdet drar olycka över sig. Eller att det är en ogudaktig gärning att kriga!

Att tro kan ses som -att inte veta-, det är inte enbart teoretiskt att tro utan det består av uppenbarelser i själen och känslan att kärleken från Gud genomsyrar människor som tror. Men går naturligtvis inte att bevisa.

Men vid magnetkamera röntgen kan man se att det andliga centrat (amygdala?) är påverkat vid  tex bön.

Du är säkert mycket duktigare på att beskriva skillnaderna  av Ateism , agnosticism än jag är så jag tar till mig det du skriver.  Mvh/WL🤔

Davbjo
2018-06-27 13:43
#6

#5:

Ska man visa på Bibeln så sade Jesus själv, -att den som tar till svärd- ska med svärd förgöras. 

Jesus sade också, enligt Matteus 10:34, att: "Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd."

Men vid magnetkamera röntgen kan man se att det andliga centrat (amygdala?) är påverkat vid  tex bön.

Att hjärnan påverkas av bön är föga förvånande, speciellt amygdalan, då det är där känslor uppstår. Att bön skulle kunna  ha någon som helst effekt utanför hjärnan tycks dock inte vara speciellt sannolikt.

Kvackyou.se | Imsoevil.com | @davbjo | OmVardagsmat | Viktoperation
"A wise man can learn more from a foolish question than a fool can learn from a wise answer." - Bruce Lee

Annons:
Lussan20
2018-06-27 14:03
#7

Ja så sade han också!

Jag tar det som att han skulle skilja på ljuset och mörkret i människan. Att där står svärdet för ORDET: Han helade örat på den som fick ett svärdshugg när de grep honom i Getsemane.

Han skulle ställa fåren på sin högra sida och getterna på den vänstra, de som valde ljuset, det ljus som fanns i honom som var utsänd av Fadern. Att skilja på gott och ont, han talade om de som hade mörkret som fader.

Det är inte hemligt att jag upplevde att man såg på sina egna handlingar på annat sätt när jag kom till tro. Viktigast är att inte döma någon. Att älska sin nästa som sig själv. Att vara sitt bästa jag. Men ändå så missar man målet. Det är liksom kruxet , att vi bara är människor och behöver komma tillrätta med mycket i vårt väsen.

Avund, ilska, hat, missunnsamhet, girighet, osv. Jag arbetar än på att inte missa målet , lätt sagt, men vägen är smal och lång, dikena djupa på varje sida, man får kravla upp, ta nya tag och ta den goda kampen så gott det går.

Tack för svar och att du svarar på mina rader…Mvh/WL

Magi-cat
2018-07-03 12:48
#8

Jag tror inte amygdala aktiveras av bön, eftersom det är vårt alarmcentrum och reagerar på rädsla, hot, vrede… (Läs gärna mer på Hjärnan.ifokus.se)
Snarare minskar amygdala i aktivitet och storlek vid t.ex. meditation, kanske också vid bön. (Om bönen är lugnande.)

Boktips: Davidson/Begley: "Hjärnans emotionella liv".


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Lussan20
2018-07-07 11:33
#9

Ja det kan vara ett annat centra, minns inte. Men att det finns en plats i hjärnan för det andliga vet man . Vid stimuli får personen andliga upplevelser. Vid bön, meditation, mm så upplever man själslig ro och frid. I naturen kan man också få dessa fantastiska känslor, att lyssna på musik ger också välbefinnande. Men de skiljer sig ändå åt, så även i det centret måste finnas  nyanser och djup. Att uppleva närhet till Gud är en djup och omvälvande känsla. Kallas frälsning , en förändrande livsupplevelse för många. Vissa upplever det som en pånyttfödelse.

Meditation är en djup kontakt med sitt inre och ofta av sitt eget JAG. Det är viktiga känslor som ger livsinnehåll, ro och avslappning i en stressig värld. Att finna inre frid, en mening med livet, kraft, lycka, gemenskap och skönhet är uppbyggande för ande , kropp och själ….Mvh/WL

Upp till toppen
Annons: